Jag skulle vilja dela så mycket med er, tankar om livet och allt som rör i hjärnan för jag vet att ni uppskattar det. Jag tar mig inte lika ofta tid till det för man ska känna sig sådär avslappnad och härlig för att få ner alla de där tankarna , men nu var visst en sådan stund.
Jag vaknade av att det var lite kallare idag och igår kände jag första lilla höstkänslan. Jag längtar efter höst fast inte på det sättet att jag vill att det ska bli höst nu. Sommar för mig har alltid varit en period av skav efter 35 år . Förr förstod jag inte det där skavet men nu vet jag. Jag känner mycket och sommaren har lätt bli för mycket av allt, ännu mer så blir det när man har hjärntrötthet. Solen är så härlig men den ger också en känsla av att nu ska allt hända. Jag har alltid haft ett stort behov av egen tid, samtidigt som jag alltid försökt at ha middagar och fester och haft massor av vänner. Då förstod jag inte att det är skavet är att jag inte får min egna tid, tid att bara vara.
Idag vaknade jag av lite kyligare luft och längtan att gå ut och promenera på helgerna gjorde sig påminda. Jag älskar våra dagsturer som brukar börja i september. På helgen brukar vi göra något en dag och en dag går vi. Jag tänker på vad jag vill med hösten, det här året till nästa sommar. Jag funderar på hur mycket jag vill jobba, hur jag vill jobba, vilka intressen jag ska hålla på. Jag funderar på vad som är viktigt för mig och vad jag sätter värde på och vad jag vill ha mer och mindre av i mitt liv.
Det jag uppskattar mycket nu är att jag är frisk, att jag kan gå och röra mig. Jag vill åka på någon vandringsresa med Kalle, jag vill se min hund få springa på berg, jag vill vara mycket i naturen. Jag vill träffa min familj, grilla ute på öppna eldar, bada bastu, fixa och dona hemma, plocka svamp osv Vara tillsammans under lätta omständigheter. Jag vill hinna träffa våra föräldrar, träffa mina närmsta vänner och finnas för andra. Jag vill fortsätta resa/göra saker med mina barn, ett barn i taget.
Jag vill ha dagar när jag kan få tänka fritt, dagar som jag kan fylla med vad jag vill. Där jag går ut tar med kaffekoppen och vips så har det blivit lunch. Jag vill ha ett hem som är vackert men inte kräver så mycket städning av mig. Där man kan ta in en bukett blommor och tända ett ljus så är det mysigt. Jag vill ha mina finaste saker omkring mig men inte massa mer för jag vill att livet ska få plats. Ett tryggt vackert och litet hem och sedan tiden utomhus.
Jag vill fylla med min fritid med sång, natur, trädgård, våra projekt, människor, keramik ( ska börja med det men gå lite lagom) och så en resa/upplevelse ibland. Jag ska fortsätta med att skriva till er och jobba i klädaffären som vikarie. Jag vill fortsätta vara mycket med min man och våra djur för jag älskar dem så mycket.
Jag vill fortsätta växa som människa, gå i samtalsterpi bara för det gör mig så fri, lugn och glad. En gång i månaden går jag dit och sista halvåret har jag nog aldrig känt mig så tillfreds med mig själv och mitt liv. Det har gett mig så mycket.
Klimakteriet är något jag känner av men stör mig inte på så mycket längre. Jag sover väldigt bra, vissa nätter vaknar jag inte ens. Jag äter inga mediciner, tar inga hormoner utan bara tillåtet mig att omfamna det. Jag tror faktiskt att det värsta har jag gått igenom nu. Inte så mycket svettningar på nätterna, inte lika mycket hjärndimma , jobbiga tankar osv. Eller så är det att jag bara blivit bra på att bli äldre, att omfamna mig och livet och sakta ner och acceptera den jag blivit och är nu. Jag vill orka och vara stark för att kunna vara i trädgården, dra skottkärror, jag vill kunna leka och vara aktiv mormor/farmor om jag skulle bli det i framtiden, men mer än så begär jag inte. Jag vill fortsätta sova en stund på dagen när jag är ledig eller meditera. Älskar det!
Jag har blivit en mycket snällare version av mig. Jag behöver inte vara duktig, perfekt på någonting, jag behöver inte visa upp eller vara snygg. Jag behöver inte beröm, jag vet att jag är bra. (En mening som min bästis sagt en gång) Jag behöver bara vara jag, jag på riktigt för den personen älskar många. Hon är en snäll version av sig själv, tar hand om sig själv och sätter rimliga krav på sig själv. Hon går sin egen väg, guidar sig själv genom att känna inåt. Hon styrs inte lika mycket av vad andra gör och hur andra lever. Hon känner allt. Hon blickar tillbaka på sitt liv och tacksam för allt som varit, stolt över allt hon har åstadkommit och varit med om och ser fram emot att bli äldre.
Livet är mycket och allt är välkommet. Jag längtar att gå in i höst, inte än men snart så.
Kram Lotta
Kloka tankar 😊
Jag tror livet är en process hela tiden , lite olika för oss alla . Känner igen mig i det du skriver och ibland brukar jag tänka hur ska jag hinna uppleva allt .
Det har tagit mig ett år att landa efter att ha slutat arbeta , nu först har jag börjat njuta , lärt mig känna efter vad som är bra för mig , nya insikter varje dag , nya saker att hantera och fundera över
Du är så nära med ditt liv och dej själv. Inget konstlat, jag tycker inte om att läsa bloggar där allt är perfekt, perfekt lagt hår, lösnaglar osv. Tror att de flesta inte har det så. Jag förknippar mitt eget liv mer med ditt för att det är så levande och som livet är. Du skriver du inte vill ha beröm men det ska du ha just för att du är så närvarande och ärlig i allt du gör. Så som livet är helt enkelt.