Det har varit ganska mycket fram till nu. Jag har ju ändå massa tid och pyssla och fixa ärenden när jag vill men jag tänker även på er. Hur man ska hinna, hur man ska hålla ihop? När jag var yngre och barnen var små så gjorde det man det lättare, men nu ser jag och känner många över 40 som inte gör det längre som inte orkar hela vägen.
Jag älskar jul, det gör jag men det blir lite mer att göra även om det mesta är väldigt roligt. Den här sista veckan före jul har de senaste åren var lite tuffa för mig efter Elins cancer har jag inte orkat med som förr. Den här veckan har nog ändå varit till den bättre än åren innan. Kroppen minns så mycket och hjärnan funderar hur ska det bli i år? Så jag har lagt ner väldigt mycket som jag gjorde förr för att orka, för jag inte tycker vissa saker är lika roligt och för att göra mer av det som ger energi.
Jag känner mig också mycket bättre än det varit de senaste veckorna och jag ser fram emot de här semesterdagarna med Kalle. Gud det ska bli så mysigt. Vi ska vara både i stugan och hemma och jag börjar även längta efter att bjuda lite folk igen, någon dag i alla fall. Ibland känner jag mig lite tråkig. Jag vill gå promenader, vara hemma eller i stugan, jag kan åka iväg på något någon gång men sedan är jag nöjd. Jag är nöjd för det är liksom det jag klarar av just nu och så får det vara. Jag är så van att alltid varit ett yrväder med så mycket energi och alltid ha något på gång men jag är inte hon längre inte varje dag i alla fall. Ibland har tusen järn i elden och då får det vara så, då far jag runt och fixar och donar och vill så mycket men då låter mig även få vara den Lotta också. För jag vet att det kommer så många andra dagar när det inte är så.
Jag läste några ord från Malin Berghagen häromdagen och de var så talande för mig ”du är redan hel i allt som är du, i din glädje och i din sorg” Det är okej att vara precis som man är . I början ville jag så gärna tillbaka till hon som jag var då, men jag har kommit till en punk att det är ok att bara vara som jag är nu. Att acceptera är svårt i början när man bara fram till 40 haft flyt i livet även om jag kämpat för min väg. Men sjukdomar kan jag inte ändra på, jag kan bara omfamna det som hänt och hände och säga att det är ok Lotta att du är här nu och du är hel som du är, både i din glädje och i din sorg. Att få fira jul med alla i familjen kan inte vara något annat än glädje, jag är så lycklig för det.
Kram Lotta
Vi känner samma du och jag Lotta! Orkar inte heller som förr men tänker inte slå på mig själv för det. Njuter av det jag orkar/hinner! Om 10 år kommer man orka ännu mindre… Kärlek till dig!