Innehåller reklamlänkar
Låt oss prata lite om höst. Jag ÄLSKAR den här tiden som kommer nu så mycket. Jag älskar lugnet och jag behöver det så mycket. Jag älskar naturen på hösten, färgerna som skiftar och alla vandringar i skogen när det är underbart att ut och gå.
Jag älskar pynta höst på alla olika ställen
Jag tycker om att göra kransar, jättemycket. Att få vara kreativ och skapa med mina händer är viktigt för mig. Vara i händerna och inte i huvudet.
Jag tycker om att tända brasor både på verandan och inne och tända ljus. Så mysigt.
På hösten blir det ännu mysigare att sätta på bastun och ta ett kallbad.
Jag tycker om att bädda med mina bruna lakan och krulliga kuddar. Sitta där i sängen med datorn och skriva till er på morgonen eller kvällen.
Jag älskar höst så mycket så jag blir pirrig av allt jag tycker om och ska få vara i. Naturen ger mig så mycket glädje och lugn och jag kan bara öppna dörren så har jag allt jag tycker om utanför.
Höst är en av mina favoritårstider, jag älskar årstider. Fyra Årstider. Dags att börja med dropparna igen så man håller sig piggare. För några år sedan tog jag massa prover och det var bara D vitamin som var för lågt på mig men det är tydligen vanligt.
Kram Lotta
Stickat HÄR och snygga jeans HÄR (Bubbleroom)
Home of ess supersnygga nyheter HÄR och HÄR
Jag älskar också hösten. Är född i september. Älskar färgerna. Luften. Så skönt nu efter all värme. Denna sommar har jag dessutom inte fått vara i solen pga min cancerbehandling. Det här året har vänt upp och ner på hela vårt liv.
I december fick jag svår huvudvärk med synrubbningar. Trodde det var hormonell migrän eftersom jag tidigare den hösten fyllt 50. Den 7e februari visade röntgen att jag hade över 50 metastaser i min hjärna. Svårt att ta in. I en månads tid letade de efter min grundcancer. Brösten, livmodern, lungorna… Den 7e mars fick vi veta att jag hade lungcancer. Aggressiv och obotlig. Den hade spridit sig via lymfsystemet till hjärnan. Stadie fyra av fyra. Jag fick veta att jag hade två månader till två år kvar att leva… Beskedet var uruselt. Men jag kände ett lugn. Ovissheten var värst.
Jag var så svag. Och läkarna som sa att jag skulle samla kraft inför mitt livs kamp.
Elva dagar senare kom vi till onkologen där vi fick veta att jag hade en cancer som heter ALK. Den drabbar icke-rökande under 50. Då kunde jag sluta älta varför jag fått lungcancer som aldrig har rökt. Det blev logiskt varför just jag drabbats. Jag fick också veta att de då hade hittat en mutation och att jag skulle få en bromsmedicin, en ALK-hämmare, palliativ vård, som skulle ge mig ett till två år. Sen blir kroppen resistent. Jag kände eufori! De nämnde inte månader längre.
Den första medicinen åt jag i sex veckor, jag tålde den inte tyvärr. Alla ALK-hämmare har många svåra biverkningar så jag vet inte om det är värt det i slutändan. Men jag fick nya röntgen besked den 3e juni att de över 50 metastaserna blivit ett tiotal och att tumören i lungan minskat från 2,5cm till 1cm. Goda besked inför sommaren! Vi gjorde ett uppehåll på behandlingen i sex veckor för att min hud skulle få återhämta sig. Nu äter jag en annan ALK-hämmare sen den 3 juli och jag mår bra. I förrgår och igår gjorde jag nya röntgen undersökningar och får svar nästa vecka. Vidrigt att inte veta vad det kommer visa. Vet att tankens kraft är viktig. Men jag har en del av mig som är krass och alltid räknar med det värsta. Men hoppas såklart att cancern fortsatt minska.
När jag blir resistent mot denna medicin finns det en till. Sedan är det cellgifter och strålning kvar… det vet jag inte om jag vill.
Får ta ställning då.
När vi fick första beskedet om mina metastaser så hade min man och jag hösten innan läst en bok som heter ”Och cancern bara försvann” av Sven Erik Nordin. En vän till min man hade blivit cancerfri av att följa den kosten efter att vården sagt till honom att de inget mer kunde göra. Den kunskapen satt vi med och började direkt leva efter denna bok. Så vi gör vad vi kan själva också. Det känns bra. Min man äter samma för att känna hur jag mår.
Min mans vän lever och mår bra. De tränar pingis ihop. Han är vår kost-mentor och tror på mig. Att jag kommer klara det.
I början var det jobbigt fysiskt och psykiskt. Nu mest psykiskt. Tankarna snurrar hela tiden. Ledsen. Arg. Tacksam. Glad. Bitter. Mycket praktiskt; hur gör vi med det och det…
Jag är inte rädd för att dö. Men har svårt att greppa att inte få vara med… vi har tre barn, jag vill ju följa deras liv. På vår 5åriga bröllopsdag i juli (gifte oss efter 30 år tillsammans) satt min man och jag på en strand. Var bara vi och två äldre par kvar till slut. Då slog det mig som en käftsmäll, tanken på att min man och jag inte ska få bli gamla ihop. Kunde knappt andas. Vi har pratat så mycket om det. Hur vi ska bo. Vad vi ska göra. Tagit det för givet. Vi har också pratat om att bo mindre. Vi har alltid drömt om att bo vid vatten. Så fint att få följa er resa. Tack för alla vackra bilder du delar. Blev en lång kommentar detta. Tror aldrig att jag kommenterat här förut… fast jag har följt dig så länge. Jag vill så gärna dela min historia. Dels är det terapi för mig. Dels vill jag påminna alla om att allt kan ändras på en sekund. Du vet ju…
Försöker nu landa i att leva med cancer. Även om jag mot alla odds skulle bli cancerfri så kommer den för alltid flåsa mig i nacken. Hur lever man med det? Försöker finna en väg framåt. Försöker vara snäll mot mig själv. Det är fortfarande nytt för oss. Jag ältar fortfarande allt som hänt. Blir ledsen när jag tänker på framtiden. Försöker vara här och nu. Tacksam över att jag orkar gå i skogen och plocka kantareller och blåbär.
Kram♥️
Hej kära du. Jag blev så oerhört berörd av dina ord. Har gått och tänkt på dig flera gånger sedan jag läste första gången. Hur ska man kunna skriva för att det inte ska låta som futtiga ord. Jag vet ju hur hemskt det är att få ett cancerbesked men ännu värre att få veta att det spridit sig och att prognosen inte är god. Jag vet hur rädd jag var att Elin kanske skulle gå bort. Jag förstår dina känslor du har och att det är terapi att skriva. Jag skulle bara vilja ge dig en varm kram och att du får mycket tid med din familj. Jag blev också nyfiken på boken som du skev om och ska kolla upp.
Ta hand om dig och massor av kärlek till dig framöver. ❤️❤️❤️❤️
Kram Lotta
♥️
Stark o läsa första svaret ❤️
För min del är inte hösten en favorit, ”panikar” lite innan det liksom är done deal att hösten är här. Det blir mörkt, tyst o folk drar sig in/undan. Våren när allt börjar växa o gro, det är min årstid 😍