Vi skulle åkt på utflykt

 
 
Jag skjutsar min son till en kompis som ska till Liseberg igen, han och hans vän har bakat och sålt bröd och tjänat ihop till en egen resa. 850 kr var, så duktiga och jag är så stolt över hans driv. Han sitter sällan vid datorn och tv, utan gillar när det händer. Med det drivet kommer han nå långt. Vi är glada för hans skull.
 
När jag kommer hem har Elin bäddat ner sig bredvid pappa, hon är pigg och glad har inte ont. Hon frågar ” ska vi åka på utflykt idag”?  ” ja , gärna svarar vi” då gör jag frukost åt oss och duschar säger hon. Sedan steker hon ägg och köttbullar och dukar upp till oss allt möjligt gott. Vi sätter oss och äter, funderar vad vi ska hitta på…kanske en tur till kusten eller till Hallsberg där pappa vill titta på dörrar till växthuset. Elin vill att vi ska bestämma, hon har svårt att ta beslut. 
 
Sedan avbryts frukosten av att Elin har ont, ont i magen. Smärtor som kommit senaste tiden så fort hon äter. Hon bäddar ner sig i soffan och kan inte gå uppe. Vi ringer sjukhuset och läkaren där säger, ”ja det kommer av alla mediciner, ta den och den tabletten och avvakta, om hon inte har feber så kan ni vara hemma annars får ni komma in”
 
Så vi stannar hemma med en nerbäddad dotter och dagen blev inte som vi tänkt oss. Kanske imorgon. På måndag är det dags för högdos igen. Dropp av cancermediciner i minst 4 dagar och 6 liter vätska om dagen som gör att hon måste gå på toaletten en gång i timmen dygnet runt och efter det kommer biverkningar. Jag funderar på hur det ska bli med skolan i höst, vi har bokat möte inför 9:an. Jag hoppas de förstår hur lite hon orkar, hur mycket hon sover. I skolan sa rektorn vid vårt första samtal ” hon kanske inte alls kommer vara borta så mycket ” min hjärna snurrar av tankar och av känslor, ungen gör för tusan injektioner, äter tabletter och får dropp varje vecka och har redan en diagnos. När skolan börjar är det ytterligare dags för högdos igen och fem gånger i höst. Hur mycket ska man orka med…
 
Jag klarar mig, jag behöver inga utflykter min kropp fylls inte av cancermediciner. Jag har rest så mycket i mitt liv men jag skulle vilja att min dotter får en lite roligare sommar. Så säger jag till henne, vi skjuter ett år på gymnasiet sedan så reser vi. Du följer med på alla reportageresor, vi åker utomlands, vi hinner uppleva. Då är de andra i skolan. Så gör vi. Så lägger vi undan dina försäkringspengar på ett ett konto och sparar extra mycket. Så kan du ta körkort också och fundera på vad du vill göra i livet. Då ska du slippa värk, press alla år du haft i skolan över att gått om ett år och svårt med arbetsminnet och bara få känna livet.
 
Det kommer bli bra, vi ska bara ta oss igenom dagen, den här sommaren, det här året, de här åren…sedan är hon frisk. Under tiden ska vi ha det så bra vi bara kan, jag tänker inte göda cancern med att tycka synd om mig själv, bara synd min dotter som får bädda ner sig varje dag i sängen. Hon har i alla fall chans att bli frisk, vi vet barn som inte kommer bli det. Som fått veta att de inte ska leva längre, föräldrar som fått besked att deras barn kommer dö..så jag fortsätter vara positiv. Det går bra, vi får vara hemma. Imorgon kanske vi kan åka på utflykt….
 
Kram Lotta 
 
Vår cancerresa kan du läsa mer om här 

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

35 reaktioner på ”Vi skulle åkt på utflykt”

  1. Åh, fina lilla Lotta. Hur orkar du vara så stark och förståndig . Du är fantastisk. Viken underbar mamma du är. Stackars lilla Elin. Det är verkligen orättvist. Tårarna rinner och armarna är alldeles knottriga när jag läser vad du skriver. Hoppas Elin kommer iväg på en liten utflykt. Massa massa kramar Inger

  2. Skolan är alltid svår. Jag satt alltid med Adam i skolan. I början var han där någon halv timme. Hade sin näringsdryck på bänken.
    Gjorde inte så mycket men var med i klassen.
    bara att få vara en del av klassen betyder så mycket! Även om det inte är någon lång stund
    Kanske en webbkamera för att kunna vara delaktig när hon inte orkar.
    Kämpa ni är på rätt väg
    Kram

  3. Ååå Lotta… nu sitter jag här o storgråter igen…
    Hur kunde det bli så här?? tänker jag…varför just Elin…
    Orättvist!!
    men hon har tur!! Hon har tur som har er…
    Tänk om alla som var sjuka hade er!!

    Å ni har tur… Ni har tur som har en så fantastiskt fin dotter…
    Som steker köttbullar bara hon kan stå på benen…
    Å en rar son som kommer gå långt i livet…
    Å precis som du säger…en dag i taget!
    Kram Katarina

  4. Vilken värme och omtanke det är dina ord, blir så berörd och alldeles varm i hjärtat när jag läser. Vilken lycka för Elin som har dig och hela familjen runt sig när hon nu befinner sig i livets djupa dal men snart är hon på toppen och ni alla lan blicka tillbaka.

    Många varma styrkekramar Sofia, en trogen läsare ❤️

  5. Hej.
    Jag är dålig på att kommentera men har läst bloggen i flera . Tack för all inspiration och att du delar med dig av ert liv. Jag tänker mycket på er och tycker att ert beslut angående skolan är helt rätt. Det här kommer att gå bra. Ni är starka tillsammans. Hoppas ni kan ta den där utflykten snart.
    Kram från en okänd.
    Mvh, Disa

  6. Du skriver så otroligt fint och inspirerande! Tack för att du delar med dig av er resa! Styrkekramar till er och framförallt till din vackra dotter! Kram Linda

  7. Hej, har haft en son med funktionshinder.Vi har fått slåss mot skolan i alla år och de rättigheter våra barn har, de efterlevs inte.Vill bara säga att det kommer att ta mycket energi från er och Elin så fundera riktigt om det är värt det.Vi fick ofta höra att vi föräldrar är så känsliga mm.Jag tror det kommer att bli jobbigt mitt i allt annat som ni inte kan välja bort.//Kram Maria

  8. Mina tankar hos er! Klart ni ska göra så. Ta ett års mjukstart. Kanske kan hon gå "ettan" två ggr. Kompisar är viktiga i den åldern så att behålla en del är viktigt. Tänker att man ändå behöver " skolsituationen" i någon form. Det tycker jag att ni ska kräva, ett individuellt anpassat år efter allt hon fått gå igenom. Jag vet att man också kan kräva mycket ( är rektor – men för en f-5 skola) så bara förvänta er och börja tidigt att tala om er skolas individuella lösning för ert barn!

  9. Å du fina Lotta… Jag saknar många gånger ord för jag vet inte hur det känns för dig.
    Jag vet bara att det alltid gör ont i mammahjärtat när ens barn mår dåligt, hur gamla de än är.
    Så blir jag så rörd varje gång av er underbara familj, jag känner och vet hur viktig den är. O hur all kärlek hjälper en att må bättre och orka ta nya tag.
    Ni finns för varandra på ett alldeles unik och fint sätt och det hade jag med.
    Så många kramar vill jag ge er <3
    /Anna

  10. Du är helt fantastisk!!! Jobbar själv som barnsjuksköterska och möter dagligen familjer som är i er situation, så jag vet vad ni går igenom men kan aldrig föreställa mig hur det känns fullt ut såklart! Men jag vet att ett av de bästa redskapen i en sådanhär situation är precis det du gör, du ger inte upp och du är en fantastisk mamma! Kramar till dig och Elin och rästen av familjen

  11. Ska hon gå i åk.9 eller i gymnasiet? Låt henne först och främst fokusera på att bli frisk. Orkar ni läsa något med henne hemma under hösten får väl det vara bra nog. Kanske något ämne hon känner extra för. Så tuffa behandlingar hon får utstå finaste Elin.

  12. Ni är en sån vacker familj! Jag känner er ju inte men ärligheten i din blogg visar det.
    Vill att ni ska veta att jag tror att eran sammanhållning och styrka kommer att ta er genom detta på ett fint sätt. This too shall pass!
    Som sjuksköterska har jag mött flera Elin under behandling och de har det alla gått bra med. Elin tvivlar jag inte på en sekund är tjejen som tar sig igenom det.

    Många kramar från Emma i Norge

  13. Åh jag fylls av en sån otrolig varm känsla när jag läser dina ord. Du är en sån fantastisk kvinna!!! Jag önskar att jag hade hälften av din klokhet och styrka. Massa megastyrkekramar till dig och din fina familj. Jag tänker ofta på er fast jag inte känner er personligen. Jag önskar er all lycka i världen.
    Pernilla från Norrköping

  14. Fasen vad ont det gör i mitt hjärta, i hela min själ, att läsa dina ord!

    Jag vet inte alls vad ni går igenom eller hur det känns att se sitt barn så sjukt och påverkad av mediciner. Men det måste vara tungt.
    Du/ ni, hela er familj, känns starka och trygga!
    Tillsammans kommer ni ta er ut ur det här och kunna genomföra varje resa ni vill!

    Stor kram till er!

  15. Följer din blogg varje dag och måste säga att ni är en fantastisk familj. Blir glad av att läsa din blogg även om ni just nu går igenom svårigheter som ingen egentligen borde gå igenom. Tänker på din fina kloka dotter, vilken tapper tjej ni har. Kanske hon kan ta ett sabbatsår från skolan och koncentrera sig på att bli frisk istället för att plugga och att ni kan njuta av de stunder tillsamman som Elin är pigg? Skolan går alltid att ta igen vid ett senare tillfälle. Tid tillsamman går aldrig att ta igen. Stor kram till hela er familj.

  16. Du tänker så rätt. Skolan är ju bara skolan – Elins prioriterade uppgift är att bli frisk. Att få komma och gå utan press är självklart tycker jag och när man orkar så väljer man ut något favvoämne och någon specifik uppgift som fyller på att genomföra. När man bli piggare arbetar man efter devisen 2-1 – två roliga och lätta ämnen, 1 svårare/tråkigare. I dagens skolsystem är det ju också enkelt att hänga med om lärarna flippar sitt klassrum, använder skype, Imovie etc till uppgifter. Allt är möjligt och allt skall följa Elins behov och önskemål. Jag finns på happyvardag.se om du har några frågor eller annat du vill diskutera kring skolan och sjukdom.

    Keep up the good work! Kram Mia
    http://happyvardag.se/2015/07/24/att-vara-fullstandigt-vimmelkantig/

  17. Oj! Vilken otrolig människa du verkar vara.. Eller ja, ni allihopa. Ni är så starka!

    Detta påminner mig om när jag, 2 veckor efter att jag hade börjat 9:an vaknade på sjukan med slangar in i huvudet, näsan, armen, axel m.m och rakat huvud.. väldigt yr och väldigt förvånad. Då hade jag varit med om en trafik olycka och fått en hjärnblödning som jag fick opereras akut för. Tiden efter det låg jag först i koma och sen nersövd i 3 veckor..

    Det är långt ifrån att jämföra med cancer.
    Men jag vet på "ett ungefär" vad Elin går igenom.

    Ge henne en kram från mig och hälsa att allt kommer bli bra.
    Ni är otroligt starka.

    Många kramar

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.