Vår sibiriska katt växer

 
Jag tänker ofta på att det finns ändå någon mening med mycket i livet. Tänk att jag blev astma och allergifri och vi kunde skaffa Findus innan Elin blev sjuk. Ungarna älskar honom, ja det gör vi alla. 
 
 
Han har växt mycket men kommer bli ca 7 kilo så det är ganska mycket kvar. Sibirisk ras är fullvuxen vid 5 års ålder och Findus fyller 1 år två dagar före jul.
 
 
 
Det är en del att kamma varje dag för han är utekatt på dagarna, men det gör inget. Jag har tid med det. Numera är vi riktiga kompisar när kammen kommer fram så han har lärt sig. Jag älskar den här rasen som är lite mer hundlik. Han tycker om att vara med oss och följer med oss om vi är ute osv. 
 
 
Nu ska jag ta ta sovmorgon och sedan på lite ärenden tror jag. Ska bort i helgen på Carolakonsert och bo på bed and breakfast med min bästis så jag tänkte packa med mig lite vin och goa grejer:) så ska jag åka och beställa ett nytt kylskåp. Nästa vecka börjar Elins skola här hemma och får hemundervisning de dagar hon orkar. Ska bli spännande att se hur det går, jag hoppas det blir bra för oss alla. 
 
Ta hand om er!
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

13 reaktioner på ”Vår sibiriska katt växer”

  1. Ja, tänk att det var meningen att ni skulle skaffa Findus! Han kom in i helt rätt tidpunkt i er familj.
    Tänker på er. Hälsa Elin att hon är en stark tjej!
    Fuck cancer.
    // Mia

  2. Findus är underbar och tänk så mycket kärlek och glädje han sprider runt sig! Ibland kan det vara mycket svårt att först varför saker och ting sker. Det finns inget gott i det som gör ont, men det får oss att stanna upp och vara mer tacksamma över det som är gott. Blicken vidgas…
    Vår son och svärdotter har en Ragdoll, som heter Sture. Bedårande och är lika behövd och älskad hos dem som Findus är för er! Kika gärna in på hennes blogg…tovesvensson.se
    Hoppas att du får en härlig helg och hälsa till Elin att vi är många som tänker extra mycket på henne!
    Kram, Gunilla

  3. Hej! Har inte läst din blogg nu i veckan, men såg att du fått kritik…min pappa var sjuk i flera år med långa och många sjukhusvistelser och jag tror jag aldrig har gråtit så mycket men heller aldrig skrattat så mycket❤️ En gång när jag var ut och gick med honom i rullstolen började det störtregna och jag fick springa hela vägen tillbaks. Vi gapskrattade båda två när vi kom in på avdelningen, så sjuksystrarna kom och tittade och även de började storskrattade. Så om ett skratt förlänger livet gav det skrattet nog min pappa flera månader extra😍 så skratta du Lotta och ha det KUL👍 För har man inte upplevt både glädje och sorg så har man inte levt utan bara existerat❤️❤️❤️Kram

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *