Vi är många som känner oro och rädsla över det som sker i vårt samhälle just nu. Jag har såklart också många rädslor över saker. Både ganska enkla saker men också stora saker i livet.
Jag brukar övervinna mina rädslor genom att utmana dem, utmana både i tanke och i handling. De flesta rädslor handlar ofta om att jag aldrig gjort det, som att köra släpkärra, tvätta bilen i en tvätthall, besikta bilen, hålla föreläsning för många människor, köra genom Stockholm, åka in i parkeringshus jag inte känner till osv Detta är små rädslor som jag övervunnit genom att göra det. Genom aktiv handling.
Sedan är det rädslor som jag inte alltid kan styra över som tex rädsla att Elins cancer ska komma tillbaka, att jag själv ska bli så sjuk att jag inte kan jobba, rädsla över vad ni ska skriva och tycka om mig och att jag inte ska räcka till, över viruset som pågår nu osv Här får jag istället jobba mycket med positiva tankar. Att vara i nuet, att starta dagen med positiva tankar och säga till mig själv att livet är här och nu. Ta hand om dagarna, du gör så gott du kan osv
Rädslorna kan förstöra så mycket för oss. De måste man jobba med på olika plan hela tiden och utmana dem. Allting blir så mycket lättare när man gjort något man varit rädd för och inser att det var inte farligt. Det var tankarna och rädslan som var värre än när man gjorde det man var rädd för.
Kram Lotta
Kloka ord, Lotta!
Ja usccch nu börjar jag också oroa mig för viruset har inte gjort det innan, men nu kommer det nrmare och närmre
Klok du är. Jag har inte varit rädd eller orolig gällande viruset, men nu börjar tankarna skena iväg och med en dotter som har nedsatt immunförsvar pga hennes mediciner så börjar jag bli nojig.
Från att nästintill inte brytt mig om viruset så var man nästan först i kö idag och bunkrade upp med handsprit. Är inte så rädd för egen del men man har ju äldre i sin närhet som inte skulle må så bra av att smittas