Det bor som två människor i mig

Innehåller annonslänkar

Jag älskar hösten och den här mer lugna tiden vi går in i nu. Det bor som två människor i mig. En som vill göra saker och träffa människor men det bor också en eremit i mig. Jag tycker om att vara ensam men så mycket ensam är jag ju såklart inte eftersom jag bor med min Kalle. Blir det inte ensamt i skogen har jag fått höra? Det är inga problem svarade jag…jag gillar inte människor. Det var såklart ett skämt, men det ligger också lite sanning i det.

Jag har behov att vara båda. Blir jag ensam för länge måste jag ut och träffa folk och göra någonting och blir det för mycket omkring vill jag bara hem till skogen till ensamhet och tysthet.

Någonting som jag märkt mer av ju äldre jag blir så är det att jag behöver sol. Så en lång mörk tid gör en lite nedstämd. Februari tycker jag är värst men nu har jag ett litet barnbarn att se fram emot. När man älskar trädgård så blir det en lång väntan sedan till nästa vår.

Att boka några roliga saker under de mörka månaderna brukar vara skönt. Då har man lite att se fram emot. Annars är det lite tufft med det där mörkret, men stillheten och tystnaden har jag inte så mycket bekymmer av, den behöver jag.

Kram Lotta

Snygga skor, skulle gärna vilja ha de HÄR och de HÄR

Gullig dörrmatta HÄR

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

2 reaktioner på ”Det bor som två människor i mig”

  1. Håller verkligen med, brukar också lite halvt på skämt säga att jag inte gillar människor. Klart man behöver det sociala ibland men många ggr (förutom mina nära och kära) är hundarna det bästa sällskapet 😍

  2. Tycker som du. Tror att det finns fler som håller med om att februari är värst. Jag tror att det är därför det är årets kortaste månad.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *