Jag fick en fråga på instagram om jag inte kunna skriva lite mer om vår relation och då sa jag att det kan göra på bloggen istället. Lättare att skriva längre texter här.
Kalle och jag har varit tillsammans i 31 år nu vi har en väldigt nära och lugn relation nu och pratar om allt, men vi har gått igenom många kriser och från och till haft ganska stormigt förhållande. Jag med mitt impulsiva sätt och Kalle med mycket åsikter om hur han tycker saker och ting ska vara.
När barnen var små hade vi svårare med att hitta ett förhållningsätt till det, men med åren har vi blivit mer lika. Vi har både lärt oss att inte trigga varandra. Blir Kalle irriterad och lite hög i rösten så tonar jag ner mig, jag skapar inga bråk. Jag går inte på för det förstärker bara och skapar bara ännu mer irritation.
Om jag varit väldigt impulsiv med saker så har Kalle låtit mig få hålla på. Han vet tex att jag mår bra av att köra sten i 5 timmar fast han tycker det räcker med 2 🙂 osv. Ja ni fattar.
Sedan har vi hittat ett sätt där vi både hjälps åt. Som idag tex så fixar Kalle frukost och jag plockar undan och städar undervåningen. Sedan ger jag tips på lunch och då sätter han fart med att laga mat. Jag tar hand om tvätt och klipper gräset osv Ofta är det jag som handlar men Kalle som lagar mat. När vi ska äta frukost så vet han att jag skalar ägget och biter rakt av medan Kalle vill knäcka med kniv och äta med sked 🙂 Vi försöker inte ändra den andra utan låter den vara som den är.
Jag tror också att när man går igenom kriser så blir man antingen starkare eller så går man ifrån varandra. Vår dotters cancer har lärt oss mycket vad som är viktigt för oss. Vi vet att en dag kommer vi inte leva längre så det är viktigt att leva i nuet och sätta värde på de små stunderna i vardagen.
Alla förhållanden går upp och ner och i perioder i livet så är det skit. Då gäller det att ta hand om varandra så bra man kan för sedan kommer ju bra dagar igen.
Jag har ändrat mig väldigt mycket de senaste fem åren och det är nog skönt för Kalle. Han har alltid varit mer nöjd med småsaker och behöver inte lika mycket som händer.
Nu blir det hundpromand och sedan lunch och smaka Kalles soppa till lunch
Kram Lotta
Så fint och schysst att dela detta. Tack för en fin, ärlig och nära blogg.🧡
Synes det var fint å få lese dine refleksjoner, dere har vært dyktige på å jobbe med forholdet♥️
Alltid en nytelse å få de vakre bildene fra deres drømmested!
Så fint skrivit!!!🥰
Så fint du delar med dig, och ärligt! Efter många år tillsammans så måste det ju få vara så att man inte alltid är i samma fas… Så mycket kan påverka, även om man är tvåsamma så är man alltid sig allra själv närmast och ibland är det man behöver en och en inte samma. Själv har ju jag och maken hunnit med 37 år ihop. Mycket glädje men också mkt tuffa saker i livet som vi hanterat som bäst ihop, men sedan hanterat olika efteråt. Funderar på varför man kan tycka så olika om saker och ting trots att man levt ihop så länge, ibland kan man ju bli galen 😀😀 men så inser jag att vi nog är de bästa på att kompromissa, som brukar lösa det bästa. Puss på dig Lotta, älskar dina personliga inlägg 😘. Kram Milla
Detta var helt fantastiskt skrivet. Ärligt.
Känns att det var från hjärtat, inte tillrättalagt men du känns klok.
Hoppas på fler inlägg (behöver inte vara om relationen till din man) men dina tankar och känslor (om du känner att du kan dela med dig). för jag tycker du skriver så bra då – från hjärtat men med tillåtande skit under naglarna.
Ta hand om varandra