Jag vaknar med glädje i kroppen på morgonen, den känslan älskar jag. Att få känna att måndag är en toppenbra dag, jag har lust, glädje, min kropp känns pigg och glad. Det har gått i vågor så länge, jag har så många gånger sista tiden försökt pushat mig själv att vara där uppe där det livet bara känns härligt. Sedan har jag fallit tillbaka då och då för jag blivit sjuk, för min man varit sjuk, för jag inte vet vad framtiden erbjuder osv.
De stunderna har jag påverkats av andra människor, helst de elaka rösterna eller dem som inte vill mig välgång och framgång. Innan Elin blev sjuk så levde jag i en värld där det bara fanns möjligheter, där vi var odödliga och livet liksom låg där bara framför oss. Jag påverkades inte så mycket av andra tankar om hur jag borde vara och leva, jag var så uppe i mitt liv. Cancer har på verkat mig på det sättet att det tar tid att känna samma livsglädje. Cancern har däremot gett mig mycket annat, men jag saknar lite att ha viljan att bestiga de där högsta bergstopparna. Jag mådde så bra då, ha flow, det händer saker, våga, ta för mig osv är jag. Fast nu vet inte riktigt för jag efter cancer håller jag på att formas om. Kanske att det är så att jag lever mer i stunden nu, jag ser inte bara framåt och allt som jag vill göra utan jag njuter mer nu. Den här dagen är en bra dag. Det går så fort, låt mig bara få njuta av de här minuterna vid datorn, med mitt kaffe, med att alla mår bra osv. Lite mer så är det nu. Jag har inte bråttom och det tar lite tid för mig att förstå att jag kanske håller på att formas om.
Min hjärna har påverktas av hemska upplevelser som satt sina spår och som gör att jag faller ner lite fortare. Jag får verkligen jobba på att våga igen, att kliva över tröskeln och säga att nu Lotta kör du bara. Bry dig inte om andra, du vet att du kan osv. Det är inget fel att vara låg, ledsen osv men o man tillåter sin hjärna för mycket negativa tankar så blir det ändå svårare att komma där ifrån. Jag tänker också att få visa sig svag är också att vara stark. Jag vill ge min kropp det bästa, jag vill ge mig själv snälla tankar, jag vill säga att jag ska drömma stort och våga, det är bara att gå ut och ta för dig, var inte rädd, bara gör det du älskar.
Så att vakna med energi och glädje är guld för mig. Nu är alla friska igen, jag har kommit igång med träningen igen ( den gör så mycket för att jag ska må bra) jag ska träffa många vänner denna veckan, nya jobb ska planeras, vi ska till Stockholm, jag ska på fest och det känns toppen. Nu får alla hålla sig friska. Nu köööööör vi och jag tänker faktiskt inte spara på krutet. Bring it on!
Kram Lotta
Du är superbra på att uttrycka Dig,Lotta!!Tack!
Jag har inte samma livssituation, men kan känna igen detta med att allt går så fort nu-låt mig bara stanna upp och njuta lite av "just detta"!
Nu:solljuset på träden utanför och så ofta jag kan mina tre fina barnbarn!!
Ha en fin vecka!
Kram/Lena
Jag har trots min unga ålder (26) fått gå igenom stora trauman som kidnappningshot från min egna pappa, många anhöriga har gått bort i sjukdom, överdos och mord. Trots allt detta så kämpar jag för att ta mig dit jag vill. Jag tror att vi som får uppleva de där riktigt stora motgångarna ser livet på ett helt annat sätt än personer som ej upplevt sorg, motgångar på samma sätt. Man lär sig att uppskatta de små sakerna och inser att det enda som verkligen betyder något är ens familj och vänner.
Tack för att du delar med dig så öppet. Blir alltid lika glad och inspirerad av dina inlägg 🙂
Känner ingen mig mycket av det skriver. Cancer har jag också haft i mitt liv, och den tog min mor och jag försöker hitta en väg tillbaka och leva igen.
Å så tråkigt att din mamma gått bort, det tar tid för kroppen att återhämta sig. Det får ta lite tid känner jag. Kram Lotta
Min bebis har cancer, känner igen känslan på pricken. Kram
All styrka och kärlek till dig ❤❤ kram Lotta