Jag ska börja sjunga igen

Annonslänkar Mio, Ellos, Lexington

Min bästa tid på dagen som ni vet är på morgonen. Morgonpromenaden med hunden, kalla luften mot ansiktet, doften av skog och natur som finns in på husknuten, doften och smaken av första kaffet, titta ut över sjön och se isen, tända lite ljus och skapa struktur och ordning med mina papper, mail , städa ordning i rummen osv. Det där lugnet som bara lägger sig runt mig och mitt lilla hus.

Ljuslyktor Mio Linköping här

Jag älskar sitta i köket och skriva till er när det börjar ljusna ute, när det fortfarande är tyst i huset och bara ljudet av små tassar av en hund eller en katt som går på köksgolvet. Just nu reflekterar min hjärna över så små saker som jag kan känna så stor lycka över. Att fåglarna har fått fågelmat, att mina goda kaffebönor finns i kaffemaskinen, att kylen är fylld med mat, att vi har en trygg och god ekonomi, att jag kan vara sjukskriven på 75% för första gången på 13 år, att mina vänner finns där borta och försöker förstå det som jag knappt förstår själv, mina fina föräldrar och svärföräldrar som finns i livet, mina barn blivit grannar och mår bra och att vi skriver och pratar med varandra många gånger varje dag och att jag har mina djur och min man som är jag lever det bästa livet tillsammans med just nu.

Känslan som blev nu när jag blev lite sämre igen är samma känsla som när vi fick veta att Elin hade leukemi. När allt det där andra surret helt plötsligt känns väldigt oviktigt och inte har någon betydelse längre, utan det är det där självklara som man vet sedan tidigare upplevelse är det viktigaste. Jag blev inte så sjuk som jag varit förra gången i min utmattning men det blev värre för en tid i alla fall. Mötet med sjukvården igen var tufft, allt spelar sig upp som på film igen, känslan av trauma, är det här på riktigt?

Jag vill skriva till er om mina tankar om allt i livet som händer för det finns ingenting att skämmas över. Livet är så här för alla. Upp och ner hela tiden och jag vet att andra människor kan känna en lättnad över att om Lotta berättar sin historia kan även andra få känna att det finns ingen skam i skuld i att vi alla får gå igenom våra svåra saker. Vi är bara människor. Jag öppnar upp mycket i mitt liv för jag kanske kan vara en tröst för er alla andra andra. Kanske kan jag hjälpa någon annan människa med sitt liv genom att skriva om mitt.

Kudde med Tistel gammal Lexington

Igår skrev jag i alla fall också till församlingen i byn och vill börja i kör. Jag har sjungit på många dop, bröllop, min eget bröllop, i olika körer hela livet innan jag startade bloggen. Sången har funnits med mig genom åren och den finns nära både på min och min mans sida. Mamma har sjungit i kör, pappa och har drivet olika danslogar bland annat en i Kopparberg för många år sedan. Min syster älskar musik, min bror sjunger massor, min son sjunger, och min svärfar har sjungit i kör och min svärfars pappa har varit spelman. Jag behöver musiken i mitt liv igen, den ger glädje till mig och kommer ge glädje till andra. Jag får hoppa in i kören redan nu i veckan om jag vill. Här ska sjungas så hjärtat fladdrar igen 🙂

Gammal bild, vi har mer snö nu

Nu ska jag snart väcka Kalle, det blir att vara i naturen i helgen och kanske åka på någon liten utflykt med jultema. Det är just det med Kalle och mig att vi är ju bara nöjda att gå lite här hemma och vara med varandra, typ grilla en korv och ta ett glas bubbel på kvällen. Tänk så lite man behöver nu för att vara nöjd efter Elins sjukdom. Man har verkligen ändrats sig så mycket.

Ha en jättefin dag

Kram Lotta

loggo

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

5 reaktioner på ”Jag ska börja sjunga igen”

  1. Det är den viktigaste insikten man kan få, att det är de små sakerna man blir lycklig av. Ser så mysigt ut i er stuga!

  2. Jag tror säkert att det hjälper oss alla till ”människa” (kändes konstigt att skriva till mans) då du skriver om livets berg och dalbana. Det är som med allt vi delar med oss: sorg, glädje, ilska, frustration etc; alla har vi det i oss och kan känna igen fastän vi kanske inte just då råkar vara i den känslan. Ha det gott och dela bara med dig så mycket du vill. Och bra att du drog i nödbromsen då det började gå för fort.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *