Vi har förändrats genom åren

Jag fortsätter att dela lite inlägg här som jag skrev förra veckan. Under åren här på bloggen så brukar jag skriva om oss och hur jag tänker jag tänkte jag skulle dela ett sånt inlägg med er. När jag börjar skriva till er så vet jag aldrig vad som kommer ut i skrift men för mig är det nog en del bearbetning av livet som har delats här. Att sätta ord på mina tankar och känslor har hjälpt mig genom åren men också i delar av livet varit lite tufft när man inte orkat men vetat att man måste fortsätta för annars dör en blogg lätt ut.

Kalle och jag har varit tillsammans i 33 år nu och det känns som vårt förhållande har gått i olika perioder/stadier genom livet. Vi är liksom samma grundperson som när vi träffades men ändrat oss genom livet. Jag har blivit lugnare och Kalle har blivit den som istället kör på lite mer. Förr var det han som uppmuntrade mig att våga köra på med mitt företag och nu är det han som reser mer i jobbet osv.

Som människor och par har vi också förändrats mycket genom åren och det vi tjafsar och bråkar mest om är att Kalle tycker jag är en slarvig person och att Kalle kan kommentera småsaker. Ni som läser här ser kanske inte det men jag är en hejsan hoppsan person med saker och Kalle är mer noggrann. Kalle gillar struktur och rutiner. Han duschar tex alltid på morgonen fast han jobbar hemma. Jag är mer en sådan som sätter upp en tofs i håret på med lite smink och så en raggardusch om det skulle behövas. Det är inte så skitnoga i mitt liv men att vara i rörig person ställer också till det mycket för mig.

Kalle vill ha ordentlig mat och jag är en sådan som glömmer bort att äta när jag är själv. Sedan är jag mer ordningsam på andra plan. Jag vill ha ordning i tex boden och där städar aldrig Kalle och jag vill ha ordning i skåp osv men sedan om jag inte lägger ner tandkrämen i lådan är skit samma för mig. Ja ni fattar.

Efter Elins leukemi har vi tillsammans ändrats mycket. Antingen går man isär för man inte orkar eller så växer man ihop ännu mer. Vi växte ihop. Våra olikheter var en perfekt match när Elin var sjuk. Kalle hade koll på alla mediciner och biverkningar och långt innan saker hände med Elin så visste Kalle var det var. Jag var den som försökte hålla humöret uppe hos alla och se till att alla mådde bra. Det var tufft som högkänslig kan jag tänka nu för det var många som mådde dåligt oh ta hand om.

Efter allt som hände såå förändrades vi. Saker som känts viktigt tidigare var inte viktigt längre. Vi kände oss ännu tightare som familj och oskiljaktiga. Jag hade sett Kalles sorg och kärlek till familjen och han hade sett min. Livet förändrandets och ur cancern blev mycket inte så ”skitnoga” längre. Efter min egen utmattning blev det ännu tydligare vad det är vi mår bra av.

Vi letar ofta lycka långt där borta efter nästa jobb, nästa partner, nästa mål osv När vi är unga så har vi hela livet framför oss i allt som ska hända. Men efter Elins leukemi förstod man att det som gör att vi mår bra är det enkla och det vi tar som självklart. Att vi har varandra och får ha vår vardag. I början var det svårt för mig som alltid fått kickar av alla nya mål och drömmar.

Nu behöver jag inte så mycket för att må bra, inte Kalle heller. Min hjärna orkar väldigt få intryck och utmaningar och jag älskar ett vanligt liv med det enkla. Mina människor omkring mig, vårt hem, trädgården, kören, mitt jobb osv. När man tittar på forskning så är det just de här enkla sakerna som gör oss lyckliga. Eller som Björn Natthiko sa ”Gud gömde den dyraste av alla juveler där hen visste att du aldrig skulle leta, i din egen ficka” Att vi alla går och bär på vår egen lycka hela tiden och om vi avskärmar oss lite mer från sociala medier och håller hjärtat öppet för mirakler så har vi det inom oss. Hjärnan har inte koll på om du reser utomlands eller får sol på en klippa i skärgården. Du kan känna lycka och lyckokänslor av små saker hela tiden.

För det är väl ändå lycka och glädje vi letar och vill ha i livet. För oss fann vi den i att ha familjen och i att ha det enkla omkring oss. Att minska på ägodelar att ha en bod på 7.5 kvm istället för en skola på 600 kvm . Att äga mindre för att kunna njuta mer.

När vi flyttade så var vi överens om att att njutning kommer före det praktiska för livet är så kort och vi kan bli sjuka precis när som helst. Så att bygga ett växthus och en bastuflotte gick före tex garage, tvättstuga och större badrum.

Det bästa som hänt genom åren är att vi acceptera varandras olikheter på ett annat sätt, vi drar inte igång bråk utan istället tonar ner, vi går inte igång lika mycket på småsaker. Sedan brukar Kalle kunna hetta till om saker går dåligt när han bygger osv men det går fort över och jag fortsätter ta sönder saker för jag är disträ men det är ingen fara med det osv

En av sakerna jag tror vi är väldigt bra på är att vi pratar. Vi pratar om alla känslor som pågår exakt hela tiden. Det har vi blivit bra sedan sedan Elin var sjuk. Vi stänger inte inne saker utan tar tag i känslor direkt. Det har räddat oss många gånger men kan också ibland vara jobbigt för vi ältar precis allt. Vi har olika kärleksspråk. Jag säger saker till kalle genom tal, du är duktig, snygg, snäll osv och han visar genom handlingar. Men jag får höra ofta ”jag älskar dig”. Vi har roligt tillsammans, just för att vi uppskattar varandra så mycket. Vi jobbar på vårt förhållande varje dag och trivs så bra i varandras sällskap.

Kalle är min allra bästa vän och man. Det kommer aldrig kunna bli en enda dag för mycket honom. Han ger mig den bästa lugnet och ser alltid till att fånga in mig när det behövs. Numera är det nästan han som vill mer och ha mer tokiga drömmar än mig. Livet är inte lyckligt och glatt hela tiden, de djupa jobbiga tankarna och stunderna finns här varje vecka men vi lär oss hantera dem.

Livet är allt som jag brukar säga ❣️

Ha en fin dag, det ska vi ha

Kram Lotta