Att våga…
Min pysselhörna
När jag började blogga då var det folk som tyckte att man var lite galen, när jag startade mitt företag var det folk som tyckte jag var ännu mer galen ( jag hade ju ingen kunskap och erfarenhet). Det var också väldigt långt många fler som hejade på och tyckte det var roligt att jag vågade
Jag har själv tappat fotfästet många gånger, jag har tvivlat och gråtit när jag inte kan och jag har sökt kunskap, frågat och varit nervös. Men jag har gått min egen väg och gjort det som känns rätt för mig. Jag har chansat en del, gjort saker som jag inte behärskar..egentligen. Jag har byggt upp min portfolio, mina kunskaper och kontakter och sakta men säkert också min utrustning. Jag har under två år haft två jobb, i vissa perioder långt över 40 timmars vecka, men när man gör något kul så känns det inte alltid som jobb. Jag har fortfarande massor att lära, men har ändå på snart 3 år fått sälja till 22 olika tidningar..galet! det som var min dröm…
Efter allt detta så känns det konstigt när man får höra på avvägar att mitt liv är ett bananskal och glassigt. Själv skulle jag vilja påstå att jag känner mig inte så säker på att frilansa, ingenting är säkert i framtiden. Om jag inte är påhittig och driftig och min egen motor kommer det inte in ett öre på mitt konto. Det har gått bra för mig, men säg inte bakom min rygg att mitt liv är ett bananskal, säg det till mig så ska jag berätta vad jag gått igenom för att komma hit. Jag lever i nuet, jag är glad för varje dag som jag får jobba med det som är en hobby och om det håller ett år, två år eller flera år..det har jag ingen aning om.
Kram Lotta
