Mörkret sänker sig och ytterligare en jobbdag har gått. Jag förvånas alltid över att jag har mycket jag kan göra och har att göra men inte hinner hälften. Även om vi har ändrat massor så finns det ändå massor av saker att fylla sin tid med.
Något jag har märkt är att jag behöver träffa människor i den mån jag orkar. Att bara jobba hemma och vara ensam är inte bra för mig, jag tror att relationer och samtal är jätteviktigt så jag bokar in mycket sånt i veckan utan att det ska bli för mycket. Nu ser jag fram emot att mannen ska börja jobba hemma igen och han längtar också.
Jag pratar lite om det på mitt instagram idag också. December är en skör månad för mig, jag känner mig lite extra känslig. Jag är en känslomänniska som tänker och känner mycket och det krävs extra omtanke om mig själv i december. Jag har kommit i förklimakteriet också. Jag har sett på statistiken här på bloggen att ni är många över 50 år och ni vet säkert den känslan.
Men i år har jag ett fint december. Dagarna fylls på väldigt snabbt. Det finns så mycket som man tycker är kul, men man får lära sig att man kan inte göra allt som man tycker är kul när man är hjärntrött och så är det säkert för er också. Balans är jättesvårt, för det ska vara balans utifrån sig själv. Inte vad som andra gör och tycker är bra för dem.
Nu ska jag fortsätta hänga lite tvätt här, städa kylskåpet och börja slå in paket. Jag har sagt det i flera dagar nu men inte kommit igång än. Den här veckan vill jag bocka av lite saker på listan. Något litet varje dag, men jag storstädar inte , gör inte massa julmat eller julgodis. Dagarna rullar så fort ändå.
Snart kommer Kalle hem och det är så mysig stund. Då eldar vi en brasa, tänder ljus, leker med djuren, läser posten och pratar en massa. Vad jag är glad för mina fina man och mina djur nu när barnen flyttat. Det finns mycket att sätta värde på som man kan ta så för givet.
Ha en fin kväll
Kram Lotta
Ja det här med hjärntröttheten känner jag igen mig i, jag är mer eller mindre hjärntrött konstant pga MS. Jag kan inte heller göra allt jag vill trots att jag har så mycket tid! Det är frustrerande. Bloggen är ett viktigt avbrott i min vardag när jag orkar, även fast den inte är stor och väldigt lite av min tid läggs på den. Den är som ett fönster ut till världen. Kanske känner du också så ibland? Kram
Ja men det kan jag hålla med om att man beh någon form av kontakt och när jag studerade kände jag detsamma, samtidigt som det också var skönt.