Det är
tre år sedan nu , men jag kan fortfarande känna lukten i sjukhusrummet, jag minns exakt vad sköterskan sa och att de ville att pappan till Elin skulle komma in. De bad mig att sätta mig ner när läkaren kom in och de berättade att Elin fått leukemi, det är precis 3 år idag. Det var en lika fin sommardag som idag och Philip spelade fotboll och jag kunde inte förstå hur livet skulle gå vidare. Vi grät och Kalle och jag tittade på varandra i chock och jag såg hur Kalle höll på att svimma. Elin hon satt där i sängen och tittade på oss och frågade, vad är leukemi? Det är cancer Elin. Hon skulle få göra ryggmärgsprov redan dagen efter och det skulle fastställas vilken leukemi som Elin fått och sedan skulle behandlingen dra igång och i det här fallet blev det 2.5 år. Skulle Elin överleva?, tusen tankar for i huvudet och allting drog igång den 25 maj 2015 när behandlingen blev fastställd och allting efter det gick så fort, så fort.
Tre år idag och det är lika overkligt varje dag nu att förstå vad vi gått igenom och vad vi fortfarande måste leva med varje dag. Men Elin är och har varit så grym hela tiden. Hon klagade nästan aldrig , hon bara tog varje dag som den var och vi gjorde det bästa och dagarna gick. När andra klagade över simpla saker så kunde vi se att vi hade det ändå bra i vår lilla värld. Att få överleva var det viktigaste och göra resan med cancer så bra som bara går. Elin använde också humor som ett sätt att få distans till sin sjukdom och så fort det fanns minsta lilla energi tog vi oss igenom många svåra dagar med att toka oss.
Jag vill inte minnas längre eller tänka på all smärta som hon hade. Det var ett helvete. Vi låter istället glädjen få vinna varje dag och Elin hon tänker inte på cancern knappt längre. I våras var vi på sjukhuset och för några veckor sedan var det dags att ta prover igen och igår kom provsvaren. Elin är frisk just nu och ska vara, så tänker vi. Hon blir friskförklarad om 4.5 år och pluggar till körkort, slutar årskurs 2 på fotoutbildningen och är grym fotograf. Hon satsar på att få leva och ha kul och går inte och funderar på sin sjukdom som hon haft. Nu är nu för henne.
Så vardagen med henne blir inget svår, allt fortsätter som vanligt och Elin mår bra nu trots att hon är känslig för feber osv Det tog tid men jag har min energi och glädje tillbaka och nu kan jobba heltid här hemma med bloggen och som fotograf. Cancer gav oss ett helvete, men det gav oss också mycket gemenskap i familjen. Vi vet vad vi klarar av och vad som är viktigt att sätta värde på och i den här familjen klagas det sällan på småsaker. Att Elin fick överleva och att se henne leva livet är det enda som betyder något för oss. Mina tankar går ständigt till föräldrarna som mist sina barn.
Nu låter vi livet bara fortsätta med vardag och ta hand om tiden för att få vara frisk och kunna bestämma vad man vill göra med sina dagar är sannerligen den största glädjen i livet.
Elins film som hon gjort kan du se här , den är gjord i två delar
Kram Lotta
💗
