Jag grät aldrig när du flyttade

 
Jag grät aldrig när du flyttade. Jag har funderat på det så här i efterhand, varför det blev så? Är jag en så känslokall mamma? Du sa att du grät när jag lämnade dig och åkte hem från din nya lägenhet. Glädjetårar såklart och även en tår över att tiden hemma faktiskt var slut. 
 
Efter ett tag så kom jag på varför, varför jag inte grät då. Förra sommaren kändes det som att jordens alla tårtar föll nerför mina kinder. Egentligen var det en lycklig tid. Vi hade köpt stugan vi drömt om, du hade gått färdigt gymnasiet, tagit studenten, dansat balen, fått körkort och träffat din kärlek. Det var glädjetårar som kom. Jag kunde knappt titta ut på glittrande sjöar eller på fält eller vackra hagar. I dessa ögonblick så kom nästan alltid tårarna. Det kändes konstant som om jag var ledsen när jag borde varit glad. Jag var glad fast ändå grät jag.
 
Jag lovade dig där på sängkanten när du satt sjuk och hade fått cancer att allt ska bli som du önskade. Du sa att du ville ha ett liv som alla andra, du grät i min famn och var tröstlös den kvällen. Du ville kunna gå till skolan igen, få håret tillbaka, ta körkort, dansa bal, ta studenten och träffa en kille och få flytta hemifrån. Jag lovade dig att så kommer det bli.
 
Vi kämpade med cancer och skola här hemma så du kunde få betyg att börja gymnasiet, du gick tillbaka till skolan och startade gymnasiet utan hår. Då var du i mitten av din behandling men ändå ganska stark. Sedan kom håret tillbaka och vi kämpade med körkortet i 1 år men tillslut lyckades du även det med. Sedan strax efter din behandling var slut så vågade du bjuda in till kärlek i ditt liv och träffade din pojkvän. Du tog studenten, du dansade bal och nu har ni flyttat till lägenhet och du ska läsa till barnskötare. 
 
 
Nej jag grät aldrig när du flyttade, för jordens alla tårar hade redan fallit och föll förra året. När jag såg dig med din pojkvän, när du tog studenten och dansa balen och alla gånger jag såg vacker natur och kom på att du är frisk. Jag hade ju lovat dig där på sängkanten att ta hand om dig, du skulle bli frisk och komma stark ur den här tiden med cancer och du skulle få uppleva allt som du önskade. 
 
När du packade och flyttade kunde jag bara känna en oerhörd glädje och tacksamhet att nu är du exakt där som vi önskade och drömde om. Ett vanligt liv, med vardag och få bo med den du älskar. Det blev som du önskade och jag och kunde hålla mitt löfte som jag gav dig. Jag höll mig stark och jag fick dig stark att våga och gå vidare och få uppleva alla de saker som du önskade. Nu kommer nya drömmar att formas och längtas efter, precis som livet är. 
 
Tack för att du lämnade kvar tavlan på ditt rum, den gör mig glad varje gång jag ser den. 
 
Kram Mamma 
 
 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

37 reaktioner på ”Jag grät aldrig när du flyttade”

  1. Oj så fint skrivet. Gick rätt in i hjärtat ♥️. Har följt er resa på håll genom din blogg och det slår mig hur starka ni gått ur denna prövning. Du och ni inspirerar!

  2. Åååå Lotta!!

    Jag blir alldeles gråtig och tårarna bara trillar..
    SÅ fint skrivet och SÅ underbart!

    Tänk att allt blev så bra…och hennes liv har bara börjat!
    Kraaaaaaam fina vän

  3. Så fint skrivet, dina ord satte sig direkt i Mamma hjärtat ❤ Ni har båda varit med om mycket på olika sätt, så trots att inga tårar föll dagen då hon flyttade byttes de till glädje 💕

  4. Så oerhört fint du beskriver livet … har själv en vuxen son som har sånt krångel med sin mage. Jag skulle kunna göra vad som helst för att han ska kunna leva som han vill men ibland säger kroppen ifrån. Känner sån lycka när allt är bra och önskar inget annat än att hälsan ska finnas.

    kram Inger

  5. Känner så med det du skriver Lotta. När min son köpte lägenhet för två år sedan, då han var 25 och gått igenom så mycket jobbigt, så var det en stor slags lyckosorg. Att han kommit så långt. Och hur han vuxit av det, träffat en tjej, köpt motorcykel, bytt jobb och är så klok. En cancerdiagnos får aldrig bli större än allt det. Visst är det konstigt, jag kan fälla tårar över böcker, filmer, nyheter och sånt jag hör på radion. Men aldrig över det som händer i mitt eget liv. Kram Milla

  6. Det var något av det vackraste jag läst. Tack för att du delade detta. Det rinner stora tårar ner för mina kinder – för att det berörde så.
    Kram till dig och Elin!

  7. Vilket fint inlägg. Mina barn flyttade också hemifrån denna vår när jag arbetade som en galning i krisavtal som sjuksköterska på Corona-iva. Jag har inte hunnit gråta än men det är så tomt även om man är glad att allt går bra för dem. Så skönt att höra att det gått så bra för sin dotter.

  8. Saknar verkligen orden Lotta, men kan inte gå förbi utan att skriva något. Tänk att ni nu är här, det ni båda drömde om där vid sängkanten. Ett friskt liv ♥️ ett liv.
    Kärlek o kramar till er ♥️

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *