Innehåller annonslänkar
När barnen var yngre och när jag utvecklade bloggen så var det full fart och jag hade jag så fullt upp med mig. Jag älskar de åren för de var så roliga men jag var mer uppe i mig än intresserad av andra. Då gick också allt så bråttom. Mitt liv planerades utifrån mig mer och jag var mer på min egen resa än såg till andras.
Nu när jag lever ett mer långsamt liv så har jag lärt mig och förstått vikten av att också vara en god lyssnare. Att vara intresserad av andras liv lika mycket som mitt eget. Det är svårare, det är så lätt att bladdra på om sitt eget. Jag har blivit så mycket bättre på det och tänker på det varje dag. Lyssna och ställa frågor, så viktigt. Visa intresse för andra människor, öppna upp till samtal som också gör att jag får känna mig betydelsefull. De är viktiga för mig och jag är viktig för dem.
Jag läste i Anders Hansen bok just om det, när man lyssnar och ställer frågor så aktiveras människors belöningssystem och det får oss att känna oss intressanta. Det stämmer ju. Man märker hur bra det blir både för andra och för sig själv. Mina två bästa vänner är bra på det. Både lyssna och ställa frågor och jag har så många gånger tänkt att jag vill också bli en sådan person, som har tid att lyssna på andra som inte bara springer på. Så blev det, mitt liv är där nu. Sedan ger jag min tid till människor som jag väljer, för min energi är också begränsad men jag är också mer nyfiken på nya människor, på tillfälliga möten.
Philips stora fina soffa här och matta här
Igår hämtade jag min syster och vi åkte på restaurang och åt. Hon har jätteont i kroppen och mår inte så bra men hon klarade komma in i bilen. Jag lyssnade, ställde frågor och vi umgicks en stund och skojade. Min syster har så mycket humor. I bilen sjöng vi högt ” Vill ha dig” från 1980 med nerdragna fönster. Gav henne en känsla av frihet , minne från när hon var ung och inte hade ont och så lite galenskap med vind i håret.
Sedan åkte jag till sonen. Philip ville skruva ihop möblerna från Mio och jag fick vara sällskap. Det blev så fint, så kunde jag också lyssna och ställa frågor när vi höll på under tiden. Philip tycker om sällskap, jag är så glad för de är stunderna tillsammans med honom och det är så trevligt i hans nya lägenhet.
Nu ska jag hitta något att ha på mig igen och åka jobba. Jeanskjol och någon blus från jobbet. Det blir kul och när jag kommer hem ska jag inte göra ett skit för då är jag så trött.
Jag beställde de HÄR nya skorna igår, äntligen ett par fräscha till jobbet och de är SÅ sköna att jobba i. Det är ni som tipsat mig om dem och nu vill man inte ha något annat på fötterna. Man studsar fram på jobbet.
Gör dig en fin dag
Kram Lotta
Så fin ögonskugga HÄR
Lotta, du är inne på något superviktigt! Att lyssna, eller rättare sagt vara nyfiken och ställa frågor. Jag har genom livet mest jobbat med övervägande män på jobbet, och där finns det en hel drös som INTE lyssnar, eller rättare de är väldigt bra att bara utgå från sin själva. Hör de något, förvandlas det till något som utgångspunkt från dem och babblar på. Jag, jag. De är inga dåliga personer på något sätt men det är en egenhet som man tröttnar på efter ett tag. Uppfattar det mest som en slags osäkerhetsfaktor. Män emellan (absolut inte alltid och alla) har en mer ”kamp” mellan varann för att få ordet och pratar gärna om prylar. Inte hur de tänker och känner. Men ibland, när man sitter några få tillsammans kan något hända, man ställer frågor. Frågar hur de tänker. Då plötsligt kan det släppa och samtalet blir intressant.
Själv har jag nog varit en lyssnare hela livet, en analytiker. Och upplever det som att det blir alltmer svårare för många att lyssna in när allt ska gå så fort, fort. Mer nu än någonsin.
Ha så fint nu – själv har jag äntligen fått semester och drar iväg på roadtrip ned i Europa till Österrike, blir spännande!
Så himla kul med din resa till Österrike. Jag upplever också att män pratar mindre känslor men sedan jobbar jag med en man och han och jag är så lika. Jag kan ställa obekväma frågor ibland till män för de ska mjuka lite men det uppskattas inte alltid. ❤️ Kram Lotta
Så intressant att läsa dina reflektioner!
Jag är i en fas där jag håller på att sakta ner mitt liv. Jag har inte haft utmattning eller liknande, men känner vid 50 att energin är mindre och klokskapen om vad som är viktigt i livet större. Behöver minska (den upplevda) stressen i mitt liv. Känner verkligen att jag mår så mycket bättre av att låta saker ta tid, att sänka förväntningar och känna att man hinner med.
Men det är en process. Hur ska man få in allt man vill göra. Jag är en ja-sägare (för att jag tycker att det är kul, för att jag vill vara schysst och ibland känner att jag borde).
Ibland blir det en krock. Som du skriver har man mer tid att lyssna. Men även att lyssna, hjälpa och fixa för andra tarvar tid och energi och ibland blir det på bekostnad av min tid (och stressnivå).
Det är en balans och lärprocess, men det går framåt! Jag vet att det handlar mer om att jobba med mig själv än om vad andra egentligen har för krav. Man får omvärdera sina sanningar en del och försöka vara ärlig mot sig själv.
Du har ju skrivit en del om detta, men allt intressant att höra hur du tänker!
Balans är jättesvårt och går nästan aldrig att uppnå, balansera är ett bättre ord. Jag har dragit ner på allt mot förr men ibland är det ändå mycket att göra. Man behöver mycket mindre omkring sig än vad man tror. Att leva som sin själ vill är det bästa. Bara omge sig av det man verkligen vill ha gör att livet blir lättare. Att ta reda på vad man inte behöver längre och göra slut med det är otroligt jobbigt, men sedan börjar det mer enkla livet. Gå i terapi, bli av med allt som tagit upp ens tankar är oerhört skönt. Lycka till med allt ❤️❤️
Kram Lotta