Innehåller annonslänkar
Jag längtar att göra ordning köket lite mer men marinerar det lite. Att fixa i ordning fort är inte så viktigt längre, nästan lite tvärtom för mig att det är skönt att saker få ta lite tid. Att bli klar är en känsla som jagat mig så mycket. Som att hela samhället säger att när man är klar är det bra, då är man lyckad. Men jag blev aldrig lyckligare av att bli klar, jag gillar rörelse och processen.
Att bli klar ska jaga oss i allt, vi ska utbilda oss, få det rätta jobbet, renovera och fixa klart huset osv och så ska vi städa hela tiden så det blir klart. Sedan när vi har lycktas med allt då kommer det bli bra. Det är som att leva i någon jäkla stress hela tiden. Så jag skiter i det nu. Det är så skönt. Att bli klar är inte min grej och något jag inte vill leva efter. Så jag stökar ner hemma, jag låter allting bara få ta mycket mer tid.
För er som läser kanske det inte märks skillnad, men i mitt huvud är det stor skillnad. Den skillnaden är så stor och skön att gå med. När man släpper prestigen, när man kan se stöket utan bli stressad. Från min barndom har jag haft en mamma som har superfint hemma, jag är uppväxt med det och trodde att det är så det ska vara så. Det är inget fel med det, det är bara inte den jag är. Men jag visar inte stöket hela tiden här, sedan är det bara stök som snabbt går att städa.
Vi har en grundordning och mycket mindre saker här. Mindre av allt att hålla reda på för att ha mer tid till det vi gillar och för att orka.
Igår blev det sylt igen, den här gången hade vi hallon, blåbär och persika i. Lite smak av vanilj och en skvätt rom.
Nu är det jobb som gäller några dagar igen. Kalle får vara hemma med djuren och jag får sälja kläder sedan pyssla hemma och skriva till er.
Ha en fin dag
Kram Lotta
Det här setet har jag HÄR och HÄR, snyggt i blått
Stickad långkofta HÄR, snygg overzized skjorta HÄR
Tack Lotta för dina kloka ord. Det fick mig att dra ett djupt andetag och sänka axlarna. Känner mig ständigt så stressad och jagad av att aldrig känna mig klar. Din blogg är en lisa för själen, en mjuk, mänsklig och igenkännande plats att landa på i den annars så hektiska vardagen. Kram /Sofie
Jag tror tyvärr att våra tidigare familjer dvs föräldrar har skapat mycket av det att vara klar, har ett städat hem, stress om att det ska vara på ett sätt och inte får vara på ett annat sätt. Kommer själv från ett hem där det alltid var kliniskt rent. Man hade ångest när man satte en sko åt fel håll i hallen. Snacka om att skapa prestationsångest. Självarklart stannade inte det i hemmet. Utan man skulle leverera i skolan och i sociala sammanhang. Fanns inga gränser av perfektionism. Och såklart lever det vidare i en år efter år. Inte konstigt alls att man blir utbränd särskilt när det ställs fler krav i samhället vi lever nu. Det sköna är att man har förstått att detta är omänskligt och övar sig på att sätta gränser och hitta sin nivå som duger för en själv.