En extraFindus, att vara lite tokig

 
Nu har vi testat nya selen på den lilla nallen Findus 🙂 ja så tokig är jag. Klart att kissen ska få en nalle, en Findus såklart. Ehhhh man kan tro att jag väntar barn säger de och så känns det. 
 
 
Min mamma är inte så förtjust i djur ( det kommer ifrån att jag var så sjuk när jag var liten och så tycker hon att de hårar så mycket) , men titta lite leksaker har hon köpt till kissen. Selen har jag fått tips om och hittat på Supercat och kopplet här.  Så himla roligt att planera kattinköp. Till och börja med så blir det sele sedan ska han få springa fritt. 
 
 
Nej idag ska jag tvätta golvet i hallen uppe och trappen ner för ikväll ska vi måla om den med ny vit färg. Barnen ska till farmor och farfar så då passar vi på så det hinner torka, sedan ska jag gå en promenad med min vän Maria. 
 
 
Ha en fin dag
 
Kram Lotta
 
…………………..
 
Mer om Findus kan du läsa här om du srollar ner
 
 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

11 reaktioner på ”En extraFindus, att vara lite tokig”

  1. Vilken underbar och inspirerande blogg du har!
    Är lite nyfiken på det här med att bo på landet – hur långt ut på landet bor ni? Hur funkar det med barnen och deras vänner och era egna?
    Jag och min familj letar efter hus och det är så vansinnigt svårt att kunna bestämma sig. Dels får huset inte kosta en förmögenhet, sen ska vår son relativt lätt kunna ta sig till sina vänner (han är bara 2,5 år men vi tänker framåt i tiden 🙂
    Sen är ju drömmen att få bo sådär lantligt och lite avskilt men gärna med grannar på gångavstånd….
    Så min fråga till dig; är detta möjligt att uppnå? 🙂
    Tack för fina bilder!
    Bästa hälsningar från Christina

    1. Hej, där vi bor så har inte vår son någon kompis, men vi får skjutsa ner till byn tex. eller så får de ta hem kompisar med bussen. Bästa är ju att flytta när de är små för då lär de tycka om att bo på landet. Min dotter däremot har sin bästa vän i huset bredvid som är min gamla klasskompis och har 3 barn. Mina barn kan inte tänka sig att bo i staden, de älskar att bo på landet. Det är nog mer vi vuxna som funderar på sådana saker med avstånd 🙂 och det funkar toppen!! Vår som spelar innebandy i byn en gång i veckan och så fotboll i samhället. Vi har 2.5 mil till samhället och 4 mil till Linköping.. Att bo på landet är det bästa jag vet, vi har ju många vänner som bor här, men de från staden åker gärna till oss också. Kram Lotta

  2. hej,
    Jättekul att ni äntligen kan skaffa katt. Jag såg att du hade köpt sele, ett litet tips bara. Jag är uppväxt med katter, har haft ett antal för tillfället har vi två. Jag har aldrig haft sele till mina. De har inga som helst problem med att lära sig var de bor. I början öppnar jag dörren en liten stund o är ute med dem ett tag sen utökar jag tiden successivt o låter dörren stå öppen så de kan springa ut o in som de vill. Det underlättar naturligtvis om det inte är mitt i vintern. Men som sagt katter är intelligenta och går inte längre än de vågar i början. Lycka till /Lotta

    1. Tack Lotta, skönt att höra för i gruppen med sibiriska katter finns det många som överbeskyddar sina djur tycker jag. Här på landet ser man aldrig folk som har katten i sele, men visst han kan väl få använda den några gånger sedan tänker jag som du. Det kan ju vara bra att ha om han ska ut med mig och åka ibland. Kram

  3. Lycka till med kissen, det kommer bli toppen!
    Att leva med djur är så berikande 🙂
    Vi har gjort så här med våra katter genom åren:
    den första månaden så är katten bara inne, för att lära känna familjen, hemmet osv
    Sen gick vi ut korta koppelpromenader kommande månad, för att sen korta stunder släppa ut katten när vi själva var ute.
    Det har gjort att våra katter är hemkära och inte har vandrat längre sträckor från hemmet.

    Kram Iréne

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.