Idag när jag gick här hemma och städade så tänkte jag på att jag är så glad för min uppväxt. Att jag inte fått allt serverat. Ville man åka någonstans fick man ta cykeln...det är klart att föräldrarna skjutsade mig om jag skulle långt..men annars var cykeln som gällde, ville man köpa något fick man jobba. Mitt första jobb var att städa hemma hos familjer. Varje fredag efter skolan på gymnasiet i 3: an åkte jag till Linköping för att städa... för att tjäna pengar, men bara bensinen dit kostade ju flera arbetstimmar. På helgen städade jag också ett personalrum för att kunna ha pengar till bensin för att städa..ni förstår. Jag var också en jäkel på att putsa fönster, gud så många fönster jag har putsat och nu för tiden tar jag fönsterputsare :) Så har liksom fortsatt..jag har klarat mig och jag har sett till att alltid ha något att göra. Jag har aldrig bett mina föräldrar om pengar för de har jag skaffat mig på egen hand.

Allt detta har fått mig till att våga, till att se att ingenting är gratis, inget görs av sig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna få jobba med att få vara kreativ i eget företag...så länge det går så är jag lycklig! jag saknar mina arbetskamrater, men annars har jag allt jag önskar just nu.

P,s ikväll ger jag en extra kram till min pappa som läser här varje dag och min svärfar..sådant värmer.