Kontrollbehov

 
 
Imorgon tar min man Elin till sjukhuset och jag är hemma och jobbar undan lite och ska bara ha det bra. Då njuter jag i min egna lilla värld. Jag har inget kontrollbehov och behöver vara med hela tiden. Jag har fått frågor om det hur man gör för att släppa kontrollen och det är inget problem för mig. För Kalle är mycket duktigare på att komma ihåg vissa saker än mig så det sköter sig själv. Men förr när barnen var små så hade jag koll på allt. Jag skulle leva upp till den där perfekta mamman som kunde och tog hand om allt innan jag kom på att det orkar inte en enda människa i längden. Numera är det nästan jag som är den slarviga i familjen.
 
Jag vill ha roligt också ha ett liv och hinna leva och ska man ha kontroll på allt då hinner man inte det. Mina barn får ha koll på skolan, sina väskor, packa osv. jag gör aldrig någonting av det. Sedan delar jag och Kalle på ansvaret om det mesta. Jag orkar inte ta in allt för då mår jag inte bra, så jag sköter det som jag är bäst på. Sedan gillar jag ligga steget före, skriva inköpslistor, rensa osv för det är skönt för hjärnan. Kalle har koll på allt som gäller mediciner, biverkningar, sjukhus, matlagning, saker som ska lagas, snickras, målas osv jag har mest koll på så familjen är glada och mår bra, tvätten, städa, trädgården osv  
 
När jag jobbade på förskolan i flera år så lärde jag mig aldrig föräldrarnas namn, det är sånt jag har svårt för. Men i mitt eget företag har inga problem med att komma ihåg mail, namn osv. Det är precis som att hjärnan lär sig det den vill lära. Allt som jag tycker inte är så viktigt kan jag koppla ifrån eller som jag tar förgivet att någon annan tar ansvar för.
 
När man släpper kontrollen då hinner man göra så mycket annat. Jag bryr mig inte så mycket om sängen är obäddad, om disken inte är inplockad, om bänken inte är städad osv. Jag behöver inte veta vad som händer på sjukhuset, eller om sonen packat väskan för jag förutsätter att den som är med tar sitt ansvar. Jag väljer istället att göra saker jag tycker om då sparar jag energi och kraft och fyller min tid istället med det jag tycker om. Jag brukar säga så här att jag tänker bara på det jag gör för tillfället, en sak i taget. Är jag på sjukhuset så är det det som gäller, är jag vid datorn så är det jobb, är jag ute så njuter jag av det osv. Det betyder för mig att leva i nuet i det jag gör just då och släppa kontrollen och ha koll på allt. Jag tycker om när det händer saker, men jag gillar inte att stressa. Mer liv tycker jag, en sak i taget. 
 
Kram Lotta
 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

8 reaktioner på ”Kontrollbehov”

  1. Hej!
    Jag slås ofta av en sak när jag läser om dig och din familj, och framför allt om dig och din fina man… Ni har ju varit ihop länge vad jag kan förstå och verkar ha det bra tillsammans och ha en bra nivå på ansvar och kommunikation. Jag förstår att vardagsgnabb osv blir småpytt nu i allt det ni som familj behöver gå igenom för tillfället, men jag undrar lite, som lite yngre (eller..? ;)) och sambo med vad jag tänker är min livspartner, har du/ni några tips eller råd om typ.. Hur man lyckas med ett långt äktenskap liksom? Jag förstår ju att det inte finns nått färdigt recept eller att det är samma för alla, men kanske du som gift sedan länge och med fullt hus och karriär ändå har några sånna där smarta grejer som du kommit på "herregud, varför tänkte jag inte så innan?" Eller "varför följer jag dom här normerna bara för att folk sagt att man ska?"… Eller liknande. Sånt som man lär sig av erfarenhet liksom. Kanske en lite konstig fråga men jag hoppas så mycket att jag och min kärlek får ha det lila fint och harmoniskt som du och Kalle verkar ha. Som sagt, jag tror inte på nån sagovärld där allt skimrar, men något tips till ett bra förhållande kanske du sitter på? 🙂 Tack för ärliga inblickar i ert liv och fina bilder! Blir ofta väldigt inspirerad och sånt behövs ju i den ibland så hårda vardagen! Kram

  2. Hej Lotta! Många kloka tankar från dig, skulle man kunna få gå en kurs hos dig om att släppa kontrollen? 😉 Hoppas det går bra på sjukhuset och att Elin slipper de värsta biverkningarna. Kram Veronica/

  3. Så klokt! Vet man att det funkar på annat håll så behöver man ju liksom inte ha kontrollen bara för att. Skönt att fokusera på det man gör just nu! Jag har också lärt mig strunta i obäddade sängar och disk på bänken. Mycket mera behagligt liv.

    Kram Lena

  4. Hej!
    Har just hittat till din blogg. Förundras över verkligen över din otroliga styrka men jag förstår att det är tungt ibland.
    Blir imponerad över att du kan göra andra saker, att livet rullar på. Själv är jag sån att när nåt händer, även nån småsak så stannar mitt liv. Sköter bara det viktigaste i hemmet då.
    Jag jobbar på att bli sån och även släppa äkontrollbehovet, som är enormt.Jag tar även ut oron i förskott, även om det aldrig händer nåt.
    Du och din familj är beundransvärd!
    Kram Lena

  5. Hm ! Jag vill ha rent på diskbänken innan jag lägger mig ! Jag vill bädda sängen på morgonen , det är en känsla att slarvar man här o där så skapar det mer oreda det liksom sprider sig 😊 jag erkänner att jag skulle inte kunna släppa mitt barn ur huvudet om det gäller sjukdom , fel eller rätt är mycket riktigt var och ens sätt att hantera livet! Min man är väldigt duktig på det mesta och inte minst matlagning och omtänksam och lyhörd ,,, jag förstår vad du menar Lotta ! Man behöver inte oroa sig för allt ! Utan har en livskamrat som finns där och delar ansvar för familjen! ( PS har snart varit gift i 30 år och är kär ännu😊

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *