Att bo på landet

 
Min man brukar gå upp lite efter 5 på morgonen när han åker till jobbet, då är Findus van att få gå ut och så kommer han in lagom till barnen vaknar och ska till skolan. På helgerna är det samma sak, så nu har jag varit uppe en stund. Jag brukar ha lätt att somna om, men eftersom jag och Elin alltid är hemma så kan jag sova lite extra vilken dag som helst. Idag var jag inte trött.
 
 
Tankarna fyller mitt huvud på morgonen när jag dricker mitt kaffe. Jag tänker att jag lika gärna kan blogga och få ner dem på pränt. 
 
När vi flyttade till huset som ligger nästan längst bort från skolan/högstadiet (lågstadiet ligger i byn med 45 barn)  och sist på busslinjen så tänkte jag ibland att det kanske kommer vara ”synd” om barnen att de får bo så här långt ut på landet. Att de skulle missa kompisar och inte vara med där det händer.
 
Men så tänkte jag på min egen uppväxt och hur vi åkte bussen hem och slängde oss på en cykel till en kompis och åkte ner till byn på 4 km. Vi badade, byggde kojor, vi var i naturen och så var jag såklart massor i staden också och jag var aldrig utan vänner. Jag ville aldrig bo någon annanstans. När jag bodde i samhället några år så längtade jag tillbaka och tillbaka där jag kände mig hemma.
 
 
Jag är så glad att jag fått ge mina barn denna här uppväxten i detta lugna tempo och med den här utsikten. Naturen och landet ger sjäslig lugn även till barn och tonåringar. Elin har ofta sagt under tiden hon varit sjuk att hon är så glad att vi bor här. Här kan hon gå ut en stund när hon orkar, se allt det vackra, mata djuren och inte massor av människor som tittar.
 
Elin är fortfarande en tjej som gillar mode, affärer, resor och har kompisar i samhället osv, men hon åker inte iväg en massa ännu eller springer på fester eller staden ännu. Det kanske kommer 🙂
 
 
 
Den gamla skolan som ingick i köpet, vi bor i den gamla lärarbostaden
 
 
Philip älskar natur, trädgård och gå i skogen. Han är som mig en riktig naturmänniska. Plocka svamp och bär, fiska, tälta osv. Han är en sådan kille som kan hitta på hur mycket som helst ute. 
 
För den skull är han också intresserad av mode, resor, gå på staden, har massor av kompisar i samhället, vill gå på fritidsgården och spelar fotboll i samhället osv.
 
 
 
 
 
Bara för man bor långt bort på landet och är uppväxt bland skog, hagar och djur så tappar man inte det som man även får i samhället. Istället får man båda två. Jag vet att många funderar på det där med att barnen skulle komma ifrån sina kompisar…så är det inte. Philip gillar också att bara vara hemma när det blir för mycket och här kan man får landa. Här finns ingen kompis som står utanför dörren och knackar på, här måste man bestämma först och barn här ute blir gärna skjutsade eller så åker de med bussen. Sedan är han som mig lite mer rastlös men det löser sig alltid. Pappa i huset kan hämta efter jobbet, mormor kanske är i samhället osv så jag tycker inte vi skjutsar mer än andra föräldrar. 
 
Jag säger så här. ”Jag vill hellre att mina barn ska åka på utflykt till staden, än att behöva åka på utflykt till landet” 
 
Älskade lantliv!
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

23 reaktioner på ”Att bo på landet”

  1. Hej, Lotta, Just så där är det här också. Våra tre barn uppväxta på riktiga landet bor nu med sina barn på riktiga landet de också! Tror/ vet att de är nöjda med sin uppväxt här i lugn och ro. Men samhället/stan fanns också för dem när "den tiden kom".
    Ha en fin helg!
    Lena

  2. Hej ja visst är det härligt att bo på landet. Tonåringen sa just det häromdagen att det är ibland jobbigt att behöva ha skjuts men såå värt det då vet man att man valt rätt.
    kan du inte visa nya frissan ..
    Ha en riktigt fin helg
    hälsning från Dalarna♡

  3. Hej! Vi bor i en ganska liten stad vid havet (Varberg)men har periodvis haft längtan till landet men tänkt att det är väl smidigare att bo kvar i stan. Ironiskt nog har vår äldsta dotter haft massa kompisar på landet så vi har skjutsat i alla fall:) Och vem vill ha ungdomar på gatorna på nätterna. Vi skjutsar som bara den. Så även om man bor i stan blir det en hel del körande. Som sagt, livet är svårt att förutse. Det gäller att njuta av det man har och göra det bästa av det. kram Annalena

  4. Hej Lotta!Har ju följt dig sedan du startade din blogg, ja nästintill iallafall. Har ju alltid haft drömmen om att någon gång få bo på landet och en dag kom ett tillfälle som var svårt att motstå.Vi tog det "berömda steget" och följde vår dröm. Barnen har kunnat gå kvar i sina gamla skolor, det är bara den yngsta som fick byta förskola. Vi hade sagt att ska vi nu flytta ut på landet så ville vi göra det innan den yngsta skulle börja i skolan. Nu har vi bott här i fem år och ångrar oss inte en dag.Har sagt det förr och kommer nog att säga det många fler gånger men jag tycker att du är en sådan inspirerande person. Klok,så himlans fin,rolig, verkar ha båda fötterna på jorden, insiktsfull, livsnjutare och alldeles underbar. Tänker på er varje dag och speciellt på Elin. Njut av fredagen, många varma kramar till dig.

  5. Hej! Har följt dig länge nu. Från början för att du visade så många fina bilder från trädgård o hus. Mycket inspirerande.
    Men ja tänker ofta på vilka starka människor ni är en allt som hänt, o att ni vågar dela med er!
    Ang att växa upp på landet… Jag e uppvuxen i ett samhälle men när ja träffade kärleken blev det gård utan djur på landet. (några djur kommer d aldrig att bli pga allergier) Helt underbart! Har alltid haft den drömmen. O nu har vi två små barn som ja vill ge denna möjlighet. O ja skjutsar mer än gärna. Är övertygad om att ja hade gjort det även om vi bott i en stad. Så ja tycker ni tänker helt rätt! 🙂

  6. Hej Lotta! Vilken fin blogg du har! Jag flyttade till ett litet hus på landet som 20-åring tillsammans med min kille och vår hund. Folk tycker det är så himla konstigt att unga personer vill bo på landsbygden medan jag själv aldrig kan tänka mig att bo någon annanstans. Visst är det lite osmidigt att det inte finns några bussar och att vi måste pendla 4 mil enkel väg till skola och jobb. Men det är värt det, så himla värt det! Närheten till skogen är det bästa, finns inget som är så meditativt som att ströva bland gran och mossa. Tack för en fin blogg!

  7. Håller med dej om allt du skriver😊 Vi bor också ute på landet och till byns centrum har vi 4km och in till stora staden ca 17 km. Så länge flickorna gick i byns skola åkte de taxi och nu får de taxi till skolbussen som går in till kommunens centrum. Eftersom våra flickor spelar fotboll blir det en del skjutsande men vi delar på det och samåker med andra föräldrar så det är helt ok. Vår äldre tjej är den som uppskattar lugnet och tycker om att vara ensam ibland så för henne är det inga problem. Vår yngre är mera ett yrväder så hon tycker nog att vi kunde bo mera centralt, men hon får ha många kompisar här och de kan hitta på saker och sova överv och så för vi henne när det behövs😊 Du skriver så fint och har så många fina tankar Lotta❤️

  8. Underbart att läsa om ditt liv på landet! Själv är jag uppvuxen i ett litet samhälle där närheten till naturen varit så viktigt del av mitt liv och uppväxt. Längtar innerligt tillbaka till landet och ett helt annat liv, med det som är viktigt på riktigt! Min man är också uppvuxen på landet och det var inte det minsta problem att bo lite längre bort från allt. Dessutom är det fullt möjligt att bo "inne i stan" och känna sig jätteensam, så närheten till "mer folk" och "nära till centrum" är inte synonymt med mkt vänner eller att inte känna sig ensam. I naturen känner då jag mig aldrig ensam utan snarare precis det du skriver, själslig ro och lugn. Ibland säger människor "men det kommer bli så långt till allt när ni flyttar tillbaka till landet"..och då svarar jag att "nej, det kommer det inte bli. Det kommer vara nära till allt jag värdesätter och lite längre till det jag inte värdesätter lika mkt. Dvs nära till naturen och lugnt, längre bort från stan och stress" . Tack för att du delar med dig, det ser underbart ut!

  9. Alltså det är precis sådär jag vill bo i framtiden! Jag och min sambo bor i lägenhet nu men sparar till ett husköp i framtiden 🙂 hönor ska vi ha också, och katter! Ååååh vill flytta nu!!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *