Regn och ett litet kaos

 
 
Stövlar rosa kan finna i butiken här och stövlar vita här 
 
Ute regnar och här sitter jag en stund i lugn och ro för att jobba undan lite. Vårt liv känns som ett litet kaos, men idag är vi ändå glada. Elin skulle in på behandling igår, men hon var så dålig. I tio dagar har hon haft nervsmärtor med gråt och ont, det är så hemskt när de kommer och pågår i timmar. Innan det hade hon huvudvärk i åtta dagar och innan det nervsmärtor i fem dagar. Igår var orken slut och allt annat också.
 
När vi kom in så fick Elin feber, en infektion i kroppen, lågt hb, höga blodfetter, höga levervärden ..ja en massa som inte är bra. Hon äter för många tabletter som bara hjälper en kort stund osv. Nu har vi fått hjälp. Elin är inlagd, febern har gått ner av antibiotika och hon är gladare igen. Igår fick hon lugnande för att kuna sova för att få kroppen att vila från smärta. Idag vaknade vi av ett barn som inte hade ont, som inte grät och ingen feber. Så otrolig lättnad!! Hennes värden är inte bra så hon får nog stanna ett tag tills det stabiliseras, till man hittar en smärtlindring som funkar. Man har aldrig på kliniken haft ett stort barn som har så mycket nervsmärta så man har svårt att hitta vad man ska göra. Alla försöker så gott man kan och just nu har Elin inte ont. Jag njuter. Jag är hemma en stund och jobbar, väntar på sonen kommer från skolan sedan åker vi in till Elin om hon ska stanna. Vårt liv är ett litet kaos, men ändå ett kärleksfullt kaos. Jag älskar min familj, vi knyts samman för varje dag. Lite mer, lite mer glädje att bara finnas till, en stund utan smärta. Så värdefullt just nu.
 
Kram Lotta
 
Vår cancerresa kan du läsa mer om här 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

12 reaktioner på ”Regn och ett litet kaos”

  1. Så skönt att det är bättre nu. Hoppas de hittar en smärtlindring som fungerar.

    Har skrivit det förut och gör det igen, jag imponeras så över hur du verkar att lyckas ta till vara på bra stunder och allt som är fint. Jag är inte i någon sådan akut situation som ni, men kämpar med att inte oroa mig för barnen "i onödan" och att ta vara på stunden. Försöker lära mig och inspireras av dig. Har du alltid haft lätt för att lyfta fram det positiva eller har du också fått lära dig efter hand? Kram!

  2. En stor kram till er från en familj som är längre fram på denna resa. Första halvåret var katastrofjobbigt, men sen blev det bättre. Mitt barn hade också höga blodfetter och det var en evig stress o press kring det. När sista peggen var gjord firade vi, och värdena stabiliserades. Efter första året blev det en jättevändning till det bättre. Nu 22 mån. Mitt gamla vanliga barn är tillbaka. Trots att jag nyss gav kvällscytostatikan. Sänder hopp och varma kramar till er, ni är superhjältar allihop!

  3. Vet nästan inte riktigt vad jag ska skriva men vill säga så mycket.
    Blir så berörd av denna text, ja hela bloggen. Många känslor och tankar brusar upp inom mig.
    Det mesta har nog redan sagts till er förstår jag… Men jag blir berörd dels av det sorgsna och hemska, men med tårarna i ögonen får jag ett leende på läpparna av din posivitet och all kärlek i er familj.

    Hopp. Hopp vill jag skriva. Känn hopp! ♡

  4. Stckars er. Men du, jag såg på vardagspuls att
    de finns syskonstödjare. Helt otroligt, en kille
    ställer upp för syskonen så dom inte behöver känna
    sig utanför. Det gör inte er son, men jag tyckte
    det var så fantastiskt. Kan tänka mig att många
    syskon annars blir lite utanför. Hoppas Elin kryar
    på sig och får komma hem igen.
    Kram till er. Inger

  5. Vad skönt för er, förstod att det var toppen.
    Han verkade så gullig, hade visst varit fritidsledare innan. Gott att dom finns.
    Känner igen mig, trivs också i min ensamhet.
    Så skönt att bara vara. Kram

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.