Min fina svärmor. Jag har tänkte hela dagen att jag vill skriva om dig, men jag vet inte hur jag ska börja. Orden stockar sig i halsen och tårarna rinner nedför mina kinder.
Du var färg för mig, trygghet, generositet, lugn, kärlek. Du lös upp ett rum, men aldrig högfärdig eller märkvärdig. Du bara gav och förväntade dig inget tillbaka.
Du gav oss högtider med fina dukade bord, presenter, mycket mat och hembakade kakor, fester och såg till att vi samlades tillsammans. Du var mittpunkten tillsammans med svärfar och vi var runt omkring dig. Ingen kunde styra fester som min svärmor. Du älskade också stillheten, att vara hemma, tacksam för lite.
Till dig kunde alla gå för att prata, du var den som ställde frågor, som alltid tog dig tiden att lyssna. Du såg alla, du kunde hålla hemligheter och hos dig visste man att dit kunde man alltid komma. Du var den som fick mig till sjukhuset när jag blev väldigt sjuk, när ingen annan kunde nå mig.
Min man ringde dig varje dag han åkte hem från jobbet. Sista åren frågade jag alltid när han kom hem… Hur är det med din mamma? För mig var du odödlig, den starka som aldrig var sjuk, som levde hälsosamt och kunde lyfta tungt och som gick snabbast av oss alla…..men du fick cancer.
Du kämpade i flera år, in i det sista men när du fick veta att nu finns inget mer att göra så släppte du taget. Somnade in med alla dina kära omkring dig, lugnt och stilla i hemmet som du älskade så mycket. Jag fick lära känna dig i hela min mans vuxna liv, farmor till mina barn.
Du kommer vara så oerhört saknad, men jag ser så mycket av dig i min man och i mina barn. Du lever vidare i dem. En dag ses vi igen, jag ska fortsätta be de kvällsböner du bad för oss.
Vädret var inte så strålande direkt igår men det är skönt att komma ut en stund. När barnen var små var man ute hela tiden och lekte med dem på helgerna. Grillade korv och åkte pulka bakom gamla skolan som vi ägde då. Kalle byggde ramp osv Det var tider det.
Nu har man en liten krullig hund som älskar att vara utomhus och ut och gå och behöver tränas att vara i miljö där det finns andra hundar.
I området runt Linköping fanns det inte lika mycket snö som det är hemma hos oss så det gick bra att gå i skogen.
Korv och bröd , bär och lite grönsaker. Någonting för alla och lätt att grilla.
Nu väntar en ny vecka och snart en ny månad som också brukar vara ganska färglös. Funderar på vad jag ska planera in för att ha någonting att längta till. Kalle ska jobba mycket nu framöver men då brukar jag hitta på andra saker. Jag har ju mina djur också så man kan ju inte fara iväg hur som helst.
Jag känner mig nöjd över mig själv. I januari har jag haft en lista på saker som jag behöver ta tag i, sotning var tex på den listan och gå till banken och flytta över min pension jag sparat i företaget till mina nya bank osv . Nu har jag tagit tag i allt på den listan och det känns så skönt. Många frågar mig hur jag kan vara ”hemma”, men jag har ju såklart lön både i klädaffären och i mitt företag som också ger pension och så sparar jag i företaget till pension. Både fonder och extra pension. Nu ska vi kolla upp om jag behöver öka upp det inför framtiden så möte är bokat med banken.
Ha en fin måndag i det gråa vädret, jag plockar upp vårens varor och ska sortera in dessa i butikens hyllor och bord.
Vi gör oss en bra dag, tänkte jag igår. En ledig söndag och vad brukar vi må bra av i ett mörkt januari ? Vara utomhus och umgås med vår familj. Så blir det. Skickade några meddelande till familjen så var det bokat. Idag ska vi till Elin och Karl och ut i skogen och grilla och äta och kanske att Philip också kommer om han kommer upp i tid.
Att hitta på saker och vara den där motorn har jag alltid varit bra på. Förr ledde till många projekt, resor och händelser i vårt liv. Nu orkar vi inte leva så snabbt längre, men vara min egen motor när jag vill är jag fortfarande bra på.
Något jag lärt mig med åren är att må bra behöver inte handla om massa pengar. Det kan vara små saker men som är bra för din hälsa och välbefinnande. Jag vet ju att vara ute och i naturen gör gott för oss, får jag dessutom vara med min familj och med hunden så blir det ännu mysigare.
