Vackra Mollösund och glädjetårar

 
Vi lämnar ett kallt Östergötland och möter solen i Mollösund. Jag har bestämt träff med två kreativa kvinnor som driver företaget Lookilooki och det ska fotas bilder om deras resa med sitt företag. Jag älskar mitt jobb, som ger mig så mycket glädje och härliga möten.
 
 
 
Jag tar med mig min bonuspappa och mamma och vi får låna en underbar liten båtstuga vid havet. Det är så vackert och jag känner mig så glad att få uppleva det tillsammans med dem. 
 
 
Men mina tankar finns hemma hos Elin som har vaknat och inte kan gå för fötterna sticker och domnar bort. Det är en biverkning av cytostatikan. Känns så jävligt att hon ska ha så ont och får vara med om den här skiten. Hennes kropp har också börjat fyllas av blåsor på armar, ben och i munnen.
 
 
Vi vandrar in till Emmas cafe och sätter oss och äter och då ringer Elin och berättar att hon mår lite bättre, att hon varit uppe och fått morfin och haft besök. Lite glädje känner vi där i Mollösund och vi ska sätta oss och äta mat i kvällsolen. Hon kan gå igen, så skönt.
 
 
 
 
Vi beställer mat, de spelar så vacker livemusik och vi pratar om Elin. Min bonuspappa börjar gråta, mamma börjar gråta och jag med. Vi är glada för Elin är glad, men vi gråter. Det är så här det är, nära skratt och gråt hela tiden. Alla andra sitter där i solen och ser glada ut, det är sol, sommar och människor har semester, men jag bara finns. Jag kan ibland inte veta om jag är glad eller ledsen, om jag gör rätt eller fel. Dagarna bara försvinner, jag lever försöker ha det bra men hela tiden finns cancer omkring oss i våra tankar. När jag möter unga tjejer som skrattar blir jag påmind om hur det kunde varit. Vi skulle varit där med familjen, istället är Elin hemma och är sjuk, väldigt sjuk och har ont. 
 
 
 
 
På kvällen njuter vi av solen och det blir en fin kväll. Vi måste kunna koppla av i allt det svåra och jobbiga för orka och för överleva. Det hjälper inte att gräva ner sig. Jag har en underbar kväll, en kväll jag kommer minnas med mina föräldrar, de som känner samma som jag i allt det här. Vi delar samma glädje och sorg. Jag dricker vin, de dricker kaffe. En jordgubbe och en stund vid havet. 
 
 
 
Idag när vi åker hem har de fått besöka sjukhuset igen för att ta nya prover och få fler mediciner mot Elins prickar.
 
Sedan åker min man på svensexa, sonen är med en kompis och fiskar och Elin sitter med en vän på altanen och pratar. För en stund känns allt som vanligt igen. Tills Elin säger att hon måste sova fast det bara är eftermiddag och jag sätter mig här vid datorn. Inget är som vanligt, men det går bra ändå. Vi måste fortsätta, ta en dag i taget och välja livet. Glädje och sorg. 
 
 
Kram Lotta

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

19 reaktioner på ”Vackra Mollösund och glädjetårar”

  1. Jag kan bara skicka mina varmaste tankar till er alla! Med kärlek…fast vi inte alls är nära vänner. Men det känns som ett behov att få visa er att vi här ute i hela Sverige tänker på er…
    Må så gott ni kan och hoppas värmen och solen hjälper till. För ni har kanske också haft en sisådär Juli hittills….men skit samma, sol eller inte! Huvudsaken att ni har det bra tillsammans!
    Kramar! Lena i Blekinge

  2. ja det ä verkligen hemskt att ha det så här men som sagt vi kan ju inte ändra på något man undrar bara varför just vi hela tiden .Vi försöker vara tillsamans vi all med hela tiden när vår son är hemma idag när han kom hem från onokologen var han så sugen på min mat hemma då han mått dåligt denna vecka på sjukan .Nu ska han vara hemma 14 da igen sen en tuff ny vecka .men som sagt att bara få vara alla och prata om det är ett måste .Men det är tufft att man ska vara stark och jobba men jag känner att prata är ett måste för mig . och vila för dom är ett måste för dom ska orka .Kram

  3. Usch dessa biverkningar som slår så himla olika och stjäl all energi. Blåsorna i munnen, hu dessa minns jag själv med rysningar. Goa familj! Du tänker så fint Lotta, stark eller inte – finns inga rätt eller fel. Kärlek till er!

  4. Du är fantastiskt bra på att sätta ord på hur du känner och upplever, även det svåra. Som läsare blir man väldigt berörd och jag känner med er.

    Skickar styrka och de varmaste kramar till er alla.

    Charlotte

  5. Jag gråter med dig finaste Lotta fast jag inte känner dig. Hur kan livet få vara så orättvist mot en söt liten tonårstjej. Massa kramar Inger

  6. jag kan bara tänka på Er. Kämpa på kära ni jag följer er det ordnar sig ska ni se /vad gör det att inte sommaren infinner sig helt det är ju en bagatell i live massor av kramar från Skåne.

  7. Vet inte om du tror på detta men vi såg ett program från USA en gång hur man kan vända saker enligt principen: "Tankens kraft över materian". När du har din kämpaglöd tänker vi på just det…

  8. Du skriver så det griper tag i min själ och hjärta.
    Min egen erfarenhet från cancerbehandlingen är inte munter ett enda dugg. Minns med fasa de värkbrutna svaga benen som knappt höll mig upprätt. Hängde på rullatorn inomhus. Blåsorna i munnen ställde till det då inget smakade normalt. Vatten var äckligt – jag som älskar vatten. Vichyvatten funkade tack o lov.

    Jobbigt och läsa hur er tös har det. Hoppas på snar bättring.
    Massa krya om och omtänksamma kramar fr Lotta

  9. Massa styrkekramar till dig och till Elin. Hoppas verkligen att det ska bli bra så ni kan få den lycka och glädjen i livet ni önskar och förtjänar. Sluta aldrig tro eller hoppas!!

  10. Blir riktigt ledsen när jag läser detta, men samtidigt är det så fint berättat. Ni kämpar verkligen på hela familjen, så gott ni kan. Det vill inte säga lite. Stackars Elin med sina jobbiga biverkningar usch o fy, men samtidigt verkar hon vara vid gott mod, för det mesta..stark tjej. Tänker ofta om detta skulle drabba mina flickor o barnbarnen, vad jag skulle göra, kämpa på.. är det jag känner mest för!! Tänker på er o stor KRAM till er alla!!

  11. Du skriver så starkt. Dina ord berör mig in på djupet, tårarna rinner och hjärtat krämpar men samtidigt känner jag sådan kärlek och glädje. Över livet. De små sakerna. Jag börjar tänka på det som är viktigt i livet, vad som får mig och må bra. Och du får det att låta så självklart, familjen! Stor kram på er! Och tack för att du orkar att dela med dig!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *