Vad hade vi pratat om?

Å vad jag önskar att jag hade både ork och energi till att få sätta mig ner och prata med er alla, på riktigt ❣️Det skulle nog ta en tolv , tretton år om man hade ett samtal om dagen men tänk så många fina samtal vi skulle ha. Vi skulle säkert fika på något gott eller ta en frukt och jag skulle säkerligen dricka kaffe med mjölk i. Vi skulle prata om livet, om relationer, om att det är svårt att räcka till som människa. Vi kanske skulle prata om att vara i klimakteriet, krämpor som börja komma och om människor vi känner som verkligen får kämpa med sjukdomar som ger oss oro och tårar. Vi skulle prata om allt roligt vi varit med om och har framför oss. Vi skulle prata om våra barn som vi älskar, om våra föräldrar som många får ta hand om och som är rädda ska hända någonting med. Vi skulle dela med oss av upplevelser vi gjort, roliga resor, studier, jobb och förändringar vi gjort i livet. Vi skulle prata om det som verkligen betyder något och människorna vi älskar eller sårar oss. Jag skulle berätta om keramiken och kören och hur jag mår just nu.

Det är fint att ha någon att prata med när man känner att man inte räcker till, när man känner att kraven på sig blir mycket. När livet snurrar på. Jag har varit där också, många gånger. När man måste tillslut skala av, göra stora förändringar eller kanske säga ifrån för att själv hålla huvudet över vattenytan. Det är svårt. Ibland så går det inte. Som när Elin var sjuk. Då var det extra svårt. Då var jag glad över alla vänner och familj som jag kunde prata med.

Idag ska jag träffa min mamma och min bonuspappa och min bästa vän på promenad. Det blir jobb också som jag kommer visa framöver. Allting går ju ihop för mig.

Nu måste jag sluta och fixa mig lite här för att vara med på bild. Ha en skön fredag alla fina bloggläsare.

Kram Lotta