Jag är trött

 
 
Min kropp känns tung, känner mig trött. De dagarna kommer varje vecka när den säger vila, spara energi, lata dig och jag gör det. Jag behöver tid att bara gå här hemma, inte vara uppbokad på saker, inte åka iväg bara få gå i min egen lilla värld och tänka. 
 
 
Elin fick sitt nya behandlingschema igår, det är full rulle i ett år kan man säga så jag vet att jag måste tanka energi när tillfälle ges. Sedan vet jag också dagen efter kan kännas helt annorlunda då vill jag vara igång och ha massor att göra. Många snälla människor hör av sig och vill ses, ringer, skickar meddelande osv men en sådan här dag orkar man inte ens svara. Jag försöker jobba undan med saker, dricka kaffe och vara bara mamma. 

 
 
 
 
Idag är jag trött, trött i huvud och kropp och vill ingenting och det är ok det med. Nu är det snart dags för sängen.  
 
Kram Lotta
 
Vår cancerresa kan du läsa mer om här 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

13 reaktioner på ”Jag är trött”

  1. Följer din blogg sedan många år. Du inspirerar på så många sätt! Ni verkar vara en fantastisk familj och med erfarenhet av cancer i familjen beundrar jag er kämparanda. Elin kommer fixa det här galant! Vilken fantastisk tjej!

  2. Man behöver få koppla ner, stänga av och bara vara ibland – så är det helt klart…speceillt när man är med om det ni går igenom. Då behöver man lite lugn och ro ibland!

    Du behöver också vila – för att orka vara en bra mamma.

  3. Å lilla gumman!
    Det är ju sånna här dagar jag vill skicka över en massa massa energi och kärlek. Men det är så bra att du tar de här dagarna på allvar…taggar ner och bara andas.
    Stor kram finaste!
    Kärlek!
    Katarina

  4. Känner så väl igen känlsan från trauma jag upplevt tidigare i livet med ett av mina barn… Nu så här i efterhand kan jag förstå tröttheten, då kände jag mig mest meningslös. Kunde liksom inte förstå varför min kropp sa ifrån. Men jag var så ung då… Förstod liksom inte att min reaktion var helt normal. Om jag kunde göra om det så skulle jag acceptera från fösrta stund. Post Traumatic Stress Disorder… När vi är mitt i händelsen så samlar sig kroppen, den överlever och visar upp sin bästa styrka. Man går på i 380 liksom, men sen efter ett tag så går det ju inte längre… Vi behöver vila. Fysiskt och psykiskt. Du gör rätt i att lyssna på kroppen. Och om du nånsin känner skuld över att vara så där trött och att du borde göra något annat, slå bort den känslan. Följ kroppen. Jag beundrar att du fortsätter blogga om din upplevelse, blogga kan vara hjälpsamt men ibland kan det också bli överväldigande. Tänker på er och resan ni gör. Det är okej att bara vara och göra det du vill en dag som denna. Och alla andra dagar som den känslan visar sig. "Courage!" som vi säger här i Fransktalande Schweiz.
    Kram
    Annette

  5. Behöver man vilä, så ska man vila, för annars tar kroppen och knoppen fort slut. Tycker du är stark som har insett det och vågar säga det, världen går vidare och det är bara att hoppa på tillbaks när du känner att du orkar. Kramar till er!

  6. Finns inga ord som räcker. Fastän vi inte känner varandra har dina ord och det ni nu går igenom satt spår även hos mig. Ta hand om dig och de dina. Kram från en läsare

  7. Skriver att du är trött på att tänka på Elins behandlingsschema. Men tänk om du har ett barn med en kronisk tillstånd. Då kommer du har dina tankar resten av livet. Din Elin blir ju frisk efter ett par år. Vilket de andra inte barnen med kronisk,obotlig sjukdom inte blir.

    1. vilken tur att man är mänsklig tänker jag och är trött ibland, hoppas du också är det. Helst om ditt barn har kronisk sjukdom, hade mitt barn haft det så hade jag fått anpassa mitt liv till det. Det är viktigt när du läser att du förstår att jag har mitt liv och mår olika för olika dagar, du har ditt liv. All kärlek till dig. Kram Lotta

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *