Att inte tillhöra det där skådespelet

När jag flyttade hit till nya huset så var jag så utmattad så jag fick välja bort nästan allting och så blev det covid vilket var skönt för mig för jag behövde verkligen hjärnvila. Men det som hände då istället var att en ensamhetskänsla smög på sig som jag aldrig upplevt tidigare. Jag som flängt och haft fullt upp i så många år kände mig helt plötsligt ensam. Jag fick noga välja vad jag kunde göra för jag orkade ingenting och alla vet ju att träffa människor är viktigt för oss.

Nu har jag fullt upp igen, mer än vad jag skulle behöva med två jobb , vänner, familj och intressen som tar tid men fortfarande mycket, mycket mindre än vad jag hade förr. Min hjärna kan fortfarande boka på en massa saker för att tänka att jag ska orka eller jag kan känna mig ensam men saken är ju den att jag känner mig varken ensam eller orkar. Tvärtom. Jag är inte ”frisk” men jag lever som en frisk person. Jag har skaffat mig ett mycket sundare liv på alla plan som min hjärna orkar med men känner hela tiden av vad som blir för mycket eller skaver.

Jag lyssnade på en podd igår med Sofia Sivertsdotter och hon pratade just om att skala bort, tid i naturen osv allt som jag också känner att jag behöver så mycket. Jag har alltid tyckt om att vara mycket i min ensamhet men man får ofta inte så mycket av det och när man är ensam är det också viktigt att lägga undan mobilen och få den där hjärnvilan.

Jag är ganska rörig person också, nästan som ett trotsigt barn ibland som bara vill hålla på med det jag tycker är kul men det är ju viktigt också för att tycka om livet och sig själv. Min mamma tex hon går med på rutiner och krav och jag måste känna in. Vad vill jag idag, jag känner jag idag osv ? Jag kan inte bara köra på för jag borde eller måste.

Jag vill inte tillhöra det där skådespelet som Agnetha Sjödin också pratar om, att vara eller spela för det ska se bra ut på ytan. Det har både hon och jag varit i men lämnat. Jag behöver inte vara eller upprätta någonting som ”duktig flicka” skulle ha gjort. Jag vill vara autentisk, vara jag och inte som andra är och lever. Jag vill leva som jag mår bra av då gäller det att skala bort för att få vara i det som man verkligen mår bra av. Man behöver tid att få känna in när man inte vill ingå i fack eller ramar. Att orka, ha hälsan och få pyssla med det man tycker om och vara med en klick av människor man orkar med och tycker om är viktigast för mig. Nöjd så. Att min dotter blev sjuk var en hemsk upplevelse men oj vad man lärde sig vad som är viktigt på riktigt.

Underlägg och porslin här

Nu blir det jobb några timmar för mig, sedan ska bilen in för att få sommardäck och jag ska plocka ordning lite här. Jag hade inga nya bilder men ni får titta på några fina lökar jag planterade ett annat år. Bra nog ni vet.

Ha en toppenfin dag och kul att så många fortfarande kikar och läser bloggen trots att jag bara uppdaterar en gång om dagen.

Kram Lotta

Underbara sommarklänningar HÄR , HÄR, HÄR och HÄR

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

1 reaktion på ”Att inte tillhöra det där skådespelet”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *