Tankar om livet

Jag skulle vilja dela så mycket med er, tankar om livet och allt som rör i hjärnan för jag vet att ni uppskattar det. Jag tar mig inte lika ofta tid till det för man ska känna sig sådär avslappnad och härlig för att få ner alla de där tankarna , men nu var visst en sådan stund.

Jag vaknade av att det var lite kallare idag och igår kände jag första lilla höstkänslan. Jag längtar efter höst fast inte på det sättet att jag vill att det ska bli höst nu. Sommar för mig har alltid varit en period av skav efter 35 år . Förr förstod jag inte det där skavet men nu vet jag. Jag känner mycket och sommaren har lätt bli för mycket av allt, ännu mer så blir det när man har hjärntrötthet. Solen är så härlig men den ger också en känsla av att nu ska allt hända. Jag har alltid haft ett stort behov av egen tid, samtidigt som jag alltid försökt at ha middagar och fester och haft massor av vänner. Då förstod jag inte att det är skavet är att jag inte får min egna tid, tid att bara vara.

Idag vaknade jag av lite kyligare luft och längtan att gå ut och promenera på helgerna gjorde sig påminda. Jag älskar våra dagsturer som brukar börja i september. På helgen brukar vi göra något en dag och en dag går vi. Jag tänker på vad jag vill med hösten, det här året till nästa sommar. Jag funderar på hur mycket jag vill jobba, hur jag vill jobba, vilka intressen jag ska hålla på med. Jag funderar på vad som är viktigt för mig och vad jag sätter värde på och vad jag vill ha mer eller mindre av i mitt liv.

Det jag uppskattar mycket nu är att jag är frisk, att jag kan gå och röra mig. Jag vill åka på någon vandringsresa med Kalle, jag vill se min hund få springa på berg, jag vill vara mycket i naturen. Jag vill träffa min familj, grilla ute på öppna eldar, bada bastu, fixa och dona hemma, plocka svamp osv Vara tillsammans under lätta omständigheter. Jag vill hinna träffa våra föräldrar, träffa mina närmsta vänner och finnas för andra. Jag vill fortsätta resa/göra saker med mina barn, ett barn i taget.

Jag vill ha dagar när jag kan få tänka fritt, dagar som jag kan fylla med vad jag vill. Där jag går ut tar med kaffekoppen och vips så har det blivit lunch. Jag vill ha ett hem som är vackert men inte kräver så mycket städning av mig. Där man kan ta in en bukett blommor och tända ett ljus så är det mysigt. Jag vill ha mina finaste saker omkring mig men inte massa mer för jag vill att livet ska få plats. Ett tryggt vackert och litet hem och sedan tiden utomhus.

Jag vill fylla med min fritid med sång, natur, trädgård, våra projekt, människor, keramik ( ska börja med det men gå lite lagom) och så en resa/upplevelse ibland. Jag ska fortsätta med att skriva till er och jobba i klädaffären som vikarie. Jag vill fortsätta vara mycket med min man och våra djur för jag älskar dem så mycket.

Jag vill fortsätta växa som människa, gå i samtalsterpi bara för det gör mig så fri, lugn och glad. En gång i månaden går jag dit och sista halvåret har jag nog aldrig känt mig så tillfreds med mig själv och mitt liv. Det har gett mig så mycket.

Klimakteriet är något jag känner av men stör mig inte på så mycket längre. Jag sover väldigt bra, vissa nätter vaknar jag inte ens. Jag äter inga mediciner, tar inga hormoner utan bara tillåtet mig att omfamna det. Jag tror faktiskt att det värsta har jag gått igenom nu. Inte så mycket svettningar på nätterna, inte lika mycket hjärndimma , jobbiga tankar osv. Eller så är det att jag bara blivit bra på att bli äldre, att omfamna mig och livet och sakta ner och acceptera den jag blivit och är nu. Jag vill orka och vara stark för att kunna vara i trädgården, dra skottkärror, jag vill kunna leka och vara aktiv mormor/farmor om jag skulle bli det i framtiden, men mer än så begär jag inte. Jag vill fortsätta sova en stund på dagen när jag är ledig eller meditera. Älskar det!

