En dag efter midsommar…

 
Jag vaknar av att du sitter i köket och äter frukost, tidigt som det varit de senaste veckorna när du varit sjuk. Dina mediciner gör att du somnar tidigt och vaknar tidigt och är hungrig. Vi fortsätter sova en stund tills du och lillebror hoppar ner med oss i sängen och tycker vi ska gå upp. Det är underbart att vi får umgås tillsammans. Känslan nu är annorlunda, vi är mer rädda om varandra och lillebror har sådan omsorg om dig.
 
 
Just nu behöver vi den där tiden att få känna att vi klarar det här, det går bra, vi är starka och så länge vi har varandra är allt annat lite mindre viktigt. Vi vill vara tillsammans. Jag dukar till en långfrukost. Jag älskar att göra fint och mysigt. Pappa sätter på sommarmusik och barnen sitter under filt i soffan i uterummet och väntar att jag ska bli klar.
 
 
Så äter vi länge och pratar om allt vi ska hinna göra i sommar planerar och drömmer som vanligt. Det är viktigt. Livet fortsätter som vanligt, fast vi måste ha lite koll på din cancer och hur du mår för dagen.
 
 
Elin är trött och vill sova. Hon ligger på soffan med katten och sover i tre timmar och under tiden går vi ut. Det är ibland som på film, overkligt. För ett år sedan stod du i mormors dörr och firade midsommar i din klänning HÄR
 
 
Jag städar hönshuset, trimmar lite gräs, drar ogräs osv och känner knappt att det regnar. Man tjatar om dåligt väder men jag bryr mig inte. Det är bara vatten.
 
Lillebror packar väskan för att åka på träningsläger i tre dagar som han fått för han är så duktig med sin fotboll och vi ska till Göteborg och se One Direction. Men man vet aldrig med din sjukdom, man får ta en dag i taget, men om vi kommer dit så har jag hyrt en jättefint rum på Scandic som väntat på oss sedan tidigt i våras för du kämpat så mycket i skolan i vår.
 
 
 
 
Sedan är det dags för lunch igen och pappa i familjen har fixat så vi snart kan sätta upp staketet på balkongen och jag funderar på att jobba en stund. Snart har en till dag gått. En fin dag efter midsommar och man kan tro att livet är som vanligt. Det är som vanligt, fast inte riktigt ändå. Vi väljer att ha mysigt och roligt och det underlättar.
 
Du har svullnat mitt älskade barn av kortison, ont i kroppen i dina leder, utslag i ansiktet,  minskat i vikt, trött osv. men det har blivit vardag. Din sjukdom är vår vardag och vi anpassar oss efter den och väljer att möta den med kärlek och ha det så bra som bara går. Jag hatar att du är sjuk, men din sjukdom ger oss så mycket kärlek så jag väljer att se det positiva och det gör även du. Jag älskar livet, dagen efter midsommar. Jag älskar livet varje dag även om du är sjuk, en månad har gått på din behandling. En månad mot ett friskare liv. 
 
Kram Lotta
 
Vår cancerresa kan du läsa mer om här 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

28 reaktioner på ”En dag efter midsommar…”

  1. du skriver så fint och har så sant,hoppas alla människor skulle orka se det positiva i sjd så att man lättare tar sig igen den ,kramar till hela familjen

  2. Du tänker så rätt Lotta; att älska livet även när saker i livet är helt åt h-vete fel. Det är en sån fantastisk känsla att kunna älska, trots att allt inte är helt. Att älska och känns tacksamhet, att vara lycklig… du är så klok! Många kramar!

  3. dina ord går rätt in i hjärtat och du skriver så vackert..du sätter ord på vad som är viktigt, nämligen att älska livet..
    styrkekramar till er alla <3
    kram Åsa

  4. Ååå Lotta så fint du skriver… tårarna rinner o jag ler ett lite sorgset leende…. ni är så rara allihop i din lilla familj.
    Å Lilla Elin är så fin så fin.
    En månad har gått som du skrev…en månad närmre ett friskt liv!
    Kram och ha en fin kväll!
    Katarina

  5. Åh den bilden med käraste dotter o kisse, helt oslagbart kärleksfull!! Lotta, jag känner så väl igen dina tankar. Man tror på något vis att det allra viktigaste och lyckobringande är när alla får vara friska. Det paradoxala blir att när det är så tänker man inte på det. Och när det inte är så, då kan man känna så mycket lycka ändå, kanske så mycket starkare.
    Vad mysigt ni får det i Gbg, hoppas det blir bra dagar! Kram Milla

  6. Jag fortsätter att lämna någon rad här då och då. Jag har läst din blogg i flera år och vi har mailat någon gång då jag önskade dig som familjefotograf. Inte visste jag då att min yngsta son skulle bli svårt sjuk. Sen har jag fortsatt att läsa för att skingra mina egna tankar så gott det går. Nu har även ni drabbats av sjukdom, och även om vi går igenom olika saker förenas vi i smärtan att se sitt barn/ha vetskap om att ens barn är svårt sjuk. Vår lille pojk äter också mycket höga doser kortison varje dag, och kommer alltid behöva göra det. Jag hoppas och tror att er fina Elin blir frisk och kommer ur detta starka. Jag hoppas att forskarna hittar ett botemedel snart till min sons sjukdom. Under tiden får vi fortsätta att ta en dag i taget, och göra det bästa av stunden.

  7. Känns så fint, mitt i det sorgliga med cancern, att läsa om all kärlek och hur ni har det så fint tillsammans och uppskattar allt "smått" i livet!
    När Elin är frisk igen så har ni det med er resten av livet – tacksamheten över allt som är!
    Kram

  8. Jag har alltid tyckt om din blogg och dina fina bilder.
    Du skriver så enkelt men samtidigt tydligt. Det når fram, och går rakt in i hjärtat.

    Det känns jättefint att få följa er på er resa, sett genom dina ögon. En sådan kärlek från dig och inom familjen är ljuvligt att se.

    Cancer är tyvärr något som drabbar de flesta familjer/släkter på något sätt numera. Det är verkligen fruktansvärt. Men det är en "fröjd" att få följa er i ert sätt att tackla det. Ni är otroliga förebilder, och jag hoppas verkligen att ni kan hjälpa flera därute, genom att visa alla upp- och nedgångar det faktiskt innebär. Att man kan vara på glad och ledsen på samma gång. Att livet, på något konstigt sätt, fortsätter, och att vi måste ta vara på det vi har.

    Tack för att ni är ni, även mot oss.

    Kram!!
    //Olivia

  9. Tack för allt du delar med dig av, man blir påmind av dina ord om vad som är viktigt.
    Vacker bild på Elin och katten, den utstrålar kärlek.
    Kram från Ulrika

  10. Så otroligt vacker du skriver, blir så tagen av hur du kombinerar allt det vackra med kampen som ständigt finns där. Masa kärlek till er!

  11. Åh Lotta, du skriver så vackert att jag får pytteskinn. Livet är svårt, men smatidigt så fyllt av kärlek om vi bar väljer den vägen. De prövningar vi möter tär på oss men för oss också närmare varandra. Jag veeeet…Glädje och sorg om vartannat. Jag kämpar med det där varje dag. Kramen om till er alla från happyvardag

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.