Vad ska man säga om Bokmässan, helt galet mycket folk, ljud, surr och massor av underbara möten. Jag har inte varit på bokmässan i Göteborg innan, förrän det var dags nu med min bok.
Jag hade nöjet att få spendera de två första dagarna med min förlagschef Ewa på Andina förlag. Att få umgås med henne och höra hennes resa och att våga starta bokförlag för 4 år sedan är inspirerande bara det.
Våran monter på förlaget var så fin tycker jag, tycker om färgen och så se Ewa med alla böcker hon har varit med och tryckt i sitt eget förlag.
Min mamma och bonuspappa och min egen familj kom på lördagen och hälsade på. Mamma som inte förstått det här med bloggvärlden och som fortfarande undrar hur jag kan stå där och ha en egen bok.
Så fick jag träffa många av er som läser, det är ju så galet kul!! Ni är så snälla som berättar att ni följer på bloggen och instagram och följer min resa och att ni också vågar och får inspiration i er vardag! Vad vore allt utan er. Tack för det, jag tar med mig era ord. Jag har inte tänkt på att jag har en sådan bredd i ålder på mina läsare…allt från 15 år till 70 år som kommit fram.
Jag fick ett mail nu på morgonen som säger mycket, vilken fin uppskattning jag får varje dag…
Kände igen mig i så mycket, hur du tänker och vad du tycker. Jag är äldre än du men det spelar ingen roll. Man kan finna varandra ändå, som människa till människa mer än att åldern ska få råda. (det var jag och min dotter Natalie som var de första som ”dök” på dig på lördagmorgonen på Bokmässan). Kul att få säga hej till dig och se dig i ”real life”. Du är ju en vanlig människa men ändå kan det vara kul att ses när man nästan ”känner” dig.
Det är inte ofta jag skriver till någon såhär, men någon gång ska vara den första.
Du är vanlig på så sätt att man känner igen sig i så mycket men ovanlig för att du gör dina drömmar. Det peppar mig och inspirerar mig att ta tag i mina drömmar. Har en del kvar, man måste ju fortsätta vara nyfiken på livet. Du har mycket kloka tankar och du är dig själv.
Jag fick också möjlighet att äta lunch i viploungen med både Ernst och Per Moberg m.m, men de är ju också bara människor som oss alla andra. För mig var det roligast av kändisarna att få träffa
Clara som är en underbar förebild för mig.
Absolut starkaste mötet som jag kommer bära med mig är denna tjej…Johanna. Hon hade försökt komma på lördagen till mässan, men fick hoppa av bussen. Sista dagen en kvart innan jag skulle lämna mässan kom hon inspringande. Så ställde hon sig darrig och berättade en historia som fick mig börja gråta.
Johanna flyttade från Sverige till Frankrike för 18 år sedan, hon har en fransk man och två barn. Hon berättade att hon började läsa min blogg för två år sedan och med tiden har jag inspirerat och fått henne att längta hem och att våga börja ett nytt liv i Sverige. Johanna grät och jag blev så rörd. Nu har Johanna och hennes man bott 1 månad i Sverige och ville bara komma in på mässan för att tacka mig och köpa min bok och ge mig en kram.
Förstår ni hur det kändes…svårt att förstå att min blogg ändrar människors liv så mycket…Johanna och jag ska ha kontakt och jag hoppas att hon och familjen finner sin plats i ett hus på landet som är deras nya dröm här i Sverige.
Sista natten och kvällen bodde vi på Scandic Opalen, åt middag på en fransk restaurang på avenyn och bara hade det bra tillsammans. Eftersom min man kom hem från 16 dagar utomlandsjobb innan jag åkte så hade vi inte hunnit träffas så mycket. Det här var lite tid vi behövde som familj.
Fyra dagar i storstaden Göteborg med massor av intryck byttes mot lugn och lantliv som jag mår bäst av. Ingenting går upp mot detta liv här hemma, här får jag min inspiration.
P.s jag har mer roliga nyheter att berätta snart, men det får jag hålla tyst om ett tag till :))
Kram Lotta