Jag har blivit en mycket snällare version av mig. Jag behöver inte vara duktig, perfekt på någonting, jag behöver inte visa upp eller vara snygg. Jag behöver inte beröm, jag vet att jag är bra. (En mening som min bästis sagt en gång) Jag behöver bara vara jag, jag på riktigt för den personen älskar många. Hon är en snäll version av sig själv, tar hand om sig själv och sätter rimliga krav på sig själv. Hon går sin egen väg, guidar sig själv genom att känna inåt. Hon styrs inte lika mycket av vad andra gör och hur andra lever. Hon känner allt. Hon blickar tillbaka på sitt liv och tacksam för allt som varit, stolt över allt hon har åstadkommit och varit med om och ser fram emot att bli äldre.

Livet är mycket och allt är välkommet. Jag längtar att gå in i höst, inte än men snart så.

Kram Lotta

Innehåller annonslänkar

När jag flyttade hit till nya huset så var jag så utmattad så jag fick välja bort nästan allting och så blev det covid vilket var skönt för mig för jag behövde verkligen hjärnvila. Men det som hände då istället var att en ensamhetskänsla smög på sig som jag aldrig upplevt tidigare. Jag som flängt och haft fullt upp i så många år kände mig helt plötsligt ensam. Jag fick noga välja vad jag kunde göra för jag orkade ingenting och alla vet ju att träffa människor är viktigt för oss.

Nu har jag fullt upp igen, mer än vad jag skulle behöva med två jobb , vänner, familj och intressen som tar tid men fortfarande mycket, mycket mindre än vad jag hade förr. Min hjärna kan fortfarande boka på en massa saker för att tänka att jag ska orka eller jag kan känna mig ensam men saken är ju den att jag känner mig varken ensam eller orkar. Tvärtom. Jag är inte ”frisk” men jag lever som en frisk person. Jag har skaffat mig ett mycket sundare liv på alla plan som min hjärna orkar med men känner hela tiden av vad som blir för mycket eller skaver.

Jag lyssnade på en podd igår med Sofia Sivertsdotter och hon pratade just om att skala bort, tid i naturen osv allt som jag också känner att jag behöver så mycket. Jag har alltid tyckt om att vara mycket i min ensamhet men man får ofta inte så mycket av det och när man är ensam är det också viktigt att lägga undan mobilen och få den där hjärnvilan.

Jag är ganska rörig person också, nästan som ett trotsigt barn ibland som bara vill hålla på med det jag tycker är kul men det är ju viktigt också för att tycka om livet och sig själv. Min mamma tex hon går med på rutiner och krav och jag måste känna in. Vad vill jag idag, jag känner jag idag osv ? Jag kan inte bara köra på för jag borde eller måste.

Jag vill inte tillhöra det där skådespelet som Agnetha Sjödin också pratar om, att vara eller spela för det ska se bra ut på ytan. Det har både hon och jag varit i men lämnat. Jag behöver inte vara eller upprätta någonting som ”duktig flicka” skulle ha gjort. Jag vill vara autentisk, vara jag och inte som andra är och lever. Jag vill leva som jag mår bra av då gäller det att skala bort för att få vara i det som man verkligen mår bra av. Man behöver tid att få känna in när man inte vill ingå i fack eller ramar. Att orka, ha hälsan och få pyssla med det man tycker om och vara med en klick av människor man orkar med och tycker om är viktigast för mig. Nöjd så. Att min dotter blev sjuk var en hemsk upplevelse men oj vad man lärde sig vad som är viktigt på riktigt.

Underlägg och porslin här

Nu blir det jobb några timmar för mig, sedan ska bilen in för att få sommardäck och jag ska plocka ordning lite här. Jag hade inga nya bilder men ni får titta på några fina lökar jag planterade ett annat år. Bra nog ni vet.

Ha en toppenfin dag och kul att så många fortfarande kikar och läser bloggen trots att jag bara uppdaterar en gång om dagen.

Kram Lotta

Underbara sommarklänningar HÄR , HÄR, HÄR och HÄR

Jag fick hoppa in att jobba några dagar och så passar jag på att sova länge så jag har inte hunnit fota så mycket nya bilder till er, men jag tänkte ändå skriva några rader om känslan som infinner sig just nu.

Ni är ju många som följt mig i så många år, ni ser hur livet svänger, hur det ändrar sig, hur måendet skiftat osv. Det är livet! Jag har jobbat mycket med personliga utveckling de senaste åren och det har jag nog alltid gjort men när min dotter blev sjuk och åren efter det då hade jag tappat bort mig själv. Så oerhörd mycket stress under så lång tid gjorde mig sjuk på många olika plan.

Vägen tillbaka har varit så krokig. Jag kom så långt att jag blev inlagd på sjukhus ( blev kontaktad av en coach när jag var som mest utmattad och som inte var den hon utgav sig för som gjorde jag blev jättesjuk, vill inte skriva så mycket om det men det var hemskt ) och ett tag trodde jag inte skulle orka leva längre, men med hjälp av min familj och vänner så lyckades jag vände allt och det blev bra men det har varit en så tuff resa tillbaka.

Idag kan jag sitta här i min stol när jag skriver till er och säga att jag mår SÅ bra. Det blev så fint livet igen och ännu finare än det var innan för jag är på en sådan trygg, varm, enkel och älskad plats i livet just nu. Då menar jag inte platsen jag bor på utan platsen inom mig.

Det tog ca 3 år att komma hit och jag är så otroligt tacksam för mitt liv som känns så enkelt nu. Jag har jobbat med så många saker sista åren och har öppnat upp, ändrat på livet, pratar med familj och vänner, läst och jobbat med mina tankar varje dag. Nu är jag snart 51 år och jag vet så mycket om livet. Jag har gjort så mycket och jag har lärt mig så mycket om mig själv och jag vet vad som är viktigt för mig nu och hur jag vill leva.

Förr kunde jag vara väldigt konflikträdd, vågade inte stå på mig med nära vänner och släktingar alltid med vad jag tyckte men nu skulle jag aldrig gå ifrån vad jag tycker om saker. Jag känner mig så grundad och stark och det är en sådan trygghet.

Mitt liv är så mycket enklare än det var förr , men jag har pärlorna och sätter sådant värde på dem. Relationen med min man och familj som är viktigast för mig, mina närmsta vänner, mina jobb, mina vänner i föreningsliv osv Jag omger mig av saker och människor där ingen sätter höga krav på mig, där jag känner att jag kan vara precis som jag är. Den känslan har jag ju också jobbat upp igen efter att jag blev så sjuk. Att bara vara jag.

Jag känner sådan livsglädje av att bara få vakna, ta med mig kaffekoppen ut och veta att snart kommer våren igen. Idag ska vi på kalas med släktingar, jag ska få gå med i min trädgård i flera dagar och sätta frön, träffa min vän Helena osv

Det är mycket som jag gör nu som jag också gjorde förr men framför allt så gör jag mindre saker, skaffat mig ett vanligt jobb att gå till, börjat med föreningsliv, sover på dagen när jag är ledig, mediterar, strävar inte högt, jag har minskat mina relationer som jag inte orkade ta hand om osv och jag har jobbat MYCKET med min hjärna.

Med det vill jag säga till er alla, om ni mår dåligt så ta hjälp. Prata med vänner, ta hjälp av en psykolog, läs böcker om hur hjärnan fungerar, lyssna på poddar och praktisera. Träna i er att vända tankar för hjärna är mer lättlurad än vad du tror. Jag bar på så otroligt mycket skam och skuld att det blev som det blev men jag känner inte av det längre. Jag har förlåtit mig själv, har fått hjälp , jag har ältat allt om och om igen och nu är jag på andra sidan.

Jag ser fram emot 2025, man vet aldrig vad som väntar men med alla verktyg som jag bär med mig och att jag blivit den jag blivit så känner jag mig trygg med att när saker sker är jag stark nog att hantera det. Jag längtar efter så mycket och har så mycket pirr över 2025.

Så med de orden vill jag bara önska er en fin lördag. Jag ska jobba några timmar och sedan på kalas och när jag är ledig ska jag fota nya bilder till er men idag hade jag inga bilder så då blev det bara ord.

Allt gott fina bloggläsare

Kram Lotta

Det är så mycket som har ändrat sig för mig sista åren och efter min utmattning och depression så har jag kommit långt och märker nu hur bra jag mår och hur mycket jag har ändrat mig.

Jag är mycket bättre på att säga nej, fick ett erbjudande igår om att göra ett samarbete med bilar …nej tack. Jag bokar inte upp mig på massa saker jag inte vill eller inte hinner med, går inte på och har inte massa middagar som jag inte orkar med osv . Jag är inte i några situationer där jag känner att det ställs orimliga krav på mig. Jag känner att jag duger, att jag är tillräcklig och jag har sänkt kraven så mycket. Jag försöker bli min egen bästa vän.

Tack utmattningen för du fick mig att förstå, att livet är så mycket annat än att springa på. Att inte jobba med sociala medier lika mycket och istället jobba i klädaffären har varit en av de saker som gjort jag mått bättre. Att hitta nya fritidsintressen som får ta tid. Men framförallt att sålla bort och äga mindre. Mitt liv vid 40 var så kul men vid innan 50 var jag helt slut och jag fick lära mig att ge mig ett annat liv.

Jag känner mig mer naken nu. Jag tillåter ingenting som skaver. Skaver det så säger jag det och gör någonting åt det. På så sätt känns livet också lätt fast det ofta är väldigt svårt. Jag vet att alla familjer, alla människor har sitt tuffa att handskas med och jag har mitt. Med genom nära och fina relationer, genom att prata så har jag allt jag behöver för att kunna orka, känna och ha det bra i det här jordelivet. Jag har ett liv där det finns tid att vårda och ta hand om andra för att jag själv också ska orka. Att ge tillbaka till alla som tog hand om mig. Förr var jag så konflikträdd, nu bara säger jag från hjärtat.

Jag tänker ofta på mormor och farmor hur levde de? Att hitta en mening i enkla saker och när du mår bra så märker du att du behöver mycket mindre. Det är så mycket som är annorlunda efter utmattningen som att gå och sova ibland eller meditera. Förr kunde jag inte ens vila på dagen för hjärnan gick på högvarv och jag har haft så mycket energi.

Livet efter 50 år kommer vara något helt annat men jag siktar på att bli den där trygga och varma människan som har tid att lyssna. Man drömmer om att bli den där mormor/farmor som har en varm famn och har tid. Ett liv där man känner att man har lite lagom , ett lagom som kan vara så himla svårt men där man känner sig tillräcklig och älskad för den man är. Du duger med alla dina skavanker.

Det var morgonens tankar från mig.

Ha en toppenfredag. Nu ska jag äta frukost, åka till torget och handla lite och jobba. Blir en mysig dag och ikväll landar jag i soffan och äter något gott med Kalle.

Kram Lotta

Jag fortsätter att dela lite inlägg här som jag skrev förra veckan. Under åren här på bloggen så brukar jag skriva om oss och hur jag tänker jag tänkte jag skulle dela ett sånt inlägg med er. När jag börjar skriva till er så vet jag aldrig vad som kommer ut i skrift men för mig är det nog en del bearbetning av livet som har delats här. Att sätta ord på mina tankar och känslor har hjälpt mig genom åren men också i delar av livet varit lite tufft när man inte orkat men vetat att man måste fortsätta för annars dör en blogg lätt ut.

Kalle och jag har varit tillsammans i 33 år nu och det känns som vårt förhållande har gått i olika perioder/stadier genom livet. Vi är liksom samma grundperson som när vi träffades men ändrat oss genom livet. Jag har blivit lugnare och Kalle har blivit den som istället kör på lite mer. Förr var det han som uppmuntrade mig att våga köra på med mitt företag och nu är det han som reser mer i jobbet osv.

Som människor och par har vi också förändrats mycket genom åren och det vi tjafsar och bråkar mest om är att Kalle tycker jag är en slarvig person och att Kalle kan kommentera småsaker. Ni som läser här ser kanske inte det men jag är en hejsan hoppsan person med saker och Kalle är mer noggrann. Kalle gillar struktur och rutiner. Han duschar tex alltid på morgonen fast han jobbar hemma. Jag är mer en sådan som sätter upp en tofs i håret på med lite smink och så en raggardusch om det skulle behövas. Det är inte så skitnoga i mitt liv men att vara i rörig person ställer också till det mycket för mig.

Kalle vill ha ordentlig mat och jag är en sådan som glömmer bort att äta när jag är själv. Sedan är jag mer ordningsam på andra plan. Jag vill ha ordning i tex boden och där städar aldrig Kalle och jag vill ha ordning i skåp osv men sedan om jag inte lägger ner tandkrämen i lådan är skit samma för mig. Ja ni fattar.

Efter Elins leukemi har vi tillsammans ändrats mycket. Antingen går man isär för man inte orkar eller så växer man ihop ännu mer. Vi växte ihop. Våra olikheter var en perfekt match när Elin var sjuk. Kalle hade koll på alla mediciner och biverkningar och långt innan saker hände med Elin så visste Kalle var det var. Jag var den som försökte hålla humöret uppe hos alla och se till att alla mådde bra. Det var tufft som högkänslig kan jag tänka nu för det var många som mådde dåligt oh ta hand om.

Efter allt som hände såå förändrades vi. Saker som känts viktigt tidigare var inte viktigt längre. Vi kände oss ännu tightare som familj och oskiljaktiga. Jag hade sett Kalles sorg och kärlek till familjen och han hade sett min. Livet förändrandets och ur cancern blev mycket inte så ”skitnoga” längre. Efter min egen utmattning blev det ännu tydligare vad det är vi mår bra av.

Vi letar ofta lycka långt där borta efter nästa jobb, nästa partner, nästa mål osv När vi är unga så har vi hela livet framför oss i allt som ska hända. Men efter Elins leukemi förstod man att det som gör att vi mår bra är det enkla och det vi tar som självklart. Att vi har varandra och får ha vår vardag. I början var det svårt för mig som alltid fått kickar av alla nya mål och drömmar.

Nu behöver jag inte så mycket för att må bra, inte Kalle heller. Min hjärna orkar väldigt få intryck och utmaningar och jag älskar ett vanligt liv med det enkla. Mina människor omkring mig, vårt hem, trädgården, kören, mitt jobb osv. När man tittar på forskning så är det just de här enkla sakerna som gör oss lyckliga. Eller som Björn Natthiko sa ”Gud gömde den dyraste av alla juveler där hen visste att du aldrig skulle leta, i din egen ficka” Att vi alla går och bär på vår egen lycka hela tiden och om vi avskärmar oss lite mer från sociala medier och håller hjärtat öppet för mirakler så har vi det inom oss. Hjärnan har inte koll på om du reser utomlands eller får sol på en klippa i skärgården. Du kan känna lycka och lyckokänslor av små saker hela tiden.

För det är väl ändå lycka och glädje vi letar och vill ha i livet. För oss fann vi den i att ha familjen och i att ha det enkla omkring oss. Att minska på ägodelar att ha en bod på 7.5 kvm istället för en skola på 600 kvm . Att äga mindre för att kunna njuta mer.

När vi flyttade så var vi överens om att att njutning kommer före det praktiska för livet är så kort och vi kan bli sjuka precis när som helst. Så att bygga ett växthus och en bastuflotte gick före tex garage, tvättstuga och större badrum.

Det bästa som hänt genom åren är att vi acceptera varandras olikheter på ett annat sätt, vi drar inte igång bråk utan istället tonar ner, vi går inte igång lika mycket på småsaker. Sedan brukar Kalle kunna hetta till om saker går dåligt när han bygger osv men det går fort över och jag fortsätter ta sönder saker för jag är disträ men det är ingen fara med det osv

En av sakerna jag tror vi är väldigt bra på är att vi pratar. Vi pratar om alla känslor som pågår exakt hela tiden. Det har vi blivit bra sedan sedan Elin var sjuk. Vi stänger inte inne saker utan tar tag i känslor direkt. Det har räddat oss många gånger men kan också ibland vara jobbigt för vi ältar precis allt. Vi har olika kärleksspråk. Jag säger saker till kalle genom tal, du är duktig, snygg, snäll osv och han visar genom handlingar. Men jag får höra ofta ”jag älskar dig”. Vi har roligt tillsammans, just för att vi uppskattar varandra så mycket. Vi jobbar på vårt förhållande varje dag och trivs så bra i varandras sällskap.

Kalle är min allra bästa vän och man. Det kommer aldrig kunna bli en enda dag för mycket honom. Han ger mig den bästa lugnet och ser alltid till att fånga in mig när det behövs. Numera är det nästan han som vill mer och ha mer tokiga drömmar än mig. Livet är inte lyckligt och glatt hela tiden, de djupa jobbiga tankarna och stunderna finns här varje vecka men vi lär oss hantera dem.

Livet är allt som jag brukar säga ❣️

Ha en fin dag, det ska vi ha

Kram Lotta

Det har regnat, hurra så härligt och jag tar mig tid att sätta mig här i köket och skriva lite mer till er. Den här veckan har jag velat få ut alla plantor och så hinna vattna så allt håller sig och blir friskt. Jag ha tagit mycket tid till hjärnvila. Hjärnvila för mig är att ge mig tid till det jag tycker om och göra det i min takt. Sedan sover jag och mediterar om jag är trött en stund på dagen.

Jag tror min läkare på sjukhuset skulle vara stolt över mig nu. Mitt liv nu är så lite prestation, mindre jobb, så mycket mindre att ta hand om men för den skull massor växter, plantor, jobb och träffa människor men i en takt jag orkar med.

Jag skulle velat ge den där Lotta för några år sedan en kram. Hon som kämpade så hårt med att jobba under hela cancern för jag hade ingen lön och så dålig sjukersättning. Hon som gjorde ”karriär” och köpte sig ett fritidshus och sedan skulle sköta allt och få in alla pengar så det nya huset kunde betalas.

Jag skulle ge henne kram och säga att man kan tacka nej till saker som man inte orkar med längre och som inte är jag. Jag var så trött och utbränd och vågade inte tacka nej eller säga ifrån, men jag förstod inte då. Mitt liv blev som en torktumlare. Nu lever jag och är mer den som jag var när jag fick barn runt 30 år. När allting bara var kul, rullade på och kändes lätt.

Jag försöker hitta den där Lotta som sjöng i kör, som plockade buketter, som fixade och gjorde fint hemma, hon som tyckte om sig själv både som skitig och finklädd, som inte brydde sig om några extra kilo, som älskat göra saker med familjen och umgås med släkt och vänner , som varit nyfiken och vågat pröva nya saker och inte brytt sig så mycket vad andra ska tycka och tänka osv

Att gå ner till botten och vända var fruktansvärt men kunskapen nu om hur jag vill leva och vad som är viktigt på riktigt är en helt annan. Jag hörde i en podd där man sa …”vad skulle du äga och göra om ingen annan såg vad du gjorde” ? Den meningen var så bra. För där är jag sann nu. Jag lever det liv jag vill ha för min/vår skull. Det var några år efter Elins sjukdom som jag kom i fel riktning. Jag var i så mycket stress då så jag kände inte av, jag hade levt i så mycket prestation och stress så länge att jag visste inte längre vad som var normalt och vad som var jag.

Men nu känner jag mig pirrig för livet. Så mycket roligt som väntar där framme igen. Det vi ska fixa med här hemma, se mina barns framtid, resor vi kan göra igen och saker jag vill lära mig som inte lärt mig än. Om jag får barnbarn i framtiden så har jag bilden klar att bara få vara den där trygga och närvarande mormor/farmor och visa allt fint med naturen och livet. Jag vill hinna umgås med mina föräldrar och svärföräldrar så mycket som går innan det är försent.

Jag vill resa mer framöver, lära mig nya saker, hinna upptäcka mer i vår vackra natur här i Kinda. Det finns så mycket jag är nyfiken på. I höst ska jag vara med i en föreläsningsgrupp och i sommar ska jag gå på yoga en dag i veckan när jag känner att hinner och kan. Men så fort det blir för mycket saker och jag inte känner att jag orkar eller vill så säger jag ifrån, utan lägga dåligt samvete i det.

Men…Nu längtar jag efter min Kalle som jobbat borta i 2 veckor . I helgen ska jag umgås med Elin, mamma och bonuspappa och bästis kommer på min konsert och idag ska vi fira svärmor som fyller år så jag får en fin helg. Men på måndag får jag troligtvis hem min älskade man som längtar efter mig och djuren och se allt jag pysslat med när han varit borta. Allt är roligare när Kalle finns här hemma, men jag har inget problem med att vara själv.

Klänning förra årets modell här

Tack för att jag får dela mina tankar med er, det känns så viktigt att göra det. Jag vet och ser er alla som kämpar med saker, relationer osv i era liv. Hur ska man få ihop allt? Jag vill bara säga till er att det finns så mycket man kan ta bort i livet som man inte behöver för att få vara i kärnan, i det som är viktigt på riktigt och för att orka. Sedan går livet i perioder. Ibland är det så tufft och man befinner sig på botten, men det betyder inte att det alltid kommer vara så. Bättre dagar kommer.

Ha nu en toppenbra fredag 🌺

Kram Lotta