Att leva i nuet och inte oroa sig

 
 
På väg till skogen med Philip, klänning här och stövlar här 
 
Jag tror jag tränat i många år på att leva i nuet och inte oroa mig, det hjälper oss massor nu när Elin är sjuk. Under mina sista år med företag och blogg osv så har det hänt så mycket och jag har utvecklats så mycket så oroa sig är något jag bara gör när jag måste. Jag har förmågan att kunna stänga av och ta det jobbiga när det väl är dags. Sedan är inte jag en hönsmamma direkt, men jag försöker göra mycket med mina barn. 
 
 
Nya naglar hos JK nails, så bra där. 
 
Jag lever i nuet, varje dag som är bra ska man ta vara på. Att oroa sig tar väldigt mycket energi, genom mina sista år har jag lärt att det mesta ordnar sig. Genom mina resor och reportage m.m så har jag upptäckt att det fixat sig varje gång. Ibland har jag inte vetat vart jag ska åka osv men varje gång har det gått bra. Genom att pröva nya saker och våga utvecklas så växer man som människa och skjuter oro till de stunder man verkligen behöver oroa sig. Sedan har jag inte svårt att visa känslor, så jag kan gråta när som helst och skratta. Jag gråter med med människor eller ensam osv. 
 
 
Jag låter tex. läkarna göra det som dom är bäst på, sköta Elins sjukdom och min man sköter tex. alla mediciner och all krånglig information. Han vill ha kontroll på sådant, min hjärna orkar inte ta emot det.
 
Jag är bäst på att vårda, ta hand om alla, sprida kärlek, tanka människor med bra tankar och positivitet så att alla ska må bra. Jag brukar säga att jag sköter hjärna och hjärta i familjen. Genom att inte ha koll på allt så orkar man mer och kan njuta av livet och nuet just idag. Så tänker jag…
 
Kram Lotta
 
Vår cancerresa kan du läsa mer om här 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

15 reaktioner på ”Att leva i nuet och inte oroa sig”

  1. Vilket fint inlägg och så sant! Verkligen en bra devis att leva efter – alltid. Då kan vi vara ett stöd till de som behöver och inte en belastning, som vi blir när vi oroar oss.

  2. Beundrar ER för ert fantastiska team-arbete ni har inom familjen, det måste kännas skönt för Elin o er alla, att ni är så bra på att stötta varandra!! Underbart att läsa om detta, det hade jag önskat mig, i många av mina svåra stunder, men det blev inte så. Tänker på er… Ha en härlig fredag o kram till er alla! 🙂

  3. Vad härligt att ta till vara på det som är gott och bra för sig själv och sin omgivning. Man mister många fina dagar på att ta ut något dåligt i förskott som kanske inte ens händer.
    Är så befriande att kliva in på din blogg, så himla rakt och ärligt.

    Kram från Ulrika

  4. Jag måste tacka dig för en underbar blogg. Ditt inlägg är bland det finaste jag läst, du verkar vara en underbar människa. Jag har själv gått igenom det hemska med cancer, då min man drabbades.
    Men det finns alltid en väg ut om man tar in dina ord i bloggen.

  5. Har lärt mig att göra detsamma, inte av av samma anledning som dig, utan andra jobbigheter.. Det går an men det är jobbigt att aldrig se speciellt långt fram i framtiden.

    Stor kram

    Inredningshjälpen/Anette

  6. Har lärt mig att göra detsamma, inte av av samma anledning som dig, utan andra jobbigheter.. Det går an men det är jobbigt att aldrig se speciellt långt fram i framtiden.

    Stor kram

    Inredningshjälpen/Anette

  7. Så fint skrivet! Jag bär på mycket oro och har svårt att släppa den. Men denna text ska jag spara och läsa flera gånger! Tack!
    Gods blessings!
    Kram

  8. Vilket bra inlägg. Jag oroar mig alltid i förväg och det tar så mycket energi. Det är viktigt att leva nu och ta vara på de bra stunderna. Ha en bra helg. Kramar från Åsa

  9. Jätte fint skrivet. Jätte bra att ni delar upp sysslorna som att mannen tar hand om "sjukhusbiten" med mediciner och alla dessa olika termer och att du tar hand om den "vårdande" biten.
    Själv tog jag hand om allt kändes det när vår son blev sjuk. Alla sjukhusvistelser, kontakten med försäkringsbolag, barnomsorgen, skolan och framförallt de andra barnen också när jag va hemma. Mannen jobbade och slet och bar allt det tunga inom sig. Hade ibland önskat att han va mer närvarande förälder och man just då. Tyvärr blev det ju inte som vi önskat, en utgång som ingen vill. Detta va för 20 år sen och tack o lov har ju cancervården gått framåt med stora kliv. Kramar om hela din familj och framförallt till din dotter Elin.

  10. Som vanligt så inspirerar du mig, denna gången med klokhet. Jag ska också bli bra på det, att släppa kontrollen så att jag orkar mer!
    Kram

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.