Först av allt vill jag säga tack till er alla ❣️som läser bloggen, ni är så många och jag är så tacksam för det! Så kul ni finns kvar efter alla år. Det är ni och titta på siffrorna och veta att ni är där ute och kikar in som gör att bloggen är så rolig. Jag vet att min blogg gör skillnad för många människor. Jag får ofta höra att jag gett eller ger er inspiration på olika sätt.
Nu är vi hemma igen efter vår tur upp till Kalix. Vi har haft det såååå bra.
Jag träffade Susanne och Peter för 10 år sedan när jag gjorde reportage i Norrbotten. Då var jag en cooling som körde och flög upp själv och Susanne släppte in mig med öppna armar. Vi fastnade för varandra då och Julias hennes dotter var också duktig på att fotografera och kunde bygga hemsidor osv. så vi fick också ett band när vi gjorde och jobbade lite med samma grej. Det också Julia som hjälpt mig med bloggen i alla år innan jag nu byggde en ny blogg.
Sedan efter det har vi sett även om det gått några år emellan. Vi har kommit varandra närmre och blivit mer lika för varje år.
Hennes man Peter och Kalle har också många gemensamma beröringspunkter med matlagning, fruar som gillar pynta osv. De är karlar som följer med när vi vill ut och fara och titta på fina platser och de hjälps åt med att bygga och fixa och är mycket sin familj. Våra samtal tar aldrig slut när vi ses.
De har två vackra hem. Sitt hus och sin sommarstuga vid havet som ligger med bara några kilometers avstånd.
Det finns alltid sådan värme och kärlek och en fröjd för både hjärta och ögat.
De är så duktiga på att inreda med gammalt och nytt och har hjälps åt med allt precis som vi.
Susanne hon är så frän! Hon har en egen skoter och jag som älskar fart fick åka med. Så jäkla kul !
En av de bästa sakerna med att vara med Susanne är att vi pratar samma språk. Vi är så lika så när jag säger någonting så kan hon bara skratta. Susanne har också varit i en utmattning så hon och hennes man känner till allt och hon har samma behov som mig. Man behöver liksom knappt säga någonting, man bara vet. Allt är så oerhört lätt med dem.
Det blev en del tårar när jag åkte hem för vi tycker så mycket om dem, men nästa år kommer till de oss eller vi åker till dem igen. Vi har riktigt fina vänner i Norrbotten som vi inte kommer släppa taget om.
Ha det så bra
Kram Lotta
Det var fina bilder Lotta..