Den här årstiden när man inte har lika mycket att göra utomhus eller i vårt lilla hus då kan man passa på att umgås. Igår vilade vi hela dagen efter mina jobbtimmar , Kalle satt i soffan och såg sport och jag satt med annat så idag vaknar jag pigg och med energi att göra något. Dessutom kan man känna i luften att det håller på att vända nu.
Så nu ska jag avsluta här, packa ryggsäckarna och fixa ordning lite på övervåningen som jag inte gjorde igår. Det går ju fort när man sätter fart. Ska man göra något när man har lite energi så ska det vara före kl 15 . Jag känner dock att mina dagar med lite socker/fika gör att jag mår bättre. Magen känns inte uppblåst och jag känner mig mer rörlig igen. Inte alls lika stel och ont i lederna.
Förra året jobbade jag mycket med min hjärna för att må bra och släppa det som tickat på uppe i huvudet. Det här året kommer jag också jobba med min hjärna och byta synen på mig själv som en mer hälsosam person. Det ska jag ge som en present till mig själv. Hitta rutiner som fungerar, utan att vara för hård och jobba med mina tankar framåt vem jag är. Sötsuget är nu nästan helt borta nu, att vara slav under socker hade varit skönt att slippa. En dag i taget, brukar vara det bästa. Jag har gjort det förr. Det kommer alltid nya chanser om det skiter sig, för skiter sig gör det ofta.
Veckan går fort när man börjar jobba på torsdagen och nu är det fredag. Älskar att jobba fredagar, det är alltid en sådan mysig dag med fler kunder osv Nu börjar vårens pasteller i kläder dyka upp i butiken, det är härligt. Ikväll kommer Philip och en kompis och sover över. Vi ska äta grekiskt och killarna brukar vilja bada i tunnan.
Vi har inga planer i helgen. Kanske besöker någon vi känner och ut och går. Helgerna är lugna den här årstiden för oss precis som vi ville ha det. Det finns alltid så mycket man kan hitta på om man vill. Familjen man kan besöka och sina vänner. Allt man kan pyssla med hemma. Sedan behöver det inte hända så mycket. Kalle tittar gärna på sport på tv:n en stund och tar en bastu och lagar god mat och vips så har den dagen gått.
Sedan uppmärksammade en vän till mig att jag fanns med i Maktbarometern i Östergötland inom inredning och bygg. Detta är mitt instagram och har nog inget med bloggen att göra. Bloggar finns så få, så det mäter de inte dessa. Jag känner inte att jag har makt, försöker sprida det som är viktigt och snällt i livet. Kul att få vara med i den och att mina sociala medier fortfarande hänger med efter alla år. Det är många år sedan jag blev Årets Nyföretagare det är också något jag alltid kommer bära med mig. Tänk lilla Lotta fick pris i sin kommun och kunde starta företag.
Det är också tack vare mina läsare och min man jag finns med på den här listan. Att ni gillar det jag gör, skriver och kommenterar mycket. Ert stora engagemang. Det är jag som ska tacka er och så min Kalle som bygger och fixar. Utan er hade allt det här inte varit så roligt.
I vår har vi mycket att se fram emot. Jag tänker på det när det blir lite mörkt och trist ute. Längtan är en del i att må bra. Jag ser allt grönt och fint och hör fågelsången och drar upp lite planer för trädgården. Längtan och planerna ger mig livsglädje.
Philip ska flytta till en helt ny fägenhet med takterass och det ska bli så kul att hjälpa till där. Bara snön försvinner ska jag beställa mig ett gruslass och fixa i köksträdgården. Vi har också planer att göra klart i badrummet med en annan kommod här samma som skåpet vi bytte. Allt kostar pengar så nu är det tapeter som är viktigast.
På den här väggen blir det en tapet nere vid bänken och en annan uppe i trappen. Sedan sätta vi igen trappstegen så inte allt skit faller ner. Ja ni får ju se allt framöver. Det finns planer men man är inte så snabb längre, vilket är skönt. Kanske tar de vardagsrummet längre fram och köket nu, vi får se.
Det är inte så skitnoga längre. Jag har inte det drivet , man blir äldre och taggar ner lite. Allt är som det ska. Nu tar jag fredag från er och ska ut med djuren och plocka ordning lite här tills killarna kommer ikväll.
I helgen ska vi starta upp odlingen för 2026 , om jag längtar….nja inte jättemycket men jag vet att jag mår bra av att komma igång och när jag börjar sätta fart så trivs jag så bra. Att ha fingrarna i jorden är avkopplande och så mycket jag. Det skulle behövas lite mer värme för att komma igång med längtet, men det kan man inte vänta på. Fröna ska i jorden.
Jag längtar däremot efter att kliva ut och kunna vara i trädgården. Jag tycker om snö, jag tycker om vinter men saknar alla projekt och alla små saker man gör i trädgården året om. Det gör mig gott.
Det jag brukar så i januari är paprika, chili och jätteverbena. Sedan sätter jag in plantorna i vårt plastväxthus som vi har inne i växthuset. Där inne har vi 7 grader och växtlampa.
När solen börjar värma växthuset kan jag börja plocka ut de stora växterna och så fortsätta ha mina nya odlingar kvar i plastväxthuset. När jag drar upp plantor då är det stökigt i växthuset och ingen ordning, men när alla plantor är uppväxta och stora och allt ska tas ut kan man börja använda växthuset igen med att sitta där.
Förra året så kände jag att jag skulle vilja göra om bäddarna på framsidan och sätta perenner där istället. Vi får se om jag hinner börja med det. Jag ska också köpa grus när snön försvinner. Trädgård och blommor gör mig riktigt glad och får mig att må gott.
Nu är det som sagt dags att jobba några dagar igen. Det gör mig också glad. Ta hand om kunder, träffa arbetskamrater är ockå viktigt. Ikväll får jag fundera på min odling igen, börja ta fram lite krukor och köpa jord. Tänk när trädgårdsbutikerna öppnar igen och man går där och tittar och känner pirr igen.
Jag har tagit hand om vårt hus några dagar nu, rensat och städat men också vilat, jobbat, varit på återvinning, handlat, besökt banken och ska pensionspara mer i företaget, besökt min svärmor på sjukhuset. Jag har också varit och köpt lite saker som behövdes som mer förvaringslådor, en ny hallmatta osv Idag har jag också hälsat på en arbetskamrat.
Under tiden har jag lyssnat på böckerna om Betty som ni tipsat om. Det har varit så avkopplande och skönt så jag har fått påminna mig om , om jag verkligen fått något annat gjort här hemma. Inte för det måste bli en massa gjort men det känns som jag har varit i en bubbla, som i en annan värld. Böckerna har fått mig att lyssna på historien och Betty och försvinna iväg och det har varit så avkopplande. Jag har inte tänkt på allt som jag gjort här hemma på samma sätt, jag har varit så inne i böckerna.
Förr levde jag mitt liv i så mycket i görande, i att vara något, alltid prestera osv och lägga upp på bloggen och instagram. Alla år Elin var sjuk när man var i ständig stress men sedan jag lämnade det ”livet” och börjat leta efter andra värden och ett snällare liv mot mig själv så har jag hittat så mycket annat. Som ljudböckerna.
I somras kände jag att tiden på sociala medier och helst instagram tog så många timmar. Alltid svara, alltid vara uppdaterad, att bli bedömd, prestera osv också för att få de jobben som man kan få där. Sedan kom jag på att så länge jag höll på med det så blev jag inte helt fri från att känna känslan av att jämföra mig med andra, vara duktig osv Så jag valde ju att ta bort den ”typen” av samarbete. Sedan dess har jag tex. lagt mina timmar på att lyssna på ljudböcker istället för att scrolla och skriva kommentarer. Det har varit så bra för mig.
Jag tänker också på att jag under åren med blogg och instagram varit i så många år med att alltid presentera, alltid något nytt, alltid något att berätta. Jag blev en person efter dotterns cancern som tappade bort lite av mig som jag var förr och vad jag tyckte om att göra som gjorde mig glad utan att behöva göra något som jag skulle visa upp.
Jag hade jobbat hemma i så många år och de sista åren mer själv men jag hade också kommit längre ifrån mig autentiska jag.
