Sminkspegel och tankar

 
 
Det går framåt, varje dag tycker jag nog att jag ser en glimt av den där tokiga och härliga Elin som alltid funnits hos oss men försvann lite när hon blev sjuk. Hon är på väg tillbaka, men det går inte fort. Igår var det första gången sedan 25 maj som hon tog på sig jeans igen, det låter ganska löjligt för er men för mig är det stort. Jeans har varit förknippat med den gamla Elin och har tagit lite tid för huvudet att bli den igen , det har heller inte varit så skönt för henne med hårda byxor, men de där jeansen är väldigt mycket hon.
 
Sedan provade hon peruken igen och tog på sig skinnjackan till skolan. Vi var där igår efter skoltid för att Elin ska läsa in mer ämnen. Hon har mer tid nu och ork så vi ska beta av lite för att uppnå betyg. Att närma sig skolan igen är också något som ligger i planen. Hår, ögonfransar och ögonbryn är på väg ut igen även om det blir så att hon kanske tappar det igen till nästa sommar när droppen kommer tillbaka. 
 
Min önskan och dröm är att Elin kan börja åka och hälsa på lite i skolan i vår, vara med på några lektioner eller och kunna umgås med sina vänner igen. Framförallt skulle jag vilja att hon får vara med på skolavslutningen, men allt beror ju på henne och hur hon mår och upplever saker. Allt måste komma lite i taget. Hon måste få jobba ifatt både fysiskt och psykiskt. Känna att hon äger och styr över sin kropp.
 
Som mamma är det svårt att inte tjata. Jag kan inspirera henne och få henne till små steg i rätt riktning, men det handlar också om tid. Nästa måndag får Elin sticket i benet igen som kan leda till blodproppar och den sprutan med cytostatika påverkar henne värden. Hon har ju också mycket längre hb en normalt så hon orkar såklart inte lika mycket. Men vi är på väg hela tiden, på väg till den friska sidan. Jag tycker det känns fantastiskt. Idag kommer en fröken hit och vi ska planera lite för framtiden, det är vi glada för. 
 
Jag får ofta frågor på den här spegeln, den fick Elin för många år sedan och du hittar den här 
 
Kram Lotta
 
(adlink)
 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

5 reaktioner på ”Sminkspegel och tankar”

  1. Vad skönt att det går åt rätt håll för Elin! Jag förstår det där med jeansen, och att det finns en sorg förknippat med att inte kunna/vilja bära jeans. För någon månad sedan skänkte jag vår 7-årings alla urvuxna jeans. Jag inser att lillebror, 3,5 år, ändå aldrig kommer vilja/kunna ha dem. Hans sjukdom, DMD, gör att de blir för stela och obekväma och försvårar rörligheten ytterligare. Självklart ska han då få ha bekväma och mjuka kläder. Sorgen finns dock såklart alltid där. Sorgen över att ens barn begränsas i stort och i smått, och att stå maktlös inför processen.

    Kram Jessica

  2. Så kul för Elin kan tänka mig att det känns skönt att krypa i sina jeans hos mig är det tvärt om kastar av mig dom så fort jag kommer hem till mys brallor .Men man känner sig inte så roligt / fin ut i dom .Smink hörnan är ju toppen fin och med den tuffa tapeten bakom så ser det rikitgt tuff ut .
    Önska att du hade en tävlingsom jag lyckades vinna någon gång att få följa med dig en dag och se dig fota och höra hur du gör när du tar alla fina bilder det skulle vara som en dröm för mig att få vara med på och försöka lära sig 😉 Och se hur det går till bakom kameran. Kram nu kommer en vän och tar ut mig på en tripp 🙂

  3. Oh, vad underbart med Elin och hennes Jeans, ja, det är ett JÄTTE steg framåt. Så gott att höra från er igen, har väntat på lite info om Elin. Känns så himla skönt när du skriver att hon mår lite bättre. Hälsa och Krama, (även om vi inte känner varandra) känns det nästan så ibland. Ni blir så nära på något sätt. Håller med "pysseliten" ovan i allt. Kram Inger

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *