Nu kan jag berätta, det har varit tufft

Hur ska jag börja…..Det har varit en tuff tid. I flera år har min Philip haft det jobbigt med psykisk ohälsa. Jag har ju skrivet ofta här att vi har det tufft men kan inte berätta, Philip har inte velat det och jag har respekterat det. I perioder har man inte märkt så mycket och det varit bättre, men sedan har det funnits många stunder när jag varit riktigt orolig och ledsen. Kalle och jag har mått så dåligt för det här, försökt att hjälpa till och haft kontakt med honom varje dag men det är svårt att hjälpa någon som inte till en början vill bli hjälpt eller inte berättar vad som händer inombords.

Att växa upp i dagens samhälle kan vara tufft, det händer saker på vägen som jag inte ingående kommer berätta om i detta inlägg men som har lett till att Philip inte mått bra de sista åren. Han har stängt inne mycket och haft svårt att prata om allt, kommit in i fel vanor och tankesätt som inte är han. Han har tappat bort sig själv. Åren går och tillslut växer allt inombords som en tickande bomb.

Nu har min älskade son jobbat mer och mer på sitt mående det sista halvåret. I olika faser med terapi och annat och med små steg har han tagit sig framåt och tillbaka för att må bra och för att få vara den fantastiska person som han är. Han är en underbar människa, med så mycket driv och passion för saker han gillar. Alla som känner honom vet han är världens snällaste, lagar världens godaste mat, duktig på odla, lätt att lära sig nya saker, spelar gitarr och älskar göra andra glada. Den Philip ska få komma fram och lysa igen och nu är det hans val att dela den resan. Ni är många som följer Philip som känner mig och jag har inget att dölja så jag vill även skriva om det här.

Jag är så otroligt stolt över honom som så modigt nu valt att börja prata om sitt mående. Philip jobbar mycket på sitt mående nu på olika sätt och att psykisk ohälsa ska kunna vara något naturligt att prata om, något som händer och rör oss alla. På lördag ska han gå en promenad som han kallar 50.000 steg mot ett bättre mående.

Jag stöttar honom i allt jag kan och också varit den jobbiga mamman som säger saker som är jobbigt att höra för att han ska komma framåt. Nu är vi på väg framåt och jag vet att den här resan framåt genom att prata om det som hänt och våga stå upp för hur man mår kommer leda honom på en ny väg i livet. Till er alla er andra som har barn, ungdomar, vuxna barn som inte mår bra vill jag bara säga vi är många som upplever samma sak, i alla familjer. Vi är mänskliga och vi har kraften inom oss att läka och bli hela och behöver ta hjälp för att orka och komma vidare. Ensam är inte stark.

Jag har inte Tik Tok men stötta gärna min son här . Jag älskar honom så mycket

Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

27 reaktioner på ”Nu kan jag berätta, det har varit tufft”

  1. Man är inte mer än människa, tårar får trilla. Fint att Philip vill dela med sej. I dagens samhälle händer så mycket så kan hans berättelse hjälpa en enda så är det bättre än ingen. Inte alla som har en kärleksfull familj heller med stött och pep som ni tyvärr. Många är ensamma där ute. Ska stötta på Tik Tok. Kramar.

  2. Kära du!
    Som förälder till barn med psykisk ohälsa är dagarna många ggr uppochner. Klump i magen, oro och gnag inför framtiden ❤️
    Vi lever med detta också dagligen och man är så glad för det lilla positiva som sker.
    Ni är inte ensamma fastän det många ggr känns så. Vi måste bara våga prata om det.
    Stor kram till er alla ❤️❤️❤️

    1. Det är helt ok att säga att man inte mår bra, ut med det bara. Försök att fokusera vad som är bra för ens själv.
      Att man duger så bra som man är.., fel gör vi alla. Men man gör oxå så bra saker. Döm inte dig så hårt. Nästan allt går ju att fixa efteråt. Tillåt dig att få vara den du är med lite tokiga idéer och tankar.. bara det inte skadar dig själv och någon annan..
      Vem har rätt och vem har fel? Stö på dig fin fina Philip……..Du toppenkille

    2. Vet precis, gått igenom samma med dottern under många år.Har nu en ny medicin som gör att hon sover bättre, ingen ångest, ingen tung ryggsäck på axlarna.Jobbig skoltid, utanförskap och lillebror som dog mm.Trots universitetsutbildning, bra jobb, reste till Australien själv i ett år så finns den dåliga självkänslan som har skapats av hur folk betett sig.Har varit mycket oro som förälder men tur att det finns medicin som hjälpt.Det kommer att bli bättre men det tar tid// Kram till familjen

  3. Oj oj oj………😥 vilken prövning ni går igenom. Med er kärlek kommer han att ta sig ur mörkret. Motion och rutiner gör susen för själen. Fint och modigt av dig att dela med dig💕☀️🌸 pratas alldeles för lite om det. Ta väl hand om er.

    1. Åh Lotta, vet precis känslan då vi upplevt samma. Man går som på glas, kan aldrig koppla av helt för när kommer nästa samtal/bakslag?!
      Det enda man kan göra är finnas där, peppa, stödja, trösta för nånstans måste personen ifråga vända allt på egen hand. ❤️

      1. Mera kunskap är vad som behövs. Jag och många med mig vet alldeles för lite om psykisk ohälsa.
        Tack till alla er som delar med er, jag har förstått att många har det kämpigt. Är väl egentligen inte konstigare att drabbas psykiskt än av någon fysisk åkomma.

  4. Förstår dig precis❤️ Livet är tufft på många sätt och många unga mår tyvärr dåligt idag. Att se sitt barn må dåligt är fruktansvärt! Man önskar hellre det vore man själv. Känner med dig och är också i en tuff period och stöttar min yngsta son som av olika omständigheter i livet inte heller mår bra just nu. Tar en dag i taget och gör allt jag kan.❤️
    Kram till er båda ❤️

  5. Det här är Så Viktigt! Gissar du kommer få bra gensvar. För vi är SÅ många därute så har detta i vår närhet. Jag har vänner med unga, vuxna pojkar med psykisk ohälsa. Det är dränerande, jobbigt och tärande men finns ju ingen annan väg än hopp, se framåt och TA HJÄLP. Det är tufft att vara ung vuxen idag, vi som föräldrar är ofta för nära för att kunna hjälpa fullt ut.
    Min son mådde ju så dåligt och missade halva sin högstadietid. Det var IBS och depression, vi hade hjälp av BUP, vården, mediciner, av skolan. Han blev ett hemmasittande barn av skäl som inte passade in i skolan, men tur med fantastiska personer och hjälp på gymnasiet och han klarade sin utbildning och jobbar idag med IT på ett stort företag och allt funkar bra (förutom sin cancerdiagnos men det är ett annat trauma). Utan hjälp hade det inte gått.
    När man träffar människor ibland i sammanhang och det enda som pratas om är sina barn om vad de gör, framgång, duktighet och yta blir jag alltid provocerad och nästan stänger av – när det enda som betyder något är att må bra.
    KRAM till din Philip Lotta, och till dig som berättar. För alla drabbade är det alltid gott för själen att inte vara ensammen.

    1. Förstår dig precis har levt med det i 10 år min son är nu 24 år. Man känner sig så maktlös. Man oroar sig dygnet runt. Det första man tänker på när man vaknar. Man ser inget slut på hela. Inte många som förstår hur vi har det. Många styrkekramar❤️

  6. Tagit mej igenom det med 3 av 4 barn. Det har varit tufft som du skriver att det är. Men man kommer ut så mycket starkare på andra sidan. Det blir bra… <3

  7. Så fint att du delar! Förstår precis, har två tonårsbarn med olika jobbiga saker som de går igenom. Det är ett otroligt tufft samhälle vi lever i och inte minst för de som växer upp idag. Styrkekramar till dig och din familj ♥

  8. Je n’ai pas TiK Tok non plus mais vous avez tout mon soutien ainsi que votre fils.
    Comme vous je fais ce que je peux pour aider ma fille, c’est un long, très long combat.
    Courage à tous !

  9. Fint att ni delar med er, kan säkert hjälpa andra. Precis som du skriver, ensam är INTE stark. Så bra jobbat av honom att ta tag i sitt mående, många barn och unga som mår dåligt.

  10. Det är otroligt jobbigt att se någon nära må dåligt , vi borde bli bättre att prata om psykisk ohälsa, det är lika vanligt som fysisk ohälsa , hoppas alla som lider av det får hjälp många kramar till er alla ❤️

  11. Så viktigt ämne du belyser, vi är många som känner igen oss i det du beskriver. Jag har högkänsliga drag och har varit sjukskriven för utmattningsdepression.
    Det är tufft fortfarande, jag kämpar med att hitta balansen för att må så bra som möjligt. Måste säga att din blogg hjälper mig, du väjer inte för att skriva om ”svåra” ämnen, du känns äkta och bjuder på mycket fin inspiration!
    Underbart att din son mår bättre, önskar dig och din familj allt gott!
    Kram!🍁🧡💛🤎

  12. Fina Lotta ♥️
    Det är inte ofta jag kommenterat men jag har följt dig i många år.
    Ni är inte ensamma, vet vad Philip & ni hela familjen går igenom & självklart följer jag nu Philip på TikTok som Cia ♥️
    Varma kramar till er alla ♥️

  13. Kan förstå att ni varit oroliga, men hoppas och tror att Philip och ni kommer framåt i läkandet. Modigt att öppna upp om sin psykiska ohälsa och att våga ta hjälp.
    All styrka och kramar till er allihopa ❤️

  14. Massor av styrkekramar till er alla. Jag har gått igenom liknande när min man var sjuk i psykisk ohälsa för några år sen och hade självmordstankar. Våra barn var mitt i tonåren och kunde inte förstå vad som hände. Nu har jag en svärson som mår dåligt där det finns 3 små barn under skolåldern. Att få komma till psykiatrin o få hjälp känns som en omöjlighet. Just nu kämpar vi med att hjälpa vår dotter för att hon ska orka. Visst är livet prövningar men både ni, vi och alla som har ohälsan nära oss gör insatser varje dag genom att bry oss och våga prata om psykisk ohälsa. ❤️

  15. Så fint att ni öppnar upp och delar detta med oss. Ett stort steg för er båda, och inte minst för Philip. Jag tror att vägen till ett bättre mående är just att vilja och våga prata om det. Om inte annat så kanske det åtminstone bidrar till förståelse för personen bakom detta mående. Du har en stark och modig son, och jag hoppas att han snart får må riktigt bra, för det är både han och ni i hans närhet värda.
    Kram och styrka till er alla! ❤️

  16. Fint att du berättade. Varit med om samma sak med vår ena dotter som drabbades av anorexia nevrosa för några år sedan. Hon mår idag bättre i sitt mående men det har varit en tuff resa som ännu inte är slut. Det är oerhört tufft att stå bredvid och se sitt barn må så dåligt, man känner sig så maktlös. Men det är viktigt och prata om psykisk ohälsa och vara öppen för omgivningen.
    Tack för en fin blogg, vackra bilder och kloka ord.

  17. Hej Lotta❤️ Så oerhört starkt av dej att skriva om detta! Det är tyvärr fortfarande 2024 fortfarande en stigmatiserande syn på personer med psykisk ohälsa. Som anhörig blir det så mycket svårare, då det är svårare att få stöd och hjälp. Det finns mycket mer förståelse när någon lider av fysisk sjukdom. Jag tror ingen som inte upplevt det ni gör/ gjort förstår den maktlöshet, oro och stora sorg som detta innebär. Psykisk ohälsa drabbar ju ofta så att den som blir sjuk själv oftast inte orkar eller kan ta hjälp och vi som anhöriga har svårt att nå
    fram. Psykiatrin räcker heller inte till att ge allt det stöd som ibland behövs, när mycket runt den som är sjuk inte fungerar. Jag har så många gånger tänkt på alla dem som inte har anhöriga runt sig, att det många gånger är helt omöjligt att klara sig då. Så många som också väljer att avsluta sina liv pga den stora ångest och många gånger skam de känner. Vi alla anhöriga med nära som lever med psykisk ohälsa skulle behöva gå ihop mer och stödja varandra, men också för att tala för våra kära i ett större sammanhang. Jag och min man har en son som lever med psykisk ohälsa sedan 15 år tillbaka. Om vi hade haft den kunskapen och erfarenheten vi har idag, hade vi med all sannolikhet agerat lite annorlunda. Vi kämpar på olika sätt hela tiden och orken börjar nu tyvärr att tryta. Tack igen Lotta och ge din son en styrkekram❤️

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *