Jag har väntat lite på den här dagen och redan sörjt över att det är sista året mina barn sjunger i kyrkan på advent.
Jag har berättat för er tidigare att det är lite speciellt för mig med den här stunden för jag har ju gått i samma skola och har mycket minnen här ifrån. Det är svårt att skiljas från traditioner och gå vidare, helst de som är kopplade till mina första år innan pappa och mamma skilde sig. Att mina barn har gått här betyder ju att jag fått och hålla liv i dem och minnas mina år som liten.
Det har varit en glädje att få komma till kyrkan och skolan varje år och få fira advent och skolavslutning. I år var både mina föräldrar och svärföräldrar med.
Det konstigt med den lille kommer alltid vara minst och liten 🙂 Jag försöker att inte curla mina barn, jag gillar inte sånt..men den här killen han lyckas alltid komma undan med en massa genom att blinka åt sin mamma. Den stora tjejen har aldrig begärt så mycket, men han här vet precis hur mamma funkar om jag är snäll och gullig 🙂
På skolan var det kaffe och basar och insamling till skolresa.
Den här skolgården kan jag utantill. Det känns som varje sten, koja, m.m sitter kvar i min kropp. Jag kan stigarna och jag kan bergen.
Föst kommer bergen och bakom där finns fotbollsplan och lekställning och utsikten ner mot sjön.
När vi åkte hem släppte jag av mamma, där är alltid pyntat och fint. Mamma är så duktig på att fixa saker med lite pengar.
Hon har lärt sig det där med att göra fint, fast för en liten summa. Det är alltid hemtrevligt och mysigt där och det finns alltid allt man behöver.
När jag kom hem väntade dessa i sina burar på att få mat.
Nu väntar jag på en väldigt speciell person som varit bortrest i två veckor…min man. Ska bli så underbart att få hem honom igen och få en hel familj. Dessutom ska han jobba hemma länge och ha ett långt jullov.
Nu ska jag fortsätta jobba en stund innan det är helg och snart kommer fler bilder från Stockholm.
Kram Lotta
