Allt vi pratar om, under en förmiddag

Innehåller annonslänkar

Allt vi pratar om, under en förmiddag…….

Jag går ut på morgonen i skogen med djuren, där ute i solen brukar jag stanna upp en stund och be. Jag knyter inte mina händer, utan bara öppnar mina händer och vänder mig mot solen en stund. Det har blivit en så otrolig fin stund och jag känner mig så trygg i det. Som att ha en liten skatt att bära med sig som man kan vända sig mot. Som att meditera fast det kallas bön. ”Har jag blivit religiös nu ? ” ler jag och säger till Kalle.

När jag kommer in till Kalle bakar han bröd och så säger han tillbaka” det gör jag med varje kväll. Jag ber mest för mina barn, inte så mycket för mig själv eller för oss”. Kalles mamma gjorde alltid det innan hon somnade och jag har aldrig sett en mer harmonisk människa när hon gick bort. Hon var så lugn och inte rädd. Det var som hon visste någonting som inte vi förstod och hon bar på en sådan trygghet. ”Jag började också be varje kväll när mamma dog” säger Kalle. ”Jag tog över det då”.

Jag säger till Kalle ”tänk om våra barn skulle veta hur mycket vi pratar om dem, hur mycket man oroar sig när de inte mår bra och hur vi gläds med dem när de har det bra ” Man sitter liksom ihop med dem och får verkligen träna i att ofta, ofta släppa taget och lita på att allt blir bra.

Philip har skrivet ett jättefint meddelande till mig som jag läser högt för Kalle på morgonen och tårarna har redan runnit. Blir glad för de insikter som kommit till honom. Små saker som egentligen är det stora med livet. Han har även skickat ett jättefint meddelande till sin syster. Elin och jag ringer varandra. Tacksamhet.

Vi går omkring i köket och fixar. Jag säger till Kalle ”jag har inte samma behov av nya prylar längre”. Det håller han med om. ”Men om man vill ha något man tycker är fint som tex en dyr kruka så kan du ju köpa den”, ”men man har ju inget behov av att äga massor saker längre för ägandet skull, svarar jag då”. Sedan skrattar vi lite för båda vi vet att just krukor finns det gott om hos oss.

Man har ägt så mycket men det gjorde en inte lyckligare. Hons min terapeut så sa jag en gång ”jag känner mig nästan lite lurad” Berättar jag vidare för Kalle. ”Att jag inte förstod, då”. Fast min terapeut säger alltid ”det var säkert rätt då”. Att man inte ska gå omkring och känna att man gjorde fel då. Kalle håller med om det.

Kalle berättar också att han läst om ett par och hur deras relation utvecklats. ”Att fortsätta känna närhet genom att vilja och skapa närhet med varandra” Något som jag blivit mycket bättre på de senaste tio åren. Och ett bra sexliv och allt annat i en kärleksrelation inte bara kommer automatiskt, utan något man skapar genom närhet, trygghet och samtalen.

Att visa uppskattning för den man lever med och vilja vara nära. Relationen behöver man vårda livet ut, våga prata om saker. ”Vi får inte tappa det” , kommer vi överens om. Jag tycker det är skönt att vi kan prata känslor, om allt. Högt och lågt. Hur vi vill ha det. Hur andra vill leva är upp till dem kommer vi fram till. ”Sedan ändrar sig saker och ting med åren”. Se bara nu hur mycket vi ändrat oss.

Jag berättar att ”jag vill inte scrolla på telefonen och jobba på telefonen mer än max 4 timmar om dagen”. Jag och bästis pratade om det igår. ”Hon skulle ner till 2 timmar. Jag tänker 4 timmar. 2 timmar scrolla och 2 timmar jobb på telefonen”, ”sedan sitter ju jag också vid datorn flera timmar varje dag”. Kalle tycker inte att srcollandet är ett problem för honom.

Jag och bästis pratade också om att tänka ”vad är det jag väljer bort när jag sitter och tittar ner i telefon? Inte vill jag välja bort min sköna morgonstund, pratstunden med Kalle eller vara i trädgården och med djuren osv Tiden jag istället kan få vila i huvudet och nuet och slippa en massa intryck som jag inte behöver.

Jag berättar också för Kalle om skuggsyskon. Hur min bästis och jag ibland tänker att våra söner i perioder fått vara det i skuggan av en syster som var sjuk och som krävde mycket tid och uppmärksamhet. Hur ”skuggsyskon fått stå tillbaka och fått klara sig mer själva”. ”Hur skuggsyskon kanske känt sig bortprioriterade men inte vågat säga det för de vetat att sin syster behöver mer hjälp just då”.

Jag säger till Kalle att jag och bästis pratade om vårt kommande projekt som vi planerar för med sonen. Hon tycker det lät kul och klokt. Nu kan han få tiden med oss som inte blev då på samma sätt då, tid som han kanske saknat men inte vågat uttrycka eller visat för oss. Tid som han kanske inte vet själv att han behöver. Han säger att han kände sig sedd, men jag vet att han var inte alltid det.

När vi stått där ute och grävt, planterat och pratat går vi in och fixar på var sitt håll. Jag börjar skriva till er och tänker hur mycket som vi egentligen diskuterar och pratar om på en dag. Kalle funderar på vilken middag som ska lagas och jag skriver till er, här får jag också sätta mina tankar i skrift och dela med mig av vad livet erbjuder.

Nu ska jag fortsätta dagen här och inte scrolla så mycket i telefonen. Igår tog jag med Pettson ut på en lång promenad genom hagar och skog när Kalle kollade hockey. Pettson älskar att springa. Jag har lagt fram boken Vandra som jag ska börja läsa, tyvärr såg jag att författaren inte lever längre men hon hann dela med sig av mycket kunskap.

Jag kollade på massa Youtube filmer igår om vandring och inser att det finns ändå en del inköp som ska göras framöver även på dagsvandringar, kanske ett par stavar är skönt att ha osv. Om jag minskar mitt scrollande 2 timmar om dagen så har jag två timmar till annat, som att gå ut och gå. Jag kan välja vad jag vill ha mer av i mitt liv.

Nu har vi varit ute sedan kl 8 på morgonen så nu kan vi lata oss här. Lilla stugan har ganska bra ordning och även trägården. Tyvärr har jag fått lite ont i halsen och Kalle har varit sjuk en vecka, men jag hoppas att jag klarar mig. Vi får se.

Ha en fin söndag, bästa bloggläsare

Kram Lotta

Fint i stickat HÄR och HÄR

Den HÄR tvålen tycker jag doftar så gott

Halsduk och vantar HÄR