När jag började i kören så träffade så många människor både män och kvinnor i alla möjliga åldrar som inte brydde sig om kläder, inredning och vem jag var och hade gjort tidigare. De tyckte om Lotta som den jag var och vi hade sången tillsammans. Dit kunde man gå hur som helst och ingen tänkte på vad man hade på sig eller om man hade sminkat sig.
Jag kommer ihåg vår första konsert i kyrkan när jag efter min depression för första gången på länge upplevde glädje efter flera månader nästan ett år av att må dåligt. När jag stod där och sjöng och kom på vad livet var igen. Hur jag förstod hur mycket jag kämpat på sista åren med att hålla fast, kämpa på för att inte visa mig svag eller upprätthålla det liv eller den person jag så hårt jobbat på att bli men inte ville vara längre. Med kören kunde jag se ut hur jag ville, ingen kände mig sedan förr, ingen visste hur jag kämpat med dotterns cancer, haft två hus, gjort karriär, var influencer osv I kören var det att sjunga och vara i mycket enkelt sammanhang som var grejen.
Sången är lite som böckerna. Så mycket glädje. Tiden jag lägger på det när jag inte behöver prestera, jämföras eller bli ifrågasatt. Jag känner att jag behöver mer av det och nu har jag hittat ytterligare en sak som får mig lite mer att bara vara Lotta.
Jag har varit influencer i 18 år och jag har älskat det men det har också gett mig höga krav på mig själv och gjorde mig till viss del sjuk. Jag har alltid varje dag vetat att jag måste ha någonting att visa, någonting att berätta och aldrig kan slappna av. Det är jag som med mitt lilla företag som ska se till att lönen kommer in.
Numera har jag hittat tillbaka och vill fortsätta skriva till er och tittar in på instagram men jag är inte så hård mot mig själv. Livet blev så snällt.
Nu sitter man här nästan lite tom när en bok tar slut och ska snart hitta snart en ny. Ja ni som läser och lyssnar ni vet känslan.
Köpte en sådan fin lampskärm på Mio, tips till er också
Mitt lilla hus är städat och fint, jag behöver inte kämpa så hårt längre. Jag tycker fortfarande det är lite ovant. Nu har jag suttit här i sängen i flera timmar och lyssnat och ska ut med hunden och fundera på kvällens middag. Nu väntar jobbdagar i klädaffären igen och du ha åter igen läst mina tankar om livet.
Nu ska jag ha en fin kväll och jag önskar dig detsamma. Hoppas mina inlägg ger dig inspiration på olika sätt.
Det är något särskilt med vinter på landet. Vackert, stilla – och ibland lite sårbart. När snön ligger tung på träden och vinden tar i, då vet man att det inte krävs så mycket för att det ska bli tyst i ledningarna. Just nu är det extra aktuellt då många delar i landet har drabbats hårt av både blåsigt väder och stora snömängder.
Jag har varit med om strömavbrott förr. Några korta, några längre. Och varje gång slås jag av samma sak: hur snabbt man inser hur beroende man faktiskt är av elen. Inte bara för ljus och värme, utan för allt det där vardagliga som bara fungerar – tills det inte gör det. När det blir mörkt på riktigt, inte bara ute utan också inne, då förändras tempot.
Det som först märks
Det första som händer är oftast att lamporna slocknar. Sedan tystnar kylskåpet. Värmen sjunker. Mobilen ligger där i handen, plötsligt mycket viktigare än annars men kan du ladda den om elen förvinner? Nu har vi inte strömavbrott här så ofta tack och lov, men man funderar ändå och förbereder sig när det händer.
Hur länge skulle vi egentligen klara oss? Vad skulle vi sakna mest? Och vad skulle faktiskt fungera ändå?
Att vara förberedd – utan att bli rädd
För mig handlar inte beredskap om oro utan mer om trygghet. Om att veta att man klarar sig även när det inte fungerar som vanligt. Vi har skapat en låda här hemma med det viktigaste.
Saker som är bra att ha hemma är tex ficklampor på rätt plats, batterier, några levande ljus, vatten i flaskor, gasolkök, gärna något enkelt att äta utan att kunna använda spisen.
Om du vill läsa mer
Bixia har samlat väldigt bra och konkreta råd om hur man kan förbereda sig för strömavbrott och vad man ska tänka på både före, under och efter. Det är en sådan där sida som är bra att ha läst – innan man behöver den. Den finns HÄR
Har du själv varit med om strömavbrott? Visst är det skönt att åtminstone vara lite förberedd. Kolla in Bixias tips hur du ska tänka HÄR
Det känns så bra att starta nya år. Jag gillar den känslan att ha ett nytt år framför sig och manifestera och tänka på saker man skulle vilja ha i sitt liv. Inte olika mål utan mer känslan av hur man vill leva, vad man vill ha mer av i sitt liv osv och hur man kan göra sitt liv lättare att leva.
När vi flyttade hit gjorde vi vårt bagage lättare, rensat och tagit bort så mycket och inte saknar jag någonting av det. I år fortsätter jag att rensa som jag alltid brukar göra när jag startar nya år. Nu är det lättare i ett litet hus och när vi redan gjort den stora rensningen i flytten. Jag tar rum för rum och rensar ut det vi inte använder eller behöver varje år och för mig går det fort då jag gör det så ofta.
Att äga mindre och bo enklare med färre med saker framme var en av de sakerna jag längtade efter innan flytten. Att ha ett litet fint hus och det man behöver för att kunna lägga tiden mer på annat, att inte behöva stressa, känna pressen att behöva renovera stora hus eller ta hand om gräsmatta stor som en fotbollsplan och lite till.
Nu när jag har mina tre dagar här hemma så passar jag på att rensa igen. Tar en skrivbok och skriver upp vad som behöver göras i varje rum. Då handlar det inte om stora saker, utan mer att köpa fler lådor till förvaring, skruva upp knoppar osv och titta igenom våra kläder.
Jag går här och plockar, sätter på min ljudbok och har också fixat med lite nya krukväxter och ska köpa in några mera nya frächa lampskärmar osv På mina bänkar och i mina fönster håller jag det enkelt, men ändå pyntat. Jag köper nya saker också ibland, så jag tar inte bara bort men jag försöker att äga mycket färre saker än vad jag/vi hade förr. Jag älskar att få gå här hemma och pyssla i min egen takt.
Sedan fortsätter jag med att städa bort bilder på dator, telefon, rensa mailen osv Vi har inte så långt till återvinningen så det dagliga skräpet kör jag flera gånger i veckan. Vi har bara våra lilla bod som inte rymmer så mycket men vi klarar oss bra med det. Sedan hyr vi ett lager mest med julpynt och barnens gamla leksaker men dit åker vi bara några gånger per år. Vi har inga stora vindar eller stora garderober.
Att bo mindre men ändå ha fint och mysigt har varit min önskan de senaste åren. Jag ska erkänna att det tagit lite tid att lära om. Trots att jag har så mycket mindre nu så har jag nästan alltid något att göra, men jag behöver inte tänka och känna nu att vi inte hinner med allt. Jag har mindre energi, men blir lagom nu när vi lever enklare och i ett mindre hus.
När ni läser och tittar in hos andra eller hos mig så är det ju bra om vi inte försöker jämföra oss allt för mycket med varandra. Jag skriver om mitt liv, mina faser i livet. Du kanske har små barn hemma och fullt upp, lever på något helt annat sätt, har helt andra drömmar och visoner osv. Alla har vi vårt, alla försöker vi vara lyckliga människor som kämpar på med olika saker i livet. Här på bloggen får ni läsa om mig, en människa av alla andra människor i hela världen.
Nu ska jag fortsätta rensa här hemma och gå här och mysa med pyjamas på, ses snart igen bästa bloggläsare
Långsammare dagar väntar. Jag känner det i mitt huvud. Dagar när man tar på sig en pyjamas och en tröja och sedan går runt i det hela dagen. Jag måste påminna mig om vart jag var för några år sedan, hur sjuk jag var, hur mycket jag klarar nu igen och vara snäll mot mig själv.
I början av min resa tillbaka att bli frisk från min utmattning så var det mycket skuld och skam, ja först själva krashen i sig som de flesta hamnar i när det är för sent. På något sätt verkar som man måste komma till den där botten för att förstå allvaret. Sedan kom skuld och skam och känslan av att inte klara eller orka med någonting. Jag trodde att det aldrig kunde bli bra igen, men det kunde det.
Jag var bara tvungen att inse att jag inte kunde leva som jag gjort förr, att jag var förändrad och sedan väntade den långa vägen tillbaka som kommer pågå hela livet. När man blir sjuk så ser man bara allt man inte klarar av, man blir bara ännu mer sjuk för man tror man måste jobba emot kroppen för att orka som alla andra, det tar ett tag innan man förstår att nu måste jag börja rensa upp allt jag har omkring mig och jobba med kroppen, inte mot. Jag behöver inte vara en del av det här samhället som jag levt och börja ta reda på vem är jag nu? Vad orkar jag nu och förstå att det ändrar sig hela tiden.
Den resan har ju jag skrivet om många gånger och gått igenom i många år. Jag hade inte varit här om jag inte rensat bland både saker jag göra, krav och alla människor som jag umgicks med. Jag har fått gå igenom många olika sorters krig för att tillslut landa med mindre omkring på alla sätt och vis och för att bli en människa som orkar och mår bra av att vara i sin egen kropp och hjärna.
Det är en tuff resa att komma tillbaka från hjärntrötthet. Jag vet inte om jag hade klarat av det om jag hade haft ett annat jobb då. Nu har jag varit min egen chef och kunnat forma om livet efter mig och mitt företag, men det också sårbart att stå där själv, bli sjuk och veta att allt hänger på mig. Jag har dessutom haft tusentals ögon på mig och delat min resa med många andra människor. Ni mina bästa bloggläsare.
Människor som inte gått igenom det jag har kanske inte förstår vad man orkar med och hur jag behöver ha det nu, men det är också människor jag inte behöver umgås eller vara med. Alla mina närmsta vänner och de vi umgås med har full förståelse för detta och det liv jag måste leva nu för att orka. Det är en trygghet för mig. Alla de närmsta vet allt om mig och hur jag haft det och vem jag är efter allt. På mitt nya jobb förstår man också och tar hänsyn till det.
Ni många som skriver till mig, som också går eller gått igenom samma och är oroliga hur det ska gå. I min ålder är det väldigt vanligt tyvärr. Vi som hade oändligt mycket energi förr, mål och tankar utifrån samhället hur vi ska vara och vad vi behöver för att bli lyckliga och lyckade människor. Vi som fått ändra oss för att orka och överleva. Men det går. Bara en lång och krokig resa tillbaka som aldrig verkar ta slut.
Så nu ger jag mig 4 långsammare dagar, för jag måste. För att jag inte skulle fungera i det här samhället om jag inte fick det.
Livet med utmattning som sin bästa vän har lärt mig att känna inåt, våga stå för det jag tänker och tycker, veta mina begräsningar bättre, våga leva det liv jag vill ha just nu utan att bli ifrågasatt. I min terapi har vi jobbat en del med att vara den där personen som ingen människa ger sig på. Alla vet hennes egenvärde, vet att hon lever sitt liv på sitt eget sätt och hon lyser trygghet och självsäkerhet på ett snällt sätt. Jag bara är som jag är och det finns en trygghet i det. Jag behöver ofta sova middag, jag orkar inte vara vaken på kvällarna. Jag orkar inte fester eller middagar när det ska surras med människor man knappt känner osv
Alla människor går igenom sina resor i livet, jag hamnade på en väldigt trygg och enkel plats att vara jag efter flytten. Jag älskar allt det här vanliga nu för mer än så orkar jag heller inte med. Det är så skönt att ha lämnat stort hus, stor trädgård, stor omsättning i företaget, krav att fota och filma jobb, jämföra sig med andra influencer, umgås med gud och alla människor för man inte vågar säga nej osv. Det fick bli så, jag var tvungen för att orka. Men det blev bra ändå. Det som var kul och rätt för tio år sedan är inte det jag måste vara och leva upp till nu.
Julen plockas ner i lådor och ska köras till vårt lager, jag ska hålla på med lite krukväxter osv och så ta dagarna bara som de kommer. Jag känner att jag har ett rikt liv nu för jag har lärt mig att gå långsammare, sitta i stillhet längre stunder. Jag kan vila innan jag blir trött osv men jag har fortfarande svårt med hur mycket jag orkar. Jag bokar upp saker i förväg och måste ibland boka om. Det får vara så.
Jag har hamnat på en snäll plats i livet där jag försöker varje dag att vara snäll mot mig själv. Fyra dagar snällhet och pyjamas här hemma för att jag behöver och måste för att klara det här enklare livet som vi nu valt och älskar.
Ha en fin söndag, hoppas du har en fin och snäll helg
