Kriser och sånt

 
 
 
 
Tänk att 10 år har gått sedan vi hade fest sist, livet springer iväg och mitt företag fyller 5 år i november. Jag älskar livet just nu, det är stabilt, tryggt och jag försöker att styra seglet åt det håll som känns bra för mig/oss. Hade någon sagt det för 1,5 år sedan hade jag tänkt något annat, då var jag inne i en kris i ca 4 månader som kändes som ett år. 
 
 
Mina ringar är lite stora efter viknedgång på 18 kilo 🙂 den i mitten är fejk. Från p.a.u.s
 
Jag trodde inte jag skulle komma i någon kris, har alltid varit den där trygga personen med fötterna på jorden, men en dag var den bara där. ”Krisen” har jag gjort mig lite mer galen, lite mer kär i min man och lite mer att jag lever livet.  Jag tänker inte spara på krutet och jag ber inte om ursäkt :)) och uttrycket vi har här hemma numera är ”nu kööööör vi”.
 
 
Så nu säger jag välkommen till 40 år, det känns himla skönt och fest imorgon. Nu kan man fortsätta att leva livet och inte fundera så mycket vad andra tycker, hur man bör vara osv. Nu bara är man och det känns bra. Att bli äldre är en skön trygghet tycker jag nu och jag har så många fina människor omkring som förgyller mitt liv. Ännu många fler än vad jag hade innan bloggen. 
 
Skål på er och nu tar jag fredagskväll efter en massa festfixning idag, imorgon kör vi…då blir det klackarna i taket…tjooohoo .
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

22 reaktioner på ”Kriser och sånt”

  1. Kan inte låta bli att imponeras av dig! Fantastiska Du! Ha en fin 40- årsfest och njut nu och sen av alla underbara dagar som kommer framöver! Födelsedags- och fest- kramar!

  2. Du ser helt underbart fin ut!!!! Och då såg du jättefin ut innan också, men nu liksom strålar du och det roligaste är att du ser mer och mer ut som din dotter… Det borde ju vara tvärtom,men just nu ser det ut som om du blir yngre och yngre 😀 Måste ju vara helt underbart kul!

    Jag har följt dig sedan jag bodde på Mallorca och då var du jämnt glad, men nu verkar du var lycklig och nöjd – nöjd med livet! Och det är riktigt roligt att se.

    Många kramar och ha en härlig fredag, sötaste Lotta!

    Angelica

  3. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Du är inspirerande och verkar vara jäkligt driven. Fortsätt med det du gör för din blogg är verkligen läsvärd. Tio guldstjärnor av 10! 😀

  4. Hoppas du får en riktigt härlig kväll i morgon. Kör inte bara, utan ge järnet och slå klackarna på de nya skorna i taket.

    Stor kram!!!

  5. Kriser är inget att vara rädd för, de innebär ofta förändring o utveckling men som man kanske inte riktigt hänger med i eller inte är riktigt beredd på. Men oftast finns det nåt nytt o bra runt krishörnet. Själv är jag så himla glad att jag bytte jobb o har fått ett mycket gladare liv. Å nu planeras 50-års krisen…nej firandet menar jag! Ha så jättekul på festen!! Kram

  6. Så härligt att läsa Lotta! Du är en sann förebild! Ha en jätterolig fest ikväll! Kram Jeanette och Benny Min första kommentar på en bligg:)

  7. Hej fina Lotta!

    Tack för den inspiration du ger mig! 🙂
    Jag har också förlorat en del i vikt och mina vigselringar har också blivit för stora, till slut var jag rädd att tappa dem. Jag vill ändå vänta med att förminska dem för att se att jag håller vikten (man vill ju gärna inte behöva förstora ringarna sen!) Så ett litet tips från mig är, att om det går, flytta över ringarna till den andra handens ringfinger. Jag är högerhänt och då brukar ju den handens fingrar vara något kraftigare. Så nu bär jag mina vigselringar på högra handen istället, tills jag en dag kanske bestämmer mig för att förminska dem. För mig gör det inte så mycket att jag har dem på höger hand, huvudsaken är att jag bär dem och viktigast – inte tappar dem!

    /Kram Sara

  8. Stort grattis till dig!!! En strålande 40 år ung kvinna!!
    Du skriver om att du hade en kris. Jag är själv mitt i något som nog får kallas kris. Hur kände du i din kris och hur tog du dig genom den? Förstår om du kanske inte vill berätta men jag tänkte att det skadar ju inte att fråga ändå och om du vill dela med dig är jag (och kanske fler?) tacksam.
    Åter igen:
    Grattis till dig du inspirerande kvinna!!!!!!

    1. Jag började tvivla på att jag skulle leva med min man, kände mig orolig i kroppen, blev flörtig och ville ut och leva livet. Men efter 4 månader så hade jag landat och kom fram till att min man är den bästa, skulle aldrig i livet vilja byta och jag tänker lägga all den energin och glädjen på att vi ska få det ännu bättre och det har vi fått. Kram Lotta

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *