Godmorgon, dagarna rullar på och det gillar jag. Att få ha lite göra betyder att jag lever, alternativet är inget man vill ha. När jag satt på sjukhuset med Elin var jag livrädd ibland, allt jag längtade efter då var att få åka hem, få Elin frisk, äta hemma, sova i min säng. Allt det bär jag med mig som en gåva nu, tacksamhet för små vardagliga enkla saker.
Jag har planterat om lite på trappen, morgonkaffe utomhus.
Kalle målade lite igår, det är så lätt att måla med timmergrå och Falu rödfärg det går snabbt.
Att bo litet och ha ett litet kök är inget vi tänker på, nu lagar jag inte så mycket mat men när sonen kommer och vill breda ut sig så känns det lite litet. Han längtar efter att komma hit nu och laga rätter. Kalle har också en ide om att bygga in en gammal järnspis på andra sidan uteköket men det tar vi senare om det blir av.
Nu ska vi räta till båten men sedan på helgerna börjar vår lite lugnare pysseltid här hemma. Då ska vi börja vandra igen och det blir skönare att gå i skogen.
Kram Lotta