Jag vill helst bara vara hemma

 
 
 
Älskar vår Blender som finns tex på Cervera HÄR  (adlink) 
 
En stor skillnad hos mig efter Elin varit sjuk är att jag helst bara vill vara hemma, så mycket som bara går. Innan Elins leukemi var jag väldigt rastlös och älskade att ut och åka, nu blir stressad av att ha mycket att göra. Att vara hemma och jobba och boka bara några dagar i veckan är guld. Sedan älskar jag spontanitet, att bara åka iväg på saker när det passar. 
 
Känner ni igen det att ni ändrat er efter en stor händelse i livet, tänker du och är på ett annat sätt nu än innan ? Har du också varit med om svåra saker i livet som ändrat dig och dina tankar?
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

12 reaktioner på ”Jag vill helst bara vara hemma”

  1. Hej.
    Ja jag känner igen mig. Jag älskar att va hemma , och tycker mest det är lite jobbigt när människor runt om vill umgås för mycket . Jag har också varit med om jobbiga år med min tonårsdotter ( missbruk o självskadebeteende ). Men uppskattar allt lite mera nu. O framför allt att vara hemma . Jag älskar mitt hem o min trädgård 💕. Ha en fin fortsatt dag .hälsnibgar Fia

  2. Jag känner igen mig, vi har gått igenom svåra saker de senaste åren. Ett barn blev sexuellt utnyttjad och så fick ett barn diabetes typ 1. För oss är helt vanliga dagar där inget händer det bästa. När vi bara får gå upp åka till jobb och skola och få komma hem igen utan avbrott av tunga saker. Det är fantastiskt att få bara leva!!! Och ja när tillfälle bjuds och man har ork då är spontana saker fantastiska. Din blogg och er familjs resa har hjälpligt enormt de hör åren. Hur ni hanterat er kris hat gett mig kraft och inspiration❣️TACK!

  3. Hej Lotta o Tack för dina frågor/tankar som blir som ringar på vattnet.
    Jag älskar att vara hemma, få lugn o ro i min takt.
    ”Egen härd är guld värd” min mormor broderade, så sant.
    Jag har inte följt dej på ett tag men nu återigen slås jag av din positivitet. Du utmanar. Vad tycker du?!
    Tack Lotta med familj, Allt gott❤️❤️❤️❤️

  4. Jag har alltid älskat att vara hemma, brukar säga att ja är en hemma katt 😉 Men ja tror att om det sker en stor förändring i livet så vill man hålla fast vid något tryggt, och det är ju oftast ens hem <3

    Kramar

    1. Å klok tanke. Jag reser gärna bort men då vill jag ha familjen med mig, lite samma där också. Sedan behöver man ju inte bli den man var innan. Ibland kan jag sakna henne men å andra sidan har jag ett annat lugn nu. Kram Lotta

  5. Känner igen mig. Efter ett drygt år med sjukskrivning bestämde jag mig för att gå i pension o att sälja min avstyckade gård i Skåne. Haft borrelia o sepsis. I dec 2016 lämnade äldste sonen mig alldeles för tidigt 44 år, cancer. Bor nu i en lägenhet, där jag kan vara I trädgården. Men saknar min gård o trädgård i Skåne. Har inte orken till att umgås som tidigare.

  6. Efter att helt tappat fotfästet när jag fick veta att min man sen 15 år i ett helt år haft ett förhållande med en av sina kollegor, visste jag inte hur jag skulle leva mitt liv. Allt var liksom förändrat, inget var som jag trott. På något sätt tog vi oss ändå igenom det som ett par. Mkt terapi och mkt prat prat prat blev det. Så här några år senare ser jag att jag ändrat grundinställning. Förr var jag så rädd för allt – verkligen allt. Flygrädd, ormrädd, rädd för sjukdomar, rädd att bli ensam. Nu tar jag dagen som den kommer, oroar mig inte i förväg och är mkt lugnare. Det är stor skillnad. Antar att det handlar om att jag vet att jag klarar mer än jag tror. Och kanske för att allt det där oroandet ändå inte hjälpte – livet kan ställas på ända hur man än försöker förbereda sig och undvika det.

    1. Tack för att du delar dina tankar, ja man förändras och det tog lite tid för mig acceptera vem jag är nu. Jag förstår att många känslor har fart genom ditt huvud som man måste placera och lära sig leva på nytt. Stor kram och en önskan om en fin sommar. Kram Lotta

  7. Hej, har känt just den känslan av att bara vilja vara hemma efter mitt stressiga år som höll igång mig sedan semestern 2017.
    Ibland undrar man varför man tacka ja till allt samtidigt, men när man väl är i hamn är slitet så mycket värt.
    Men hemma är väl ens trygga borg där man kan fly undan när allt runt om kring är stressigt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *