Bara 4 kvar

Idag har vi hunnit en hel del fast vi har det som vi har det 🙂 Elin kan inte gå så mycket utan stöd, så någon måste hela tiden ha lite koll på henne. Då är det så superskönt att vi får ha VAB båda två. Det är tufft psykiskt också om man inte kan gå ifrån en liten stund då och då. Nu när morfinet ges lite oftare mot smärtan i kroppen så är hon piggare. Efter några tuffa dagar då måste jag ha en sån där andas ut dag. Jag orkar inte så mycket då, jag gråter lite och jag bara går omkring mest. En sådan dag jag har jag haft idag, men då har istället min man backat upp mig. Det är så skönt att man har varandra, så glad för det.
Imorgon ska vi värdera huset, var många år sedan nu och det ska bli spännande efter alla renoveringar. Elin ska till sjukhuset igen för behandling och troligtvis fylla på trombocyter och så möte med skolan. Imorgon kommer jag vara helt slut, men sedan har vi inget speciellt på flera veckor, mer än behandlingar såklart.
Innan Elin la sig ikväll, så tittade vi igenom hennes schema för leukemin. Det är 6 st olika under 2.5 års behandling. Hon avslutar snart schema nummer 2, ”bara 4 kvar” sa hon ikväll, ”det är ju inte så mycket”. Jag älskar när hon glimmar till med sin envishet. Varje schema innehåller massor av dropp, massor av stick i benen, stick i ryggen, tabletter osv. Varje behandling ger biverkningar. Men jäklar så bra det går ändå.
Det var först en tung dag, men nu lägger jag mig glad igen. Det går bra. Ikväll när vi satt ute i solen och åt mat så kändes det härligt. Elin orkade gå en liten, liten promenad runt häcken. Det är typ sånt jag lever på nu. Sedan ska jag hitta på något med Philip någon dag, längtar efter att vara själv med honom.
Kram Lotta
…………………

Kommentarer

Tack för din kommentar, den publiceras efter granskning.

12 reaktioner på ”Bara 4 kvar”

  1. Det är så starkt av Elin och säga så. Adam var lika dan. Jsg förstår inte varifrån barnen/ ungdomarna fåt sin styrka ifrån. Den bara finns där.
    Lycka till med mötet med skolan.

  2. Kan inte Elin få låna en rullator eller gåbord att stödja sig på inomhus? Eller en arbetsstol på hjul om hon orkar sparka sig fram på den en liten bit i kök el vardagsrum.
    Vet av egen erfarenhet hur svag man blir och hur värken i benen gör att all kraft försvinner under cancer behandling.
    All styrka och omtänksamma kramar till er alla// Lotta

  3. Tänk så fint du skriver och jag har både gråtit och nu fått en varm känsla i magen när jag läser vad du skriver. Er familj verkar ha tagit till kärleksbombningen av cancern och visst måste man komma längre med kärlek än hat här i livet.

  4. Har alltid gillat din blogg för de fina bilderna, inredningen och din härliga känsla för att njuta av livet och sätta guldkant på tillvaron. Ännu mer perspektiv på tillvaron delar du med dig av nu. Gråter ofta när jag läser dina inlägg och uppskattar vår friska vardag ännu mer.
    All lycka till er och tack för att du delar med dig! 💖

    Kram Annelie

  5. Åh Lotta!Det gör ont i mig att läsa om er kamp, om Elins måeende om hur hon kämpar varje dag.Jag vet vad det innebär att ha nervsmärtor, när de tunga medicinerna inte hjälper. När det värker i skelettet och den där molande smärtan.Jag hade det som värst förra hösten innan de byte ut mina mediciner (whiplashskadad och smärtor i bröstryggen efter min bilolycka). Tänker på er varje dag och jag förstår vad du menar när du skriver att du/ni tar dagen som den kommer. Att man faktiskt ser livet med lite andra ögon än andra.Jag gör det också..ser med lite nya ögon. Du och Kalle verkar vara så kloka och fina båda två. Ni kämpar mot Elins leukemi, kämpar för hennes skull. Det gör ont att läsa om hennes smärtor men blir samtidigt så glad de dagar då hon orkar med lite mer. Nu känner jag inte er personligen men jag har ju följt dig/er under många år nu. Hälsa Elin att vi är många som tänker och som önskar henne det bästa!!! Många varma kramar till finaste er.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *