Jag ska iväg och handla lite för i helgen kommer min bror och fru och deras små barn. Det ska bli så roligt och de kommer lite senare på eftermiddagen så det passar bra för då hinner jag sova en sväng också. I början av min hjärntrötthet då hade jag aldrig sovit på dagen, men nu har jag tränat upp det så nu kan jag somna lätt.
Att vi flyttade och kom till en ny omgivning har varit det bästa beslutet för oss. Det var som den gamla oron har lagt sig och det som varit jobbigt efter Elins cancer försvann. Vi skapade oss något nytt som ger glädje på nytt. För mig var det också bra att flytta en bit ifrån min mamma och från min gamla by. Mamma är en av de bästa personerna i mitt liv men hon har varit rädd för mycket vad som ska hända mig. Det har varit bra för mig att få vara ifred lite mer och även mina barn och göra på vårt sätt och det som passar oss just nu. Vi har en jättenära relation, pratar varje dag i stort sett men hon har massa småbarn som hon kan lägga energi och tid på istället 🙂 och vi har pratat om det här att inte vara rädd för vatten, att inte vara rädd att mina barn ska klara sig själva efter flytt osv
Jag har pratat med min pappa, om skilsmässan, om vad jag inte tycker om med vår relation, hur jag känt, att jag vill veta mer om hans biologiska föräldrar osv Vi har inga hemligheter längre, vi kan ta upp det som känns fel. Jag är inte tyst längre.
Men det krävdes väldigt mycket mod att följa sitt hjärta och att barnen skulle förstå vårt val, mina föräldrar som tyckt det varit jobbigt osv Att lita på sin magkänsla och att också våga berätta för er, vilket också är mitt jobb. Dela mitt liv och mina tankar med er även när det varit svårt och jobbigt.
Men nu är vi här och ytterligare förändringar vi gjort för att jag ska må helt bra. Relationer med föräldrar och vänner och saker som jag gått och burit på och inte tagit tag i men som jag gjort nu. Det har varit väldigt svårt, jag har mått skit över att inte säga vad jag tycker. Allt blev också svårare när jag blev hjärntrött. Jag blev sjuk på vägen dit, blev inlagd på sjukhus och har typ varit i botten och vänt ( den där coachen som absolut inte var bra för mig, inte hade den kunskapen som krävdes osv ) men nu är jag här på andra sidan. Nu finns det ingenting mer som jag behöver säga eller göra.
Jag mår väldigt bra nu. Jag har inga dåliga tankar längre, jag bär inte på saker som jag känner att jag måste ta tag i osv. Jag äter inga mediciner och har inte gjort någon gång under dessa år.
Alla ni i min ålder kan säkert relatera till det här. Det händer saker i livet som gör att man ser och känner på saker på ett annat sätt. Man har förändrat sig och man vill något annat. Allt detta har jag under de senaste 5 åren känt väldigt starkt. När man får en fruktansvärd händelse i familjen, man blir sjuk på olika sätt så förändras livet, man blir också äldre och har andra behov.
Jag är så glad över att ha en hjärna igen och en kropp som mår bra. Jag känner sådan glädje och harmoni i mitt liv och jag tänker och lever på ett annat sätt än vad jag gjort tidigare men det är så skönt med det livet. Jag hittade glädjen igen och jag grubblar inte över saker för nu har jag följt hjärtat även om det drog ner mig långt ner i hålet så var det tvunget för att komma upp på andra sidan. De som förstår finns kvar, min relation till mina föräldrar är bättre och djupare osv
Ja det blev mycket text idag. Jag ska på lite ärenden nu men jag trycker bara ner en mössa så jag kommer iväg och det blir gjort. Igår jobbade jag väldigt mycket så idag blir det mer vila.
Tack för att jag får dela mina lite djupare tankar här med er ibland. Det känns fint. Jag tycker om att berätta utan att bli alltför personlig men ändå visa att jag är mänsklig. Alla har vi våra liv att ta ansvar över och nu har jag tagit ansvar över mitt.
Ha en underbar helg
Kram Lotta
Tack för att du så öppet och fint delar med dig! Trevlig helg!
Stort tack Lotta för att du delar med dig av ditt liv och det som format dig. Jag känner så igen mig i det du beskriver. Det är väldigt starkt, men välbehövligt att vara ärlig mot sig själv och sin omgivning. Det tuffaste tyckte jag var att var öppen mot mina föräldrar om hur jag upplevt saker och våga ifråga sätta. Jag som tyckte jag hade haft en fantastisk uppväxt, men något gnagde. Den där ryggsäcken som vi fyller genom livet måste rensas ut. Fast vilken förändringsresa man gör och starkare blir man. Heja dig och varm kram
Jag använde den här texten för att försöka få min man att förstå att jag inte mår bra, att jag är på väg att gå sönder (är också hjärntvätt pga fysisk sjukdom) och att vi måste hjälpas åt för att vända det här. Tycker att du är duktig som funderar över hur du vill leva och sedan gör vad du kan för att nå dit. Problemet är att min man inte riktigt vill lyssna, han tar inte in det jag säger, att jag inte mäktar med livet riktigt och känner mig som om jag sitter fast i ett skruvstäd.
Vi har också barn med särskilda behov (autism) och kämpar för att få vardagen att fungera för barnet vilket tar mycket ork. Jag har inte någon nära relation till mina föräldrar, de bor också flera timmar bort så där finns ingen hjälp att hämta. Men jag hoppas att jag en dag ska må som du, att livet inte ska vara så slitigt jämt.
Tack för att du delar med dig, kram
Hej
Vad jag blir ledsen när jag läser hur du mår och jag hoppas jag kan ge dig lite tröst att det går att vända och jag tror också att det är bra att hjälpas åt. Att ha ett barn som har särskilda behov tar mycket kraft så försök få stunder när du kan få vara lite själv för att hämta kraft. Kram Lotta ❣️❣️