Hur vände jag min utmattning?

Innehåller annonslänkar

Jag är ledig idag så jag hinner skriva lite mer till er då. Man måste ha tid för att hinna tänka en tanke klart och för orden ska komma ner på pränt. Jag brukar försöka dela mina erfarenheter om livet här, mitt liv som inte ser ut som någon annans men kan vara till hjälp för någon annan. Jag får nya följare på blogg och instagram som ställer frågor så idag skriver jag lite mer till er.

Många frågar mig hur jag har kunnat komma tillbaka från min utmattning. Jag skulle vilja säga att jag är inte tillbaka utan jag är på en helt annan väg, en helt annan Lotta med helt andra värderingar och tankar om livet. När jag var runt 40 så ville jag så mycket, jag hade så mycket energi och drömmar. Genom bloggen kunde jag processa och förverkliga dessa och leva det liv som jag längtande efter då.

Då ville jag bli hon som tränade, som reste och upplevde, drev eget företag, vågade göra galna saker, ha ett fint hem. Jag ville gärna identifiera mig med henne, kvinnan som hade en sommarstuga på kusten som hon åkte till på helgerna. Jag längtade så mycket efter att bo vid vatten. Hon var var väldigt mycket, orkade väldigt mycket och hade ett jäkligt kul liv. Så blev det också i många år och så levde jag och strävade efter att vara den sortens kvinna.

Efter Elins leukemi trodde jag att jag var samma person. Att jag bara kunde hoppa på det livet igen men allt var annorlunda. Jag var annorlunda, Kalle var annorlunda, barnen hade blivit äldre och gått igenom en kris tillsammans och jag och Kalle var helt slut på energi. Men det förstod vi inte då utan långt senare. När vi kom hit till nya huset så föll allt och allt kom på löpande band. Posttraumatisk stress, utmattning, depression osv Jag vet när jag var som mest sjuk och varit inlagd på sjukhus och kom hem så sa jag till min dotter Vad ska vi göra nu? Hon säger …vi ska inte göra någonting. Min hjärna och kropp hade varit i högvarv så många år så jag förstod inte någonting. Jag måste ju göra någonting, det hade varit så mycket stresspåslag i så många år och jag hade alltid varit på väg.

Jag hade också sådan otur att träffa på den där coachen i allt, som använde fruktansvärda metoder, som hade följt mig länge och som utnyttjade min situation till att synas själv. Det är en egen liten historia, men det var då jag föll in i den där djupa depressionen som jag också lyckades vända.

Å hur vände det? När det var som värst så hade jag Kalle här hemma som tog hand om mig varje dag. Han jobbade hemma och såg till mig så jag kom upp och åt osv. Sedan åt jag också medicin ett kort tag för att få lite hjälp på vägen. Först fick jag fel typ av medicin så jag blev bara sämre och sämre sedan när det blev rätt började det äntligen vända. Tack vare Kalle som tjatade och var på sjukvården. Jag har min kära man att tacka för så mycket, hade jag inte haft honom vet jag inte hur det hade gått. Jag hade också skapat mycket oreda under min depression och gjort många människor ledsna på ett sätt som inte är jag och med metoder som den så den där ”coachen” ledde mig in på. Allt det var jag tvungen att bearbeta genom psykolog och försöka reda ut.

Men sedan började det egna arbetat att hitta mig igen, den nya Lotta som jag blivit efter cancer och som jobbat för mycket under och Elins leukemi. Vem var jag nu? Jag fann henne igen genom att ge mig tid att bara vara, acceptera att jag var sjuk, bearbeta det som hänt men också förstå att lycklig och må bra blir man genom de enkla sakerna i livet. Jag bär redan på allt som jag behöver inom mig, jag ska hitta vem jag är nu genom att aktivt jobba med mina tankar men också genom att få vara sjukskriven och inte prestera. Jag ska inte vilja vara någon mer än mig själv.

Under min utmattning hade jag slutat umgås med så många människor för jag inte orkade men nu kunde jag börja vara social igen små stunder. Jag tog tag i samtal, sa förlåt och fick råd av min psykolog hur jag kunde gå vidare. Jag skaffade mig nya intressen som kören och keramiken och när jag blev ännu bättre skaffade jag mig ett nytt jobb. Jag bearbetade elaka påhopp och kommentarer som jag fått genom åren från mina läsare. Jag förstod att jag kan göra allt men in mindre skala men i små steg. Jag har lagt mycket tid i min trädgård, i naturen och med promenader och samtal med mina närmsta vänner och jag har ältat och pratat om ALLT med min bästa Kalle.

Den stora resan har varit att känna inåt. Vad orkar jag och vill göra nu? Vilka vill jag umgås med, vad vill jag göra ? Den stora lärdomen är att jag kan skapa ett liv helt utifrån mina/våra önskningar och inte vad samhället säger är ett rätt och lyckat liv. Eller vad mamma tycker, eller titta hur andra människor lever.

Blev myggbiten i ögat om någon undrar 🙂 Mysigaste tröjan/jackan här

Vi kan bo i en stuga, vi behöver inte umgås med alla människor för den energin har jag inte längre. Jag hittade tillbaka till det vardagliga och enkla. Små saker som ger trygghet och glädje och lämnade den där Lotta bara strävar högt och vill mycket. Hon fanns heller inte längre kvar och jag vågade ta steget att börja om fast det fanns människor som inte ville vi skulle flytta.

Livet har gett mig många erfarenheter och att börja om vid 50 år på en ny plats, med ett nytt tänk, med att äga mindre, göra mindre och bara ha det vanliga omkring sig har gjort mitt liv så enkelt och skönt. Jag har hittat mig igen, det jag gillar, det som gör mig glad och den jag vill vara och har ett mycket rikt liv men mycket mindre på sätt och vis. Jag har lärt mig att säga nej, säga ifrån och accepterar inget som skaver. Jag har en helt annan acceptans, jag behöver tid och vet att en utmattning tar tid och det blir aldrig som det var förr igen. Men. Livet blev så bra, så himla bra och jag är så tacksam att livsglädjen kom tillbaka igen. Jag älskar att vara jag igen och jag orkar duger, så jäkla bra! Livet blev något helt annat och väldigt bra.

Tack till er att ni finns med på min resa genom livet, nu ska jag fixa ordning mig här och till stan

Kram Lotta

Snygga höstnyheter som jag ska kolla in här